Allt mer av skogen blir kalhyggen

Jag har under åren iakttagit en tilltagande takt på avverkning och gallring av stadsnära skogsområden och grönområden. Ta vilken skogsslinga som helst så gick lejonpraten av den i sammanhängande skogsområden för tio år sedan. I dag är det inte ens halva sträckan som går i skog.

Det jag också noterat är att områden med sammanhängande skog minskat kraftigt. Det som finns kvar är kalhyggen, med små skogsremsor däremellan. Men vadå, tänker gemene man, hela norra Karlskrona kommun är fullt av skog! Ja, det är den förvisso, men vi är väldigt få som kan nyttja den på daglig basis på det vis man gör med den stadsnära skogen, det vill säga att man når den med ett par minuters promenad från sin dörr samt att man känner till och känner sig hemma i miljön.

Men vad ger skogen då som man inte får annars? För mig och många andra handlar det om att samla energi, ett ökat välbefinnande, ökad hälsa helt enkelt. Detta gör oss i förlängningen mer effektiva i våra dagliga sysslor. Jag tycker det finns något skevt i att man utan tvekan skyddar skog som habiteras av en sällsynt skalbagge medan man däremot utan hejd röjer och avverkar skog som dagligen besöks av, ja, man skulle nästan kunna säga habiteras av, människor (med det sagt behöver det ena inte utesluta det andra).

Jag är inte naiv och inser självklart att skogen behöver föryngras samt att skogen numera ses som en enda stor resursreserv vars värde mäts i energivärde per kubikmeter och i löpmeter. Jag inser ocksa ̊att privata intressen styr föryngringstakten. Det jag dock tycker är lite olyckligt är när man avverkar större områden under kort tid och dessutom i anslutning till vandringsleder och naturområden. Det riskerar att lämna en hel generation utan tillgång till stadsnära skog.

Finns det någon strategi från kommunens sida för den gallring och avverkning som kommunen företagit i flera år i de norra delarna av tätorten?

På senare tid har jag noterat en kraftig gallring av grönområden i exempelvis Bastasjö, Spandelstorp, Lyckeby, Hässlegården och i Rosenholm. Kvar är skogspartier där träden står glesare än i Hoglandspark och där slyn får fritt fram. Den skogsmiljön är inte speciellt trevlig att vistas i.

Jag är inte speciellt konspiratoriskt lagd men jag tycker mig se ett samband mellan kommunens ökade intresse för avverkning och starten av Mältans värmeverk 2012. Kan det vara så att man i jakten på billig energi väljer att inte tänka på oss som valt att bo nära skog och mark? Man kan nästan likställa avverkningen med en hypotetisk torrläggning av Krutviken eller Borgmästarfjärden där vattnet används för att kokas i en ångturbin.

Jag vet att det kan tyckas konstigt för Karlskronas beslutsfattare men det finns de som väljer att bo nära skogen framför havet .Jag är i grunden för att man håller efter skog och att man upprättar nya bostadsområden i eller nära skog, men jag har svårt för när skog huggs ner och lämnas kal. Ett förslag är att man exempelvis beaktar att skydda strängar med skog runt de stora vandringsstråken så att alla vi som vistas i dessa områden i alla fall får känslan av att vara i skogen. Utan en hållbar strategi där alla parters intressen tas om hand riskerar man att avverka rekreationsvärdet skogen har för tusentals invånare som bor i stadens skogsnära områden.

Löparen