Hur är en kristen?
Först vill jag säga att jag tycker att den smutskastning och de nedvärderingar som sker av andra partier än det egna är tråkig. Vore det inte bättre att tala om det egna partiets förträfflighet, i Judiths fall Vänsterpartiets?
Jag blir alltid förvånad över det säkerhet som människor framställer andra, helt vanligt fungerande personer (det vill säga de har inte mördat eller begått andra våldsbrott) som onda, och därmed sig själva som goda.
Vi har tydligen helt olika syn på vad det är att vara kristen - och demokrat. För mig var Jesus en människa som verkligen betonade människors lika värde. Och det gäller ALLA människor (fast han sopade golvet med fariséerna, som tyckte sig vara bättre än andra.)
Man kan inte tycka detsamma som alla andra människor. Men det ingår i det demokratiska förhållningssättet att prata med och lyssna på alla, anser jag. De är väl inte pestsmittade för att de tycker annorlunda? Att stämpla andra som ondskans företrädare och omöjliga att ens kommunicera med, är för mig ytterst främmande. Och ska vi ta fram partiernas förflutna är det flera partier som inte skulle framstå i en vacker dager.
Sedan fascineras jag av detta med svenskheten. Är det finare att vara svensk än att till exempel i första hand ha en identitet som same? Varför blir man så upprörd om någon menar att en person främst identifierar sig som same? Är detta en kränkning? Vad säger samerna om det?Man behöver faktiskt inte överdriva, eller direkt ljuga, för att smutskasta och försöka skrämma upp folk inför något man själv inte gillar! Detta sker hela tiden i den politiska debatten, inte minst inför partiledarvalet. Och det är både vulgärt och osnyggt!
Det är tråkigt att Judith Skörsemo (V) inte anser att KD längre bör associeras till kristendomen. Å andra sidan är det väl skönt att själv vara i ett parti som inte har det bekymret! Jag skulle knappast ta mig friheten att ha några synpunkter på Vänsterns marknadsföring. Den överlåter jag helt till dem själva.
Lisbeth Beselin, kristdemokrat
