Debatt

Så kan vi rädda Östersjön

MILJÖ Artikeln publicerades

De återkommande algblomningarna som drabbar Östersjön sommartid är ett av tecknen på att Östersjön inte mår bra.

”Östersjön lider av övergödning, vilket leder till onaturligt kraftig algblomning och döda bottnar.” Arkivbild.
Foto: KUSTBEVAKNINGEN
”Östersjön lider av övergödning, vilket leder till onaturligt kraftig algblomning och döda bottnar.” Arkivbild.

Om vi tittar längre ner under ytan ser vi en än mer skrämmande bild. 15 procent av Östersjöns botten betraktas som död i den bemärkelsen att bara bakterier överlever där. Närmare 30 procent av havsbotten i Östersjön lider av allvarlig syrebrist.

Den främsta orsaken till syrebrist och döda bottnar är att Östersjön lider av övergödning, vilket leder till onaturligt kraftig algblomning och döda bottnar. Som en del av algblomningen producerar blåalger nervgiftet BMAA, som har konstaterats ge neurologiska sjukdomar som ALS, Alzheimer och Parkinson.

Alger som produceras nära havsytan sjunker till botten och bryts ner av bakterier och andra mikroorganismer. Under processen förbrukas det syre som finns bundet i vattnet, vilket leder till syrebrist. Bottnarna dör! Fisken kan inte föröka sig. Särskilt utsatt är torsken, vars yngel växer till på stora djup. Därmed finns ett direkt samband mellan övergödningen och torskbristen i Östersjön.

Tack vare stora insatser i reningsverk, övergång till fosfatfria tvättmedel och bättre metoder inom jordbruket har utsläppen av fosfor halverats sedan 1980-talet och är nu nere på samma nivå som i början av 1950-talet. Trots det har Östersjöns miljö försämrats, inte minst under de senaste 20 åren. När bottnarna är syrefria läcker fosfor från bottnarna ut i havsvattnet, vilket förvärrar problemet. Övergödningen är en självförstärkande och självgående process där ökad utbredning av syrefria bottnar frigör fosfor som tar sig upp till ytvattnet och ger en ökad produktion av alger vilket, när algerna sjunker till botten, ökar syreförbrukningen i djupvattnet vilket i sin tur ökar utbredningen av syrefria bottnar.

I dag är bottnarna den största källan till fosfortillförsel till Östersjön. Detta innebär att det inte räcker med att minska utsläppen av näringsämnen till Östersjön. Det behövs också aktiva åtgärder för att vända den negativa utvecklingen och låta Östersjöns bottenmiljö återhämta sig. Lösningen är att genom storskaliga pumpsystem tillföra syre i betydande mängder till bottnarna på valda områden, vilket stoppar utflödet av fosfor från bottnarna. Havsvatten pumpas helt enkelt ner från högre liggande syrerika lager till det syrefattiga området nära bottnen.

Ett försök med syresättning genomfördes 2010-2012 i Byfjorden i Bohuslän. Halten av fosfor i bottenvattnet minskade kraftigt, samtidigt som livet återvände till de döda bottnarna i fjorden. Nästa steg bör vara att genomföra en storskalig insats i Östersjön, förslagsvis att syresätta hela Bornholmsbassängen. Ett sådant projekt skulle kosta tre-fem miljarder kronor under en tioårsperiod, det vill säga 300-500 miljoner årligen. Vi bör kunna dela kostnaden med Danmark och övriga berörda Östersjöländer.

Vi anser att Sverige genast ska ta initiativet till att gå vidare med dessa planer. Enligt en uppskattning skulle en total insats över en tioårsperiod kunna återställa Östersjön till 1950 års status. Algblomningen skulle kraftigt minska och torsken öka. Det farliga nervgiftet skulle samtidigt minska väsentligt. Detta vore en välbehövlig nystart för det världsunika bräckvattenhav som Östersjön utgör.

Det behövs kraftfulla insatser för att rädda Östersjöns hälsa. Alla nationer runt Östersjön har anledning att skyndsamt finna och komma överens om lösningar, som hanterar den allvarliga situationen. Här bör Sverige vara drivande.

Östersjön är värd att blåsa liv i. Både torsken och den allmänna hälsan har stora vinster att göra.

Lars-Axel Nordell

Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson (KD)

Liza-Maria Norlin

Partistyrelseledamot (KD) och styrelseledamot Svenskt Vatten

Anders Stigebrandt

Seniorprofessor, institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs Universitet

Stefan de Maré

Före detta departementsråd med särskilt ansvar för europeiska och internationella fiskerifrågor

Rafael Waters

Professor i elektricitetslära, Uppsala universitet

Kd i Karlskrona