Ettan

De kryssar med Gladan i Florida

Ettan Artikeln publicerades

Klockan är lite före nio på morgonen fredagen den 9 januari. Det är knappast varmt för att vara Florida ungefär tretton grader och det duggregnar. På betongkajen står 23 elever på två blåklädda led. De har rest i nästan ett dygn och knappt sovit mer än några timmar sedan de lämnade Karlskrona klockan tre på onsdagsmorgonen.

Många är påtagligt bleka, men det är inte bara av sömnbrist. 30 meter ovanför dem tornar HMS Gladans två masttoppar upp. En efter en ska de nu strax börja äntringen av de båda masterna. Upp på fockmastens styrbordsvant till salningen 18 meter över däcket. Sista biten upp ser vi de så kallade puttingvanten, då man klättrar hängandes med ryggen nedåt. Därefter ner till däcket på andra sidan masten, bort till stormasten för att upprepa samma process.

Detta är den traditionella inmönstringen som elever och kadetter på flottans övningsskonerter Gladan och Falken alltid genomgår. Ceremonielet som utspelar sig har varit det samma sedan 1940–talet och allvaret i luften går nästan att ta på. En och en äntrar eleverna riggen. En och en går de efter avslutad klättring bort till akterdäck och anmäler sig till den väntande fartygschefen.
– Elev Svensson anmäler sig för inmönstring på HMS Gladan, säger den förste klättraren när han kommit fram till bordet klätt i mörkblått bojtyg där fartygschefen löjtnant Tomas Falk och seconden löjtnant Carl Johan Ekholm sitter. Sedan han fått sitt elevnummer och tilldelats sin station hälsas Jesper Svensson välkommen ombord och är nu officiellt en del av besättningen.
Det är eleverna i sjöfartsprogrammet på Törnströmska gymnasiet i Karlskrona som är ute på sin årliga segling med flottans övningsskonert. 18 av dem går i första ring och fem går i trean, de sistnämnda ska få tillgodoräkna sig månaden till sjöss i vårterminens avslutande praktik.

Adrian Palm från Västervik var en av de sista som gjorde mastklättringen.
– Det var lite läskigt i början men det är en bra grej. Man känner sig välkomnad ombord på båten på ett speciellt sätt, konstaterar han glatt när han till synes oberörd klivit ner på däck och hakat av sig den obligatoriska säkerhetsselen.
– När vi seglar och hon lutar blir klättringen lättare, säger försteskeppare Robert Lange tröstande när näste man påtagligt blek slinker ner på däck. Gymnasisten i fråga ser inte helt övertygad ut.

    Törnströmska gymnasiets sjöfartsprogram har funnit sedan 1980–talet och har varit riksrekryterande sedan 2006. Årskullen som klev ombord i Key West består av mest ungdomar från Blekinge, men även Växjö, Göteborg, Simrishamn och Västervik finns representerade. Utbildningen är starkt mansdominerad och skolan ser gärna att fler tjejer söker sig till utbildningen. Fast den här gången är två tjejer i trean och en i ettan med.
    – Jag trivs jättebra. Killar är bara såå mycket lättare att umgås med, säger Ida Forsberg från Göteborg. Hon är en av fem tredjeklassare som är med på resan. Eftersom det är hennes andra tur ombord på Gladan har hon utsetts till kvartersförman, och hjälper sina ovana skolkamrater tillrätta.
    Amanda Köhler från Växjö håller med:
    – Skönt att det är mycket killar med, tjejer är så komplicerade, säger hon med glimten i ögat.

    Både Amanda och Ida har seglat mycket och varit med i sjöscouterna innan de kom till Törnströmska. Båda tänker en karriär till sjöss via sjöbefälsskolan i Kalmar, men först ska de göra tre månader GMU, alltså den frivilliga grundläggande militär utbildning som numera ersatt den obligatoriska värnplikten.
    – Fast vem vet, det kanske blir flottan sedan, säger Ida.
    Jesper Svensson från Karlskrona har valt inriktningen på maskin och gör sin praktik under Gladans maskinbefäl Kent Olsson från Karlskrona. Han är vad som normalt kallas för chief, men som på segelfartygen heter brass.
    – Det är för att det var vi som brassade fyr i pannan på den tiden man hade ångdrivna vinschar och annat, förklarar Kent. Jesper gillar bilar och motorer så han hade ingen svårighet att inför tvåan välja inriktning. Vid påmönstringen var han dessutom först upp i riggen, strax före bästa kompisen Fenix Andersson från Simrishamn.
    – Det här ska bli skitkul, säger de med en mun, till synes fullständigt oberörda inför klättringen. Det enda som oroar Fenix är huruvida han även i år ska få vara i förtoppen, som var hans station under förra resan för två år sedan. Det breda leendet efter inmönstringen hos fartygschefen är inte att ta fel på det blev förtoppen igen. Klasskamraten Amanda fick stortoppen och de två vännerna kivas kamratligt om vilket som är bäst. Stortoppen är aningen högre upp, men förtoppen jobbigare. Vi som sluppit klättra avstår från att döma.

    Text: Ola Tedin
    Foto: Heléne Ohsbeck