Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

När pressetiken utmanas

På nätet hängs brottsanklagade regelmässigt ut med namn och bild i olika forum. Det är publiceringar som kan få förödande konsekvenser för de utpekade, som riskerar att erodera hela rättssystemet och som också utmanar pressetiken.
UTGIVARKRÖNIKA • Publicerad 15 december 2017
Detta är en opinionstext i Blekinge Läns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Mimmi Karlsson-Bernfalk
Mimmi Karlsson-BernfalkFoto: Staffan Lindbom

Jag tänkte plocka upp tråden från förra lördagskrönikan, då jag resonerade kring det här med namnpubliceringar.

Svenska medier är överlag restriktiva med att publicera namn på brottsmisstänkta och dömda. De yrkesetiska regler vi jobbar efter betonar vikten av detta: "Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.” Och som jag påpekade förra veckan: Allmänintresset har ingenting med folks nyfikenhet att göra utan har en djupare och bredare samhällelig mening.

Annons

Med utvecklingen på internet kan det dock finnas anledning att fundera över om vi på sikt får se en mer aggressiv utveckling även hos traditionella medier. Frågan har aktualiserats ytterligare i samband med #metoo. Medierapporteringen har ju alltid påverkats av samtidens samhälls- och människosyn, men jag tror att det är viktigare nu än kanske någonsin tidigare att vi ansvariga utgivare håller fast vid de pressetiska principerna. Annars riskerar vi en glidning som tillsammans med den allt mer hätska samhällsdebatten vore olycklig på många plan. Vill vi att folkmobbar på nätet, utan vare sig juridisk kunskap eller alla fakta på bordet, ska avgöra vem som är skyldig eller oskyldig till ett brott?

I den flerhundraåriga svenska tidningshistorien (Norrköpings Tidningar som är Sveriges äldsta dagstidning grundades redan 1758 och hade faktiskt vad som med den tidens mått nästan skulle kunna kallas liverapportering från franska revolutionen) har förhållningssättet kring namnpubliceringar varierat stort. I slutet av 1800-talet kunde tidningar innehålla detaljerade beskrivningar av hur namngivna personer tagit sitt liv, något som vore helt otänkbart i dag. Det var heller inte ovanligt med rubriker i stil med ”37-årige drängen Olof Svensson stal fem riksdaler”.

Ända in på 1920-talet var det vanligt att misstänkta brottslingar namngavs. Men med tiden skedde en förändring och på 50-talet var det betydligt mer ovanligt att tidningar namngav misstänkta och dömda. Den trenden har fortsatt, även om vi kan skönja vissa pendelrörelser under till exempel 80-talet.

Det innebär dock inte att det inte förekommit namnpubliceringar som orsakat intensiv pressetisk debatt. Exempelvis i samband med Estoniakatastrofen 1994, då Expressen publicerade en namnlista över offer, och efter de så kallade Stureplansmorden senare samma år då fel person pekades ut som mördare. I absolut närtid har vi namngivningarna av misstänkta män i samband med #metoo som också debatterats flitigt. Men så är journalistiska bedömningar ingen vetenskap, de är i publiceringsnuet summan av sammanhang, relevans, allmänintresse och etiska överväganden.

Trevlig helg!

Annons
Annons
Annons
Annons