Debatt BLT

Förhandlingar är lösningen i Syrien – inte krig

Debatt BLT Artikeln publicerades

Svar till Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet, (”Lidandet i Syr­ien måste stoppas”, BLT den 2 januari).
Lidandet i Syrien är upp­rörande. Men Gabelic för­tiger att kriget är en sedan 2001 av Pentagon förberedd intervention för att störta Syriens regering. Detta styrks av Natos tidig­are befälhavare general Wesley Clark, Democracy Now den 2 mars 2007.
Om inte USA och dess ­allierade utrustat och tränat en legoarmé av främst Al Nusra-jihadister, finansierad ur bottenlösa kistor med saudiska och qatariska petrodollar, som från Natolandet Turkiet infiltrerat syriskt territorium, hade snart våldet upphört.
Och om inte EU, USA och Arabförbundet 2011 infört folkrättsstridiga sanktioner mot Syrien hade ­nöden varit mindre.
Gabelic vill sätta bocken till trädgårdsmästare. Det vill säga de Natomakter som orsakar den syriska tragedin ska få i uppgift, även utanför FN-systemet, att eskalera kriget genom till exempel ”flygförbudszon”. Med facit för Irak och Libyen i färskt minne innebär det att infrastrukturen ödeläggs av bomber!
Gabelic ställer utan vidare in sig i Washingtons och Tel Avivs ominösa propagandakör om kemiska vapen och regeringens skuld för terrorn.
Syrien är ett samtida exempel på hur imperiemakter genom historien intervenerat i av dem själva utlösta humanitära kriser för att erövra herravälde. Sedan oberoendet väl krossats och landet blivit klientstat kan folket bli mottag­are av ”storartad filan­tropi” (som Karl Marx ­redan 1853 ironiskt igen-känn­ande benämnde brittisk välgörenhet i det våldtagna Indien).
Det är tragiskt att Gabelic förordar krig i?stället för att ställa sig bakom FN:s fredssändebud Lakhdar Brahimi i hans ansträngningar för en förhandlingslösning. Gabelic kunde lyft fram Irans i väst nedtystade ”sex punkter” för en fredlig lösning, som fått stöd i alliansfria länder och nu senast av Vatikanen och Österrike.
Att ett storskaligt krig mot Syrien hittills förhindrats kan bero på att imperialismens fortlöpande försvagning ekonomiskt och politiskt gjort det lättare att hävda FN-stadgans förbud mot angreppskrig och intervention, enligt artikel 2:4 och 2:7.
Oroväckande är att västs djupa kris och desperation kombineras med innehav av enorma förstörelse­medel. En fredsrörelse behövs och där kunde FN-förbundet vara en del. Förhandlingar, inte krig, är lösningen i Syrien vars oberoende måste försvaras.