Är det en nickedocka till chef politikerna vill ha?

Man tror inte att man läser rätt! Det var stora rubriker och stort engagemang från dåvarande sjukhuspersonalens sida september 2005 när Marianne Reutersköld blev sparkad utan att ha gjort ett större fel än framfört kritik till ledningen.

Med Marianne Reutersköld kvar så hade sannolikt inte underskottet rusat iväg till de enorma summor som senare blev fallet. Sjukhusets personal ställde i stort sett upp mangrant och protesterade både mot att Reutersköld inte fick vara kvar och på det sätt som hon hanterades, ett sätt som var fullständigt vidrigt. Flera år senare har hon fått åtminstone en ursäkt från en då ledande politiker.

Nu sker samma sak och Wendts uttalande kan inte tolkas som annat än arrogant och av totalt ointresse för personalens åsikter och det stora och svåra omställnings- och utvecklingsarbete som Lars Almroth påbörjade och också har fått personalens engagemang och intresse för, och som med de resurser som finns komma att utnyttjas på bästa sätt.

Beslutet att avskeda Almroth utan att det finns sakliga skäl - för de verkar ju inte finnas - mitt i detta omställningsarbete är att dra undan mattan och att pressa alla till sin yttersta gräns och förmåga. Den gränsen väljer flera att undvika genom att antingen säga upp sig, börja arbeta med annat eller helt enkelt inte söka sig till Region Blekinge. Vilka signaler om ledarskap i den politiska ledningen skickar beslutet? Skäms! Vilken typ av hälso- och sjukvårdsdirektör vill politiken ha? Nickedocka? Ja-sägare?

Lars Almroth önskas lycka till i kommande arbete - med din kapacitet och egenskap till att tänka nytt och se möjligheterna lär du inte bli sittande!

Anna-Karin Hjelm, Karlskrona