S och SD i närakutens sandlåda!

Men Alexandersson har dragit igång en strid om påvens – förlåt Region Blekinges – skägg, samtidigt som han utåt är tyst gällande frågan, om hans parti är villigt att spara på regionens administration. Den kostar ju drygt 270 miljoner och består av elva (välavlönade direktörstjänster. Alliansen har ju, sent omsider och efter att länge ha gått som katten kring het gröt, sagt sig vilja kapa kostnaderna med blygsamma 20 procent. Dock bättre än att aldrig gå fram till gröten.

Vill Socialdemokraterna skära ned denna dyra administrativa koloss och därmed frigöra medel för sjukvårdssatsningar (exempelvis närakuten) eller inte? Det räcker med ett av följande ord i svaret, Alexandersson: ja eller nej! Vad därutöver är, blir bara ännu en semantisk strid om skägget, vem det än tillhör.

Nu är dock Alexandersson och hans parti inte ensamma om att trycka på bromsen för närakuten. Från det motsatta ideologiska hållet har Sverigedemokraternas ledande kvartett i länet, med Camilla Karlman i spetsen, plötsligt i en artikel i BLT (den 1 november) villkorat sitt stöd till närakuten, vars namn de också ogillar (jourcentral skall den kallas) med detaljerade synpunkter på hur de befintliga vårdcentralerna i Karlshamn skall se ut. Har kvartetten glömt sitt partis raka och inte alls villkorade krav på en akut i den senaste valrörelsen, där enskilda företrädare på flera platser i Karlshamn delade ut SD:s dokumenterade löfte att verka för en sådan? Rakt på sak utan villkor och reservationer!

Det är dags för de båda partierna att överge småtteriets ordstrid, den politiska grinighetens sandlåda och en gång för alla i akutfrågan skilja mellan huvudsak och bisak!

Här måste det akuta sjukvårdsbehovet i västra länsdelen komma först, medan den politiska namn- och villkorsprestigen möjligen och på sin höjd, kan vara ett samtalsämne vid eftermiddagskaffet för personalen i de inblandades partikanslier.

Opinion Västblekinge