Debatt

Bråttom att rädda torsken i Östersjön

,
Foto:

Östersjötorsken är genetiskt unik och viktig för ekosystemet i Östersjön. Ändå är det i stort sett tyst från politikerna när artens existens är hotad.

Torsken är Östersjöns främsta rovfisk och ett livskraftigt bestånd med torskar av varierande storlek är viktigt för ekosystemets balans. Det beror på att torskar i olika storlekar äter olika föda och därför fyller olika funktioner i ekosystemet. Under en tid har torsken i Östersjön successivt blivit allt magrare och mindre, denna förändrade storleksfördelning gör att torsken inte längre kan fylla dessa viktiga funktioner.

Samtidigt, och trots att det sedan 2015 råder utkastförbud för yrkesfisket, så kastas mer fisk överbord än någonsin tidigare, enligt uppskattningar kastas så mycket som tio miljoner torskar om året. Ingen annanstans i vårt samhälle skulle man tillåta ett liknande slöseri med en gemensam resurs.

Nyligen publicerades en artikel av två forskare, Henrik Svedäng och Sara Hornborg, som beskriver bakomliggande orsaker till att torskarna inte växer sig stora (Historc changes in length distributions of three Baltic cod stocks: Evidence of growth retardation, 2017). I artikeln belyser man ett högt fisketryck bestående av trålare som riktat in sig på stora individer som en huvudsaklig anledning till den skeva storleksfördelningen. Det här innebär i sin tur att om vi ska kunna rädda torskbeståndet behöver våra beslutsfattare inse att fisketrycket måste minska betydligt, dagens uttag av torsk är inte långsiktigt hållbart.

Nyligen lanserade regeringen sin havssatsning, tyvärr utan några åtgärder till stöd för Östersjöns krisande torskbestånd. Att sanera Östersjön från gifter och ta krafttag mot övergödning är viktiga frågor, men de hjälper inte torskbeståndet på kort sikt.

Samtidigt har även EU-kommissionen presenterat sitt förslag till kvoter för fisket i Östersjön. Där konstaterar de att torskbeståndet är mycket illa ute och ansluter sig till de vetenskapliga rekommendationerna. Kommissionen konstaterar att det västra beståndet är under säkra biologiska gränser och för det östra beståndet vill man sänka kvoten med ytterligare 28 prodent eftersom att det vetenskapliga underlaget brister.

Vad som skulle göra skillnad vore om Sveriges regering med eftertryck stod på sig i förhandlingarna om nästa års kvoter. På kort sikt måste kvoterna sättas enligt de vetenskapliga rekommendationerna, på längre sikt behövs mer kraftfulla beslut.

Förra året gick Sverige in med hög svansföring i förhandlingarna, men kompromissade friskt i slutändan. Skillnaden mellan vad som sades till EU-nämnden i riksdag och vilken linje Sverige i slutändan slöt upp bakom i ministerrådet låg till och med grund för en KU-anmälan.

Detta ska inte behöva upprepas. Ministerrådet har gått emot de vetenskapliga rekommendationerna och kommissionens förslag flera år i rad och tilldelat större kvoter än vad som har varit långsiktigt hållbart. Nu ser vi konsekvenserna av dessa beslut - ett torskbestånd i kris. Torskens framtid får inte dribblas bort genom kohandel i Bryssel. En offensiv linje som förankras med riksdagen får inte förvandlas till oigenkännlighet väl vid förhandlingsborden.

Det vilar ett tungt ansvar på landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och hela regeringen att stå upp för en sund fiskepolitik. Bucht måste få ett starkt mandat för att sätta Östersjöns miljö och torskbeståndet före andra intressen när han ska förhandla med sina EU-kollegor.

Östersjötorsken är genetiskt unik och i en mycket kritisk situation. Därför blir höstens kvotbeslut avgörande för dess framtid.