Debatt

Vem vill följa med till Afghanistan?

,
I ett penndrag kränktes allt det ambitiösa arbete som en av våra mest studiemotiverade, skötsamma och artiga elever har lagt ned. Tänk vilken ekonomisk vinst det ­skulle ha blivit för Sverige när en sådan elev inom ett fåtal år skulle börja arbeta och bidra till samhället. Alternativet som nu finns vill man inte bara tänka på.
Foto:

Öppet brev till Stefan Löfven: Vi bor i ett av världens tryggaste, säkraste och socialt mest välutvecklade länder men efter detta läsår har vi flera gånger tappat tron på att det är så.

Många av våra elever har under läsåret fått utvisningsbeslut och blivit tvingade att gå under jorden eller bli skickade tillbaka till exempelvis Afghanistan. De skickas till ett land de inte har någon anknytning till, ett land där de får slåss för sin överlevnad, ett land där inga barn, ungdomar eller vuxna skulle behöva leva. De kommer inte längre ha möjlighet att gå i skolan och använda sina fantastiska förmågor för att få ett yrke. De kommer i stället att få slåss för sina liv.

Ett exempel är från förra veckan när en av våra mest studiemotiverade, skötsamma och artiga elever fick sitt tredje avslag på sin asylansökan. Han måste lämna Sverige senast den 26 juli och åka tillbaka till Afghanistan. I höst skulle han ha börjat på ett nationellt gymnasieprogram.

I ett penndrag kränktes allt det ambitiösa arbete som ovan nämnda elev har lagt ned. Tänk vilken ekonomisk vinst det skulle ha blivit för Sverige när en sådan elev inom ett fåtal år skulle börja arbeta och bidra till samhället. Vi hyser inte det minsta tvivel om att eleven skulle ha blivit en utmärkt och självförsörjande skattebetalare. Alternativet som nu finns vill man inte bara tänka på.

Det var inte bara elevens arbete som kränktes i ett drag med pennan eller med ett tryck på datorn. Det arbete som många lärare har lagt ned på elever värderas tydligen inte heller särskilt högt. Lärarnas besvikelse är naturligtvis inte ens i närheten av en utsatt elevs livskris, men lärarna känner sig också kränkta.

“Om ni klarar er i skolan kan ni få uppehållstillstånd i Sverige” är den information våra elever får från Migrationsverket när de kommer till Sverige. Många elever kämpar för att klara skolan men lika många har sådana fruktansvärda upplevelser bakom sig att de ännu inte klarar av att prestera i skolan samtidigt som de ska hantera sina trauman. Trots sina upplevelser och ovissheten kommer de ändå till skolan. Vi ställer oss även frågan, hur det kommer sig att Sverige gör en annan bedömning än till exempel Tyskland, huruvida det är säkert att skicka folk tillbaka till Afghanistan eller inte. Från vårt gräsrotsperspektiv känns också besluten godtyckliga. Vem som får stanna eller vem som ska skickas tillbaka känns som ett lotteri. Vem får leva eller vem riskerar att skickas till en brutal död?

● Vem garanterar ungdomarnas säkerhet i det mottagande landet?

● Vem vinner på Migrationsverkets beslut när vi avvisar ungdomar som kämpar för en bättre framtid?

● Vem står för rättssäkerheten i besluten när det bara i Kabul sker dödliga attentat flera gånger i veckan?

● Vilket ansvar tar riksdagen för att Migrationsverket noggrant följer det som händer i Afghanistan, ett land som utrikesdepartementet har avrått svenskar att resa till de senaste tio åren?

● Vem vill följa med till Afghanistan?