Kan hela Sverige växa?
Antalet invånare på landsbygden har sedan industrialismens genombrott bara gått neråt från fyra miljoner 1890 till strax över en miljon i dag.
Sedan mitten av 1980-talet har vi haft en landsbygdskampanj på temat ”Hela Sverige ska leva!”. Den drivs huvudsakligen av organisationen Hela Sverige, med ca 5000 lokala ideella föreningar, byalag, kooperativ med flera och tusentals aktiva människor. Regeringarna har stöttat organisationen med avsevärda belopp, senast 46 500 000 kronor för åren 2019 - 2021.
Men ser vi till befolkningsutvecklingen på landsbygden sedan 1985 är det inte uppmuntrande för dessa människor och deras ansträngningar. Insatserna har inte hindrat en fortsatt negativ befolkningsutveckling för landsbygden och då särskilt i Norrlands inland. Dorotea har minskat med 33 procent, Laxå med 29 procent, Pajala med 30 procent, Sorsele med 32 procent och i Åsele har befolkningen minskat med 35 procent. Befolkningen minskade i nio av femton kommuner: Bjurholm, Dorotea, Nordmaling, Norsjö, Sorsele, Storuman,Vilhelmina, Vindeln och Åsele. Att denna utveckling skulle gå att vända med de åtgärder som föreslås, stöd till företagande, gröna näringar och så vidare, – eller över huvud taget – är inte troligt. Urbaniseringens krafter har i hundra år visat sig så mycket starkare.
Strategin att utlokalisera statliga verk och myndigheter, har i mycket begränsad utsträckning gynnat landsbygden. Möjligen har det varit positivt för residensstäderna (där de ofta hamnat) och för länet. Politikerna tror ofta att det är arbetstillfällen som saknas i glesbygdskommunerna och att det är därför folk flyttar. Men det finns arbeten och inte sällan har företagare svårt att rekrytera arbetskraft.
Det är snarare bristen på offentlig och kommersiell service som får folk att flytta. Det är långt till vårdcentralen, läkare och tandläkare och butiksdöden har varit omfattande i glesbygden. Många butiker har svåra lönsamhetsproblem och går en osäker framtid till mötes. Enligt en utredning bor omkring 200 000 människor i områden med svag och hotad service. Försvinner dagligvaruhandeln hotas också annan service som sköts av butiken som post, apotek, spel och utlämning av varor från Systembolaget. Många mindre bensinmackar har lagts ner på grund av krav från myndigheter vad gäller pumpar för etanol och att mackarna inte går ihop ekonomiskt.
Det är mera brist på service än arbetstillfällen som får folk att flytta från lands- och glesbygd. Detta är tyvärr också en självförstärkande process. Färre människor och konsumenter i bygden ger mindre underlag för servicen, som minskar och med den flyttar allt fler människor från landsbygden. Så rullar det på! Att vända denna utveckling kommer att bli både svårt och dyrt och det klarar inte glesbygdskommunerna, som också hotas av allt högre skatter. Höga skatter och liten service är inte precis det som får människor att stanna i bygden. Landsbygdens kardinalproblem är att det finns för lite folk. Januariöverenskommelsen har inte en susning av en chans att stoppa eller vända denna utveckling i landet. Det är att lura folk!
Alf Ronnby
