Patetiskt försvar för monarkin
Kärnpunkten i frågan om monarki eller republik är om det skall vara möjligt att ärva positionen som statsöverhuvud. Arvmonarki är naturligtvis inte förenligt med ett demokratiskt system. Järrel nämner att vi har haft valmonarki i Sverige, vilket innebar att kungen valdes och kunde avsättas. Detta gällde fram till mitten på 1500-talet och det är lite slående att man före dess hade ett mer demokratiskt förhållningssätt i frågan.
”Historiskt uppvisar monarkier oftare stabilare och fredligare samhällsförhållanden” säger Järrel. Detta är en grov osanning, vilket man lätt kan konstatera genom att läsa vår historia. Genom århundraden har folket här i landet och i andra länder utsatts för omänskliga lidanden genom otaliga krig, som de svenska kungarna bedrivit. Inte minst gäller det oss i södra Sverige ( före detta Öst-Danmark), som blev terroriserade av både danska och svenska kungars skövlingar och mördande.
Att kungen skulle representera alla medborgare i landet till skillnad från en president, som bara representerar sina väljare under en kortare period, är trams. En president skall givetvis som statsöverhuvud representera landet och hela folket och kan då också ge enighet och trygghet i svåra tider lika väl som en kung.
Kostnaderna för monarki eller republik kan vi bortse från. Det blir förmodligen ingen större skillnad för presidentval eller att underhålla kungahuset. Här pratar vi inte omkostnader för att underhålla slott eller andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller miljöer. Det får vi ta oavsett vilket styrelseskicket är.
Uppmärksamhet i medier och PR för landet följer med statsöverhuvudet oavsett om det är en kung eller president. Det finns inget som säger att kungahusets medlemmar inte skulle kunna göra PR-insatser för landet även om de befriades från sina nuvarande befattningar. Det finns exempel på presidenter, till exempel Macron i Frankrike, som får mycket uppmärksamhet och skapar PR för sitt land
”Monarkin är ett stöd för det civila samhället och kan underlätta inte minst för invandrare att känna tillhörighet”, skriver Järrel. Javisst, kungahuset härstammar från en invandrare, Jean Baptiste Bernadotte, och många medlemmar i huset har varit invandrare efter honom. Men vad har det nuvarande kungahuset gjort för dagens invandrare? Här har de verkligen möjlighet att göra en insats.
Monarkin är demokratiskt förankrad, menar Järrel. Ja, den är förstås inskriven i grundlagen, som stiftades i en föga demokratisk tid, när långt ifrån alla hade rösträtt. Därför är det hög tid att påbörja arbetet för att införa republik i Sverige nu.
Jan Sonesson
Medlem Republikanska föreningen
