Nu får det vara nog

Jonas Nimborn ,
”Detta innebär att hundratals nya poliser i region Syd nu arbetar som arrestvakter, tar emot telefonanmälningar i PKC (Polisens Kontakt Center) samt arbetar som gränskontrollanter i stället för att arbeta som polis ute bland allmänheten”, skriver Jonas Nimborn.
Foto:Lena Ehring
”Detta innebär att hundratals nya poliser i region Syd nu arbetar som arrestvakter, tar emot telefonanmälningar i PKC (Polisens Kontakt Center) samt arbetar som gränskontrollanter i stället för att arbeta som polis ute bland allmänheten”, skriver Jonas Nimborn.

Jag har arbetat på IGV (utryckningen) i Malmö i 18 år och i Blekinge som yttre befäl i 16 år. Den omorganisation som nu sker till en nationell polis är för oss i Blekinge och region Syd fullständigt förödande. Jag har aldrig varit med om att man kan försämra och montera ned en tidigare fungerande egen myndighet (Blekinge) på så kort tid, tio månader.

I förslaget ligger att vår tekniska rotel ska försvinna till Kalmar eller Kristianstad. Lokus (brottsplatsundersökare) ska förflyttas till Kalmar eller Kristianstad. Likaså vår kriminalunderrättelseenhet. Bedrägerienheten ska ledas från Malmö och trafikpoliserna med lång erfarenhet och särskild utbildning ska placeras på lokalpolisområdena där den lokala chefen förfogar över denna personal.

Det kommer innebära att dessa poliser kommer att få hjälpa till med andra arbetsuppgifter än att kontrollera yrkesmässig trafik. Hundförarna i regionen ska minskas med en tredjedel.

Alla gruppchefer, mellanchefer och högre chefer ska söka nya tjänster och cirka en tredjedel blir utan arbetsledaransvar och är nu oroliga för vad de ska göra i framtiden. Samtidigt som den nya myndigheten anser att det är rimligt att pendla 15 mil eller två timmar, enkel resa.

På detta, strandar arbetsgivaren löneförhandlingarna. Polisförbundet hade två krav för att personalen ska få en dräglig lön, 25 000 kronor i ingångslön och 28 000 kronor efter sex år. Många poliser har i dag cirka 26 000 kronor efter sju år inom yrket. Arbetsgivaren vill ha lönesättande samtal (arbetsgivaren och den anställde kommer själv överens om lönen) på samtliga medarbetare vilket Polisförbundet accepterade med förslag på två olika konstruktioner. Ändå väljer arbetsgivaren att frånträda förhandlingarna.

Under den största omorganisationen inom den statliga sektorn åläggs Polismyndigheten att spara pengar och anslaget är lika stort som föregående år. Detta innebär att hundratals nya poliser i region Syd nu arbetar som arrestvakter, tar emot telefonanmälningar i PKC (Polisens Kontakt Center) samt arbetar som gränskontrollanter i stället för att arbeta som polis ute bland allmänheten. Den civila personal som tidigare skötte dessa arbetsuppgifter är nu uppsagd.

I Blekinge (Karlshamn) har man stängt arresten på grund av besparingarna och nu får patrullerna köra sex mil, antingen till Kristianstad eller till Karlskrona. Vilket innebär att det blir ”polistomt” i västra Blekinge framför allt på fredags- och lördagskvällar och misshandelsanmälningar strömmar in. Det har gått så långt att ordningsvakterna i västra Blekinge har slutat ringa efter polisen med motiveringen ”Ni kommer ändå inte” eller ”När ni kommer, så är det för sent.”

Jag får i min roll som ordförande i Blekinge ständigt frågan om jag kan berätta något positivt eller något som blir bättre med den nya organisationen men jag har ännu inte hittat en enda sak.

Frustrationen är nu så stor att de poliser som fyllt 61 år tar ut pension i förtid, yngre poliser, ofta med annan utbildning, säger upp sig och många frågar om regler för att få tjänstledigt för att prova annan anställning eller studera vidare.

Jag träffar dagligen många kollegor som är uppgivna, frustrerade, irriterade, förbannade och besvikna. De känner att de trivs med arbetet som polis där vi kan hjälpa allmänheten men för att kunna göra detta krävs en lön som går att leva på, en arbetsgivare som ger oss rätt verktyg samt en personalbemanning som innebär att man inte hela tiden måste arbeta på en lägsta minibemanning.