Hög tid att förvalta sälbeståndet

Åsa Coenraads (M) och Jeppe Johnsson (M) ,

Strävan efter att bevara en ekologisk balans borde gälla både på land och till havs. Så är det inte i dag. För medan vi tillåter en kontrollerad och noga övervakad förvaltning av älg, rådjur och vildsvin gäller inte samma ansvar för sälen. För samtliga tre sälarter i Sverige har vi sett en tydlig ökning av populationen och snabbast ökning har gråsälen haft, den art som dominerar den blekingska kusten.

Gråsälen fortsätter att breda ut sig söderut och det är i södra Östersjön som populationen gråsäl växer snabbast. Med den snabba tillväxten följer fler skador på garn/nät och fällor/ryssjor vilket drabbar redan hårt prövade yrkesfiskare.

Den totala ekonomiska skadan av säl beräknas till 35 miljoner kronor årligen varav nästan hälften tillkommer i södra Östersjön. I södra Östersjön har andelen skadat nät/garnfiske fördubblats från 13 procent till 32 procent 2010-2014. För krokfisket har motsvarande andel ökat från 13 till 49 procent. Skåne och Blekinge län står för närmare hälften av landets alla anmälda sälskador.

Frånvaron av en ordentlig förvaltningspolitik för säl och även skarv är därför ett stort och växande problem för de kustnära yrkesfiskarna.

    Trots detta är intresset för jakt på säl relativt lågt, mycket på grund av krångliga regler kring säljakten vilket medför att inte ens kvoterna för skyddsjakt uppfylls. När det handlar om licensjakt på säl verkar den frågan ha blivit liggande på departementet, trots att Naturvårdsverket har öppnat upp för licensjakt. Myndigheten ser nämligen ingen risk för att sälbestånden skulle hotas av licensjakten utan har tidigare pekat på att det skulle kunna lätta på konflikten mellan fiskare och sälarna.

    Vi moderater tycker att förvaltarskapstanken ska genomsyra viltvården. Det gäller både den årliga älgjakten och jakten på säl. Som det är nu blir frånvaron av en fungerande förvaltning alltmer påtaglig för landets kustnära yrkesfiskare. Sälens utbredning hotar dessutom andra arter. Ålen och ålfisket i Hanöbukten blir allt mer utsatt för angrepp från säl.

    Detta är ingen hållbar ordning. Vill vi ha kvar ett levande kustnära fiske måste det balanseras upp mot förekomsten av säl och skarv. Frågan är hur länge landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) ska låta frågan ligga och skvalpa på näringsdepartementet innan han gör något för att underlätta för Blekinges hårt prövade fiskare.