Långdragen regeringsbildning, ett sundhetstecken
Det innebär däremot att ovissheten om vilken regering vi ska ha fortsätter. Många tycker att vi politiker borde ”kliva upp ur sandlådan” eller ”sluta med det politiska spelet”. Att det tar lite tid att lösa situationen är naturligt och inte per automatik något dåligt, utan ett tecken på att valresultatet respekteras.
Demokrati betyder som bekant folkstyre, och med det proportionella flerpartisystem vi har i Sverige är det många politiska åskådningar som måste samsas för att landet ska kunna styras. Så ser spelreglerna ut. Det är också något som är värt att värna, eftersom det är garantin för att så många som möjligt får sin syn representerad i riksdagen. Som Churchill famöst sa: ”Demokrati är det sämsta styrelseskicket, bortsett från alla andra”.
Åter andra tycker att det är ”odemokratiskt” att inga partier vill ha SD i en regering. Det är varken odemokratiskt eller konstigt att ett parti, utan nära allierade, inte får inflytande, trots sina 17,5 procent av rösterna. I både valen 2006 och 2010 blev Socialdemokraterna största parti. Trots att vi hade 34,9 procent respektive 30,7 procent var det inte självklart att S skulle få bilda regering eller överhuvudtaget få något inflytande över regeringens politik. Det handlar om allianser och samarbeten, något som måste bygga på att man delar värderingar.
Samtidigt var det många väljare som inför valet pratade om att de ville ”röra om i grytan”. Med facit i hand kan vi konstatera att valresultatet ledde till just det, något som vi politiker nu fått ansvar för att hantera.
Att demokratin är trög är därför både dess charm och dess förbannelse. Det kan leda till ovisshet och i förlängningen instabilitet i de fall då svårigheterna att komma överens förlamar politiken. Men att kvarnarna mal långsamt är också en trygghet, det är beviset för att partierna gör sitt yttersta för att hålla sina löften och respektera de väljare som röstat på just dem. Samtidigt måste vi politiker gå en balansgång, att kompromissa är kärnan i politiken och enda vägen framåt.
I Sverige har vi tidigare varit bortskämda med relativt enkla regeringsbildningar, men det som händer här nu är inte särskilt ovanligt i ett europeiskt perspektiv. I Nederländerna och i Norge, som båda hade val ifjol, tog det 225 respektive 123 dagar innan en regering kunde bildas.
Vi har en väl fungerande demokrati som just nu håller på att ta sig över ett fartgupp. Precis som fartguppet säkrar vårt politiska system en trygg demokratisk färd framåt.
Heléne Björklund och Magnus Manhammar, riksdagsledamöter (S) från Blekinge
