Många gamla är fångar i sitt eget hem
En av fyra äldre har inte ekonomi att efterfråga en alternativ bostad, till aktuella hyresnivåer, och kan därmed inte bidra till den önskade rörligheten. Dessa äldre är i praktiken fångar i sina hem och dömda till en icke självvald ensamhet.
Att äldres ensamhet är ett stort problem känner vi till. Ensamheten tär på hälsa och välbefinnande och kan bidra till undernäring och nedsatt immunförsvar med sjukdomar som följd. Varannan kommer att drabbas om vi inte kan påverka förutsättningarna.
Ett bra sätt att förebygga den beskrivna situationen är att skapa välbelägna och bra utformade trygghetsboenden med en boendegrupp med god spridning i förutsättningar som fysiska begränsningar, resurser, kapacitet och kompetenser. Att skapa en grupp av hyresgäster som fungerar väl och har olika förutsättningar är målet. För att nå detta mål får antalet lägenheter inte vara för litet, kanske minst 40 till 50 bostäder
Ett trygghetsboende friställer ju ofta stora bostäder som lämpar sig för till exempel barnfamiljer. Vi kan få en levande landsbygd så att skolan, affären och annan service kan överleva.
Forskare och vårdpersonal säger att den icke självvalda ensamheten, och därmed bristen på en god psykosocial miljö, som mycket negativ. Kan vi bli friskare och hålla demensspöket på avstånd så skapas ju besparingar i samhällets kostnader för oss äldre.
Den stora besparingen såväl humanitärt som samhällsekonomiskt är det uppskjutna insjuknandet för gruppen. En del av samhällets besparingar bör kunna användas för att skapa en hyresnivå som många äldre klarar av.
Vi vet alla att vårt sätt att leva påverkar vår hälsa, i synnerhet på äldre dagar. Det finns idag goda exempel där man har lyckats förebygga speciellt demenssjukdomar och skapa flera friska år. Och det som är bra för hjärnan är också bra för hjärtat. Sannolikt får dessa rön tillämpning inom en snar framtid. Då är en sammanhållen grupp av boende ett praktiskt villkor för genomförandet. Detta är en sannolik utveckling av projekt trygghetsbostäder.
Vi har presenterat förslaget för flera beslutsfattare. De tycker att detta är mycket bra, vällovligt och intressant – men inget händer. Tillfälle för ett viktigt vallöfte idag? Det är bråttom.
För varje dag som går utan åtgärder tappar vi många friska år och missar stora besparingar. Puckeln för den förväntade demensvården är ett spöke som närmar sig snabbt.
Ingemar Nilsson, ordförande SPF SENIOREN Fridlevstad-Sillhövda
