Debatt

Dags prata med våra barn om denna idioti

,
Foto:

I fredags lämnade min son cykeln på Hobyskolan då vi skulle in till staden. På väg hem glömdes detta bort, vilket medförde att vi inte hämtade cykeln på kvällen.

Artikeln publicerades 13 september 2017.

I söndags skulle vi ha hämtat cykeln då vår son använder den för att ta sig till och från skolan. Under dagen lade en kille ut ett inlägg i Hobys FB-grupp att en cykel ligger sönderslagen vid skolgården samt publicerade en bild på dito. Och visst var det sonens cykel som fått bakhjulen fördärvade och sadeln vet jag inte vad de gjort av.

Min son ställer en cykel (olåst men dock) på skolgården över helgen. Nu tänker många av er: Varför låser man den inte, då får man väl skylla sig själv? Jo, visst är det så, precis som om man glömmer låsa bilen när man springer in i affären så är det väl inte mer än rätt att någon tar den?

Just denna filosofi verkar ha blivit en gängse uppfattning då det alltid har varit ett problem med stulna/sönderslagna cyklar. Man ser och hör om det dagligen men vad gör man åt det?

I detta fall har man alltså tagit en relativt ny cykel och slagit sönder så det inte finns någon som helst möjlighet att ekonomiskt motivera en reparation. Den står på en skola och är 26 tum så man borde kunna räkna ut att den tillhör ett barn.

Hur tänker man här? Tror inte det är en sjuåring som gjort det då de nog rätt sällan skulle våga och eller ha kraft nog att skicka den två gånger över ett räcke.

Troligtvis handlar det om något äldre barn och därmed har hen helt klart för sig hur fel detta är. Man borde, om man inte helt saknar empati, kunna räkna ut att någon blir drabbad. Men som sagt innan, vad gör vuxenvärlden åt det? "Man får väl skylla sig själv om man inte låser?".

Jag uppmanar er som har barn i åldern 7-18 år att berätta vid frukostbordet att någon slagit sönder en cykel i helgen som tillhörde en tioåring som använder den för att ta sig till och från skolan. Cykeln som ger honom möjlighet att ta sig till sina kompisar som bor i byn då han har ett gäng kilometer in till "centrum". Att den som gjort detta kanske hade kul några minuter men att det får rätt stor inverkan på ägaren.

Nu har ägaren lyxen av att ha två föräldrar med arbete och därmed kommer detta att lösa sig men det svider en del att behöva köpa en ny cykel när denna köptes för ett par månader sedan. Med en annan ägare med andra föräldrar är ett nytt cykelköp kanske helt uteslutet. Händelsen kunde lika väl lett till att ägaren inte haft möjlighet att ta sig in till sina kompisar i byn, att välja om man vill stanna kvar i byn hos någon kompis efter skolan utan att behöva stå och ringa och samordna så föräldrarna kan hämta efter jobbet och så vidare. Det vill säga den frihet som hans ålder och cykeln nu som först har givits honom.

Snälla, ta ett snack med era barn och försök att få dem att förstå vad deras handlingar kan leda till. Detta gäller förstås all mobbning, stöld, misshandel och så vidare. Men något säger mig att vi har pratat mer om vikten av att vara en bra kompis som inte mobbas än att man inte slår sönder cyklar och vilka konsekvenser detta kan ge. Det är jag förstås tacksam för men kanske kan vi lägga in en liten morallektion till frukostflingorna? Kanske kan det få någon att tänka till en extra gång innan man sparkar sönder soptunnan, cykeln eller kastar in den där stenen genom rutan.

Jag vill tillägga att jag inte på något sett är "bättre" än andra föräldrar. Går jag förbi en söndersparkad telefonkiosk kommer jag att bli trött, arg och irriterad men innan den försvunnit ur periferin har jag lagt det bakom mig och inte tänkt mer på det förutom om jag råkar ha med mig någon av mina söner, då hade jag dragit upp det men det är rätt sällan jag vandrar runt i byn med dem.

En liten tanke och ett önskemål som åtminstone jag hade anammat om någon föreslagit det för mig.