BLT-reportage

Skadeexperten: "Stäng inte ute skadade barn från sin idrott"

På 1980-talet tejpades det och stängdes in i stela skydd.
Nu är det smart träning i rätt dos som gäller.
Både före, under och efter.
– Det värsta man kan göra att ordinera total vila, säger Anders Broström, som har stor erfarenhet av idrottsskador hos unga.

BLT-reportage
Sjukgymnasten Anders Broström menar att skadade unga måste ges tid till rehabilitering, men de ska inte stängas av från sin träning under tiden. Är man till exempel skadad i knäet kan man träna andra benet, rygg, mage, armar.
Foto:


Sjukgymnasten Anders Broström tycker gott att barn som skadats i sin idrott ska fortsätta att gå till träningen.
– De kan träna upp andra färdigheter i stället. Det är aldrig bra att stänga ute ett barn från sin träning och sina kompisar. Och att ligga framför datorn gör knappast någon nytta.
Det är onekligen lite andra rön än när han själv var ung handbollspelare.
Då förebyggde man skador med hårda skydd och stöttade upp med tejp.
Nu är rekommendationen träning. Och den färglada tejpen i Anders behandlingsrum är inte för att låsa fast – utan för att stimulera musklerna.
Följdaktligen tycker han inte att vuxna ska vara så snabba med tejp och bandage och tro att allt blir bra sedan.
Vill man använda stöttande skydd, vid till exempel en stukad fot, är det viktigt att ha en plan för att avveckla skyddet.
En fot som skadats lyder nämligen inte kroppens vanliga smärtimpulser till hjärnan. Den känner helt enkelt inte att den skadade leden tänjts ut förrän det är för sent.
– Då är det jättelätt att stuka foten om och om igen. Därför måste du träna upp fotens kontakt med hjärnan. Det kan du göra genom att stå på ett ben med lätt böjt knä, vilket är en perfekt sysselsättning när du borstar tänderna. Och ett schlatterknä kan du träna på samma ställe genom långsamma knäböjningar, tipsar Anders.
Tränar för mycket
Han vet av erfarenhet att de flesta skador hos unga går att fixa till. Men det är viktigt att ta reda på var problemet kommer ifrån.
– Ibland tränar ungdomarna för mycket. De kanske har ett tufft pass i sin idrottsprofil på morgonen och samma sak i sitt lag på kvällen, säger Anders Broström, som skulle önska att tränare och skola hade en bättre dialog.
Han vill också poängtera att alla idrottare behöver en till två återhämtningsdagar i veckan utan tuffare träning.
– Om du tränat för mycket är det ofta knän, ljumskar, rygg och hälsena som säger ifrån. Lyssnar du inte då kan du få en inflammation som bara blir värre.
Bäst tränare till de yngsta
En annan bov är att många unga tränar fel. Ibland under en instruktörs övervakning. I bland helt på egen hand. Han skulle önska att ungdomarnas tränare hade mer kunskap.
– Det bästa hade varit med de bäst utbildade tränarna till de mindre barnen. Men det är inte så det funkar i verkliga livet. Ofta är det vanliga föräldrar som ställer upp ideellt. Då kan man inte kräva den kompetensen.
Anders Broström tror dock inte att det är skadligt att ha lite ont i samband med idrott, till exempel om man fått sig en smäll under senaste matchen.
Men om värken håller i sig och om den påverkar rörelseförmågan är risken att något är fel.
– Att ha träningsvärk är en sak. Men det är något helt annat om barnet inte kan resa sig ur soffan därhemma, inte klarar att ta ut det sista steget i tresteget eller skjuta iväg handbollen med full kraft.
Då måste de vuxna agera. Men det behöver inte alltid vara med så stor dramatik.
– Man kan börja med att utesluta vissa övningar och se om det blir bättre. Blir det inte det, får man söka hjälp.
Följ ett skadeschema
Dock får man inte förledas att tro att bara för att man är smärtfri är det läge för träning 100 procent.
Och här finns ett skadeschema som Anders Broström tycker att alla tränare skulle ha.
– Det är visserligen gjort för fotboll. Men det går lätt att översätta till på de flesta andra idrotter.
Detta tio-stegs styrschema sveper över hela linjen: Från den minimala skadan – där man kan vara tillbaka i träning efter tre dagar och tillgänglig för matchspel efter en träning utan smärta och svullnad – till den svåra skadan med minst 28 dagars frånvaro och fyra träningstillfällen innan man kan spela match igen.
Första övningen– jogga sakta
Enligt Anders exempel är första träningen när man kan gå utan smärta eller hälta. Då kan man prova att jogga sakta rakt fram.
Om det funkar utan att göra ont, går man över till att jogga i åttor nästa träningstillfälle, jogga zick zack och jogga med vändningar – innan det ens är tänkbart att börja med bollövningar på egen hand. För att inte tala om skott, hopp och ruscher, som kommer näst längst ner på schemat, precis innan träning med laget.
För idrottsskador kan ta lång tid och de vanligaste skadorna är de som upprepas för att man kört i gång för tidigt.
– Man är helt enkelt för dåligt rehabiliterad, säger Anders Broström, som gärna skulle vilja fler diskussioner kring skador i barn- och ungdomsidrotten.
– Hur viktigt är det till exempel att vinna i ungdomsserierna. Är det värt att chansa med de bästa spelarna i en viktig match om de är halvskadade? Och hur ung ska man vara för att tävla/spela med seniorerna, säger han och syftar på 13-14-åringar som möter fullvuxna i till exempel fotboll.
Syns inte på röntgen
Ett problem vid till exempel knäskador, som är en de vanligaste idrottsskadorna hos unga, är att de sällan syns på röntgen.
Under det senaste året har Anders haft ett par fall där man inte sett felet förrän vid en titthålsingrepp.
– Men läkarna gör inte gärna ett sådant ingrepp om det går att undvika, eftersom är ett trauma för leden, som påskyndar åldrandet och kan leda till andra besvär.
I stället ordineras rehabträning hos sjukgymnast. I de allra flesta fall med gott resultat.
Men Anders Broström kan förstå den vanmakt en del unga och deras föräldrar känner när månaderna går och inget tycks hjälpa – ibland utan att de ens har fått remiss till magnetröntgen.
– Då får man som förälder vara beredd att ligga på. Jag har haft patienter som fått vänta på diagnos så länge som åtta månader, säger han, men vill inte uttala sig om det han menar är en diskussion på ett annat plan.
– Du och jag kan tycka att idrottsungdomar ska få hjälp så snabbt det bara går. Men det handlar hela tiden om pengar och vilken vård man väljer att prioritera.