Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Debatt

Var rädda om det lilla jordbruk som finns kvar

”Så länge människan äter kött kommer djur att födas upp och slaktas, oavsett vad ni cirka 5 procent av befolkningen än tycker i frågan”, skriver Kerstin Herbertsson.
Publicerad 24 april 2019
Detta är en insändare i Blekinge Läns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Emil Langvad/TT

Det har nog inte undgått någon den sista tidens turbulens mot svensk animalieproduktion. Det känns tråkigt att debattklimatet är så hätskt och även väldigt mycket okunskap blottas när man läser många av dessa debattartiklar. Vad vinner man på smutskastning?

Hat föder hat från vilket håll det än kommer, och som det gamla ordspråket säger ”där kunskapen tar slut tar nävarna vid”.

Annons

Sista dagarna har vi läst ett antal artiklar om att dessa hot mot lantbrukare aldrig har hänt, och att det i stället är lantbrukarna som är våldsamma när dessa aktivister snällt står med sina blodiga skyltar vid betessläpp. Men vad gör ni där om bönderna är så farliga?

Hjälper ni verkligen djuren genom att stå där, eller att gång på gång skriva att vi bönder våldtar och mördar våra djur och att de lever i koncentrationsläger?

För att vara så oskyldiga är en del av er väldigt aktiva med att begå intrång i stallar, hemfridsbrott, skadegörelser, hota och och hata, och försöka få det till en rättighet genom att kalla det ” civil olydnad”.

Så länge människan äter kött kommer djur att födas upp och slaktas, oavsett vad ni cirka 5 procent av befolkningen än tycker i frågan.

Då är min fråga än en gång till er som kallar mig både våldtäktsman och mördare: är det inte bättre att vi lägger ner all smutskastning och avsky mot varandra och i stället försöka hjälpas åt att lobba för mobila slakterier, där djuren i stället för att åka transport till slakteriet slaktas hemma på gården utan någon stress?

Hade inte det varit mer hjälp för djuren än att stå med kameror och filma dem när transporterna kommer in till slakterierna, bara för att senare lägga ut på nätet för tårar och likes?

Att gråta och skrika farväl och hänga rosor i grindarna är nog känsloladdat på många vis men det är tyvärr inget djuren förstår.

Att stad och land kommit alldeles för långt ifrån varandra finns inga tvivel på, men att bita den hand som föder en kan ge allvarliga konsekvenser för både djur och människor. Läggs det Svenska lantbruket ner så måste vi förlita oss på import och de flesta av oss vet skillnaden på svenska krav och regler runt svensk djurhållning till skillnad från många andra länders djuruppfödningar och slakterier.

Vad händer om gränserna stängs mot omvärlden, vad ska ni leva av när flertalet bönder planterat skog på sina marker, som mest är lämpade till vall och bete, då djuren lämnat gården ?

Att vi lever i ett i-land idag är ingen garanti att vi gör det nästa år, och med en självförsörjningsgrad så låg som den vi har i dag, är det nog snart dags att inse att vi måste vara rädda om det lilla jordbruket som finns kvar i landet. Det görs inte genom hat och hot utan genom samarbete.

Kerstin Herbertsson, Brunåkramåla

Annons
Annons
Annons
Annons