En bragd med idrott utan politisk ledning
Efter två spännande playoffmatcher kunde EU-landet Sverige till slut eliminera EU-landet Italien ur VM-fotbollen 2018. Vem kunde egentligen tro det? Stor glädjeyra, glädjefnatt och nationell eufori exploderade direkt efter slutsignalen i hela landet. Heja, Heja Sverige!
Varför lyckas Sverige så bra internationellt när det gäller idrott, då främst, fotboll, ishockey, handboll och golf/tennis? Sverige har många gånger nått toppresultat i dessa sporter de senaste 30 åren.
Jag har under många år funderat på orsakerna till det så kallade svenska idrottsundret. Vi vill också gärna skryta utomlands med att Sverige är en idrottsnation. Plötsligt slog det mig när jag nyligen lyssnade på politikerna i en direktsänd tv-debatt: Kan det vara så enkelt att svensk idrott inte styrs av politiker? Den är så att säga kliniskt befriad från allt politiskt inflytande och inblandning.
Som väl är förekommer det inom idrotten varken partipolitiska experiment/nycker, taktik eller käbbel. Nej, idrotten leds av skickliga experter, det vill säga av välutbildade tränare, coacher och ledare. De ser helt enkelt verkligheten i verksamheten. Eller beror det snarare på de ofta generösa ekonomiska villkoren som idrotten har i samhället? Här verkar det finnas obegränsade resurser. Idrotten intar en "gräddfil". Det är bara att "köra på", som det heter.
Kan detta vara orsakerna och förklaringen till det svenska idrottsundret? Eller kan det vara den positiva mediebevakningen vid sportarrangemang? Vi kunde kanske önska oss att all samhällsservice hade fungerat lika effektivt och bra som svensk elitidrott gör i dag. Då hade vi exempelvis inte haft vårdköer, polisproblem eller stigande brottslighet i landet. Dessutom hade tågen säkerligen anlänt punktligt och svenska elever hade levererat toppresultat i PISA-undersökningar.
C-G Pernbring
