Ambulanspersonalen mina hjältar i natten
Trots att detta inte var något livsavgörande tog ni er tid för mig. Ni sprang inte bara in och medicinerade för att sedan försvinna. Ni satt med mig tills medicinerna verkat, ni fortsatte leta efter tips och trix på hur jag skulle kunna avlasta ben och rygg. Ni gav mig råd om hur jag skulle få saker att rulla snabbare rörande vården av mina smärtor i detta myller av folk, instanser och avdelningar som landstinget Blekinge är.
I denna situation som inte på något sett var på liv och död, även om jag i min smärta upplevde det så, fick ni mig att känna att jag gjort rätt som kontaktat er. Inte någonstans gav ni mig känslan av att jag upptog er ovärderliga tid.
Kan inte med ord beskriva hur det känns att hjältar som ni är ute och rullar på vägarna. Med er i bakhuvudet kommer vardagen med tre små grabbar som man alltid oroar sig för kännas tryggare. Jag vet att ni supermän och kvinnor kommer så fort vi behöver er som mest. Tack för allt, nu håller vi tummarna att jag aldrig mer behöver träffa er även om era besök varit högst trivsamma.
Killen som bara ville få sova en stund