Fredag 26 mar 2010, 16:44
Sture Linnér har gått bort. Finns inte många Sture kvar nu känns det som.
Jag började intressera mig för Linnér i samband med att Björn Runeborg vann Sveriges Radios romanpris häromåret med sin roman Dag. Han arbetade ju länge tillsammans med Dag Hammasköld och jag uppskattade mycket hans bok "Ingen människa är en ö" som kom ut 2007. Rekommenderas å det varmaste. Även Runeborgs bok om den unge Hammasköld är såklart en utmärkt sak.
En vecka kvar till avfärd nu. Känns bra. Våren är i princip här.
B
Måndag 15 mar 2010, 01:58
Ursäkta, förlåt.
Jag har varit världens sämsta bloggare. Vilket väl egentligen endast är en hemsk mening fram till man kommer till just ordet "bloggare". För jag antar att den mest rimliga av gissningar skulle vara att en inaktiv bloggare är för aktiv i övrigt för att hinna med att vara web-exhibitionistisk. Ingenting kunde vara mer fel i mitt fall.
Sen sist jag skrev har följande hänt. Jag tar det i punktform för allas trevnad.
1. Turné. En underbar turné som jag lämnade er mitt uppe i sist. Min gode vän Pete Thompson mötte upp i Berlin och vi gjorde sista veckan tillsammans. Det där känns lite som gammalt bös nu, men för den som är intresserad kan man hitta en rätt trevlig bilddagbok på www.kleinhenz.se om man har fem minuter att slå ihjäl.
2. Flytt från Skurup.
Vi trivdes inte alls där nere. Huset låg i nån slags grop i marken, det var möss och inbrott och fan och hans moster satt i köket och drack kaffe hela dagarna. Inget för oss. Får man en dålig känsla tycker jag man ska fly och inte fäkta. Jag är en skitfäktare i det avseendet. Och de flesta andra också. Florett, sabel och värja. De tre olika vapnen i internationell fäktning. Ha.
3. Flytt till Brandstorp.
Vi hyr sen början på Februari ett fint litet rött hus vid Vätterns västra strand. Det här är fint. Här blir vi nog ett tag. Snöat har det gjort så det räcker och blir över. Pete var här för någraa veckor sen och vi spenderade en hel helg med att bygga århundradets ogloo. Grannens lilla dotter kom ut och pekade. -Farbröderna leker, sa hon. Får man inte det då?
Alright. Det var resumén. Från dags dato alltså.
Jag sticker ut och spelar igen i April. Första spelningen är den tredje och förberedelserna är i full gång. Min bror Christian följer med första veckan och var här i helgen för att repa. Slutade med att vi mest drack kaffe, bakade bröd och tittade på skidskytte. Alltså är vi inte världens tightaste band än, men det löser sig. Kommer bli bra. Litar på Christian.
Turnéerna blir längre och längre vad det verkar. Jag tänker alltid 2-3 veckor, men så är det så sjukt tråkigt att säga nej när nån frågar. Bolagskillen i Spanien mailar och säger att han har tre spelningar bokade i Spanien i månadsskiftet april/maj. Hur fan tackar man nej till det? Nån som vet hur dags Barca spelar sina hemmamatcher? För jag har ju lyckats boka spelningar på varenda datum dom spelar när jag är där. Helt osannolikt dumt. Hursomhelst. Yrsa kommer troligen ner en bit in på Spanienvistelsen, vi har lediga dagar och förhoppningsvis lite pengar på fickan, så det kan bli precis hur fint som helst. Läser Hemingway och Marguerite Duras, böcker som utspelar sig i Spanien. Försöker få lite känsla för landet, har ju aldrig varit där förr. Mitt intryck är att det är jävligt dammigt. Och fuktigt på en och samma gång. Har ni läst "Hundra år av ensamhet" av Gabriel Garcia Marquez? Jag har alltid tänkt mig byn Macondo som världen dammigaste och fuktigaste ställe. Konstigt va?
Vi hade ett skrivarseminarie med ungdomsboksförfattaren Per Nilsson från Sölvesborg en gång i början på gymnasiet. Han var min klassföreståndare på högstadiet så jag kände honom väl. Till denna historia hör att jag var tämligen brådmogen och jobbig i den här åldern vilket Per snart blev varse. I uppgift fick vi att skriva en inledningsmening till en skönlitterär text. En mening som skulle gripa tag i läsaren och inbjuda till fortsatt läsande av texten. Alla i klassen fick läsa upp sina meningar.
Jag läste: -Många år senare under exekutionsplutonen skulle överste Aureliano Buendia minnas den avlägsna eftermiddag då hans far tog med honom till marknaden för att visa honom isen.
Per: -Jävligt originellt Björn. Nästa.
Alright. Klockan är lite för mycket nu. Jag måste upp tidigt imorgon och lurpassa på sopbilen. Dom tömde inte förra gången. Pga dålig snöröjning enligt skrivelse från Habo Kommun. Så imorgon bitti är det jag som står vid riksväg 195 med en soptunna vid min sida!
Fredag 23 okt 2009, 09:50
God morgon.
Precis kommit tillbaka till Björn och Saaras lägenhet efter att ha kört Yrsa till flygplatsen. Hon är på väg till sina föräldrar i Stockholm. Men jag är inte ensam för det. Peter(Pete Thompson som ska spela ihop med mig sista veckan) kom ner igår. Så det blir nog väldigt trevligt.
Igår gjorde jag en riktig skitspelning i Berlin. Spelade på ett ställe som heter Schokoladen som jag spelat på flera gånger tidigare, och som jag egentligen gillar mycket. Men det funkade inte. Var helt fullpackat med folk och det var helt omöjligt att få nån bra känsla. Folk snackade sönder spelningen fullständigt. Och jag fick vederbörligt utbrott på scen. Haha. Kändes bra efteråt iallafall att jag sagt vad jag tyckte om det hela. Fattar inte varför folk betalar inträde för att gå på konserter och sen inte bryr sig det minsta om banden. Fick senare på kvällen reda på att trubbelmakarna var en dansk gymnasieklass som inte kunde hålla sig i skinnet. Gör en stolt över att vara skandinav.
Nog om detta. Nu till trevligheter. Sist jag skrev var vi på väg att lämna Italien. Gjorde vi alltså. Och kom till Wien och mötte upp med Manuel, en god vän som alltid sätter upp mina spelningar där. Och som vanligt var det hur bra som helst. Trevligt litet ställe jag spelat på innan, 80-90 pers och mycket bra stämning. Tyvärr hade vi inte riktigt tid att göra något dagen efter utan åkte direkt efter frukost till Prag. Varken jag eller Yrsa hade varit där tidigare så vi var båda mycket spända.
Spelstället var en mycket underlig grunka. Bar på markplan, dj's en trappa ner, och sen om man gick en bra bit till ner för några trappor hamnade man i en liten källarhåla där spelningen ägde rum. Var en utmärkt Tjeckienpremiär. Spelade tillsammans med ett mycket underligt lokalt postrockband och alla var väldigt snälla och trevliga.
Dagen efter var vi lediga och hade gott om tid att kolla in Prag. Började bra med böter på spårvagnen. Hade inga Tjeckiska pengar på mig och kunde inte betala. Idiotiskt! Åt upp större delen av gaget och gick ganska troligen rakt ner i kontrollantens ficka. Bu!
Började dagen med frukost på Café Imperial. Helt otroligt ställe och faktiskt precis så jag föreställt mig Prag. Jugend! Mycket vackert. Åt tre löskokta ägg med gräslök och parmesan. En öl till det. Vidare in mot de gamla judiska kvarteren. Vi ville kolla in världens äldsta synagoga och även den gamla judiska kyrkogården. Blev allvarligt förvånade när vi blev ombedda att betala på båda platser. Jag kan förstå en symbolisk summa för att gå in i synagogan, men att ta tolv euro för att gå in på en kyrkogård kändes otroligt konstigt. Cyniskt och obehagligt. Det borde finnas några gränser för vad man kan göra turistmål av.
Prag är hursomhelst en underbart vacker stad. Gick runt hela dagen och bara kollade. Stannade mycket för kaffe och öl. En höjdpunkt var allra sista stoppet innan hemgång när vi trillade in på U Fluku som är ett gammalt bryggeri från 1499(om jag minns rätt) där dom serverar sitt eget öl och enkel rejäl mat. Underhöll gjorde en äldre herre med dragspel och en yngre tjockare gubbe på bastuba. Var en grym avslutning på kvällen.
Frukost nu. Bor hemma hos Björn och Saara. Björn är min bokare i Tyskland och en gammal vän. Och så finns det en mycket liten människa här också. Joas heter han. Det är Björn och Saaras son och han är 13 månader och hur fin som helst. Min gudson faktiskt. Så jag har lite undervisning att göra nu. Måste lära honom att slå riktigt jävla hårt på sin Günter Grass-trumma!
Tjo! B
Lördag 17 okt 2009, 17:00
Ett långt tag sen jag skrev. Ingen anledning egentligen.
Bara väldigt skönt att inte bry sig om internet ett tag. Satt alldeles för mycket när jag bokade den här turnén och det är skönt att nu äntligen bara kunna koncentrera sig på det viktiga. Musiken. Resandet.
Sist jag skrev hade jag precis anlänt i Trier där jag sedan spelade på kvällen. Spelningen var en sista-minuten-bokning på ett café så förväntningarna var lågt ställda. Alltså blev överraskningen och glädjen stor när det kom 130 pers och spelningen var en succé. Det är det som är så grymt med Tyskland. Måndag kväll, liten stad, caféspelning. Och folk trotsar regnet och tar sig ut för att gå på spelningen.
Dagen efter var det sightseeing med arrangören Anja. Vi kollade på på kyrkor, palats, ringmurar och massa fint. Trier är(enligt Anja iaf) Tysklands äldsta stad. En gång i tiden uppförd av romarna. Och den är verkligen väldigt vacker stundtals.
Efter Trier var tanken att jag skulle till Paris för en spelning men det körde ihop sig och jag fick avboka den i sista minuten. Tråkigt, jag brukar aldrig ställa in spelningar. T.o.m. spytt på scen i Magdeburg en gång för jag försökte spela trots magsjuka. Inte värt vad som helst att spela, och denna gång funkade det helt enkelt inte. Alltså en lugn dag i Trier, tretton timmars sömn och lån av tvättmaskin. Rena underkläder är klart underskattade i vissa lägen.
SCHWEIZ
Alltså. Vidare mot Basel, Schweiz vackraste och trevligaste stad om någon skulle få för sig att fråga mig. Jag har goda vänner där, Victor och Aline och deras två söner Marlon och Giachem, så jag stack tidigt och hade tid att umgås lite med dom. Började med att hälsa på Victor i studion. Han håller på att spela in ett nytt album med sitt band Whysome och jag fick tjuvlyssna lite. Stevie(gitarristen) tittade på mig när jag lyssnade och började tokskratta. Han såg nog hur konfunderad jag var inför den totalt splittrade musikaliska upplevelsen.
-"Björn. You have to understand we are all way past thirty with wives and children. We don't care about style anymore. We just want to hang out and have fun!"
En mycket bra poäng tyckte jag. Och det såg verkligen ut som dom hade genuint trevligt ihop igen efter några år i träda. Spelningen i Basel på kvällen var grym som vanligt. Basel funkar på något sätt alltid. Tredje gången på detta ställe(Parterre) och lika bra som någonsin. Några bekanta dök upp och stämningen var på topp. Rent musikaliskt var nog spelningen den bästa på turnén, men ganska mycket kan kompenseras med en bra atmosfär. Jag blir lite för avslappnad och har för kul. Skjut mig då!
Dagen efter spelningen i Basel var en stor dag. Marlon fyllde nämligen två år och vi hade en liten födelsedagslunch med familjen. Marlon fick en liten tre-hjulig sparkcykel som han tyckte mycket mycket om. Och den var faktiskt väldigt tuff. Han ville inte sova middag.
Vidare mot Rorschach för att möta upm med Windmill från England och The Black Atlantic från Holland som jag spelade med i Bielefeld nån vecka tidigare. Vi spelade två spelningar tillsammans och det var grymt att ha lite sällskap igen. Marco som är arrangören i Rorschach är en god vän och vi hade en väldigt fin kväll ihop allesammans. Marco kom senare till Zürich där vi spenderade en trött men fin dag tillsammans.
I Sursee dagen efter drog jag mitt strå till rock-stacken och gjorde något jag alltid gör på turné. Skaffade mig en ny tatuering. Hittade en bra studio och körde in en grej jag haft i tankarna ett tag. Blev väldigt fint, och är i skrivande stund redan läkt och mycket fin! Det där är en drog. Som jag gillar.
Annars var Sursee ingen höjdare. Riktig skitspelning. 15 pers i en gigantisk lokal. Inget att snacka om. Såna spelningar kommer då och då. Åt extremt mycket ost dock. Klart plus. Det är dom iaf bra på.
Dag nummer fyra i Schweiz innebar även det ett kärt återseende. Zürich och min gode vän Nino som alltid gör grymma spelningar. Denna gång återigen i gamla ockuperade fabriken Kalkbreite. Utan jämförelse det smutsigaste stället jag spelat på. Istället för att spela i stora lokalen körde vi denna gång i biografen. Som egentligen bara är ett rum med en skärm och en jävla massa gamlasoffor i etager. Klart fint ställe. Kvällen började lugnt med att Nino visar Dirty Dancing dubbad på tyska(rekommenderas inte!) och sen spelade jag. Var helt översållat med folk i varje hörn av det lilla rummet och spelningen var helt jävla otrolig. Bästa på turnén hittills. Publiken var jättebra och själv var jag på ett alldeles strålande humör.
Dagen efter tog vi en cykeltur, hämtade lite mat på ett riktigt bra vegetariskt ställe och cyklade ner till Zïrich See och hade en liten picnic. Helt perfekt. Skönt att göra vanliga grejer ibland och ha lite tid över. Tenderar att bli mest bil och spelställe annars. Av den anledningen är Schweiz perfekt. Man har sällan mer än max två timmar mellan spelningarna vilket gör att man har gott om tid till annat.
Efter Zürich Bern. Aldrig varit tidigare och tyvärr hann jag inte se så mycket av stan heller. Stannade för länge i Zürich. Hursomhelst. Spelningen var precis som Trier en sista minuten-grej och ägde rum i ett vardagsrum hos en vän till en vän. Jag gör en hel del spelningar hemma hos folk(gjorde en hel turné uteslutande i vardagsrum 2004) och det är oftast skittrevligt. Så även denna gång.
Lägenheten var helt fantastisk. Takterass och hela skiten. Grym gammal sekelskiftesgrunka. Så där står jag, den kedjerökande svensken i köksfönstret, tillsammans med 40 bernare. Konstigt vad för ställen man hamnar på. Alltid trevligt. Men ibland kommer man på sig själv med att tänka: -Vad fan gör jag här? Spelningen var iallafall jättebra. En väldigt uppmärksam publik precis som vanligt när man spelar i lägenheter. Folk blir inte så tuffa i tubsockor!
Tidig start dagen efter. Cappucino och cigg och sen iväg mot Geneve för att hämta Yrsa, min flickvän. Efter ett jävla snurrande i stan hittar jag till slut centralstationen en god halvtimme försenad och ringer Yrsa från en telefonkiosk. Allt väl. Hon är framme och är vackrare än någonsin. Nästan så jag glömt bort hur fin hon är. Vi hade sen en underbar dag där vi bara gick runt och tittade på grejer, drack kaffe och öl och hade det allmänt trevligt.
Spelning på ett litet ställe senare på kvällen. Hyfsad grej. Dåligt med folk, men spelningen går bra och jag säljer en hel del skivor efteråt. Delar en 90-madrass och sover allt för lite innan avfärd mot det första målet utan förpliktelser.
SEMESTER!
Ankomst i Venedig runt halv tre. Stan är full av turister och vi gör det enkelt för oss och parkerar i ett parkeringshus som kostar 24 euro dygnet. Visar sig senare att höga priser inte är helt ovanligt i stan. Eller vad sägs om 70 spänn för en enkelbiljett med kollektivtraffiken. Visst, det är ju såklart en båt, men va fan. Är ju bara en massa tjocka tyskar överallt!
Hoppar iland vid San Marcuolo och letar oss fram till vårt lilla hotell. Enkelt trevligt ställe mitt i stan. Perfekt. På med vandringsskorna och iväg. När jag och Yrsa är på semester är nycketordet alltid promenad. Det bästa som finns. Stanna mycket och dricka kaffe och öl, men ändå hela tiden gå.
Kollar in Markusplatsen och en del små och stora kyrkor, men framförallt är det staden som sådan som gör intryck. Vi funderar länge på vad det är som gör den så speciell och kommer till slut fram till att det är trafiken som gör det. Eller bristen på den kanske man ska säga. Finns ju inte en enda bil i hela Venedig. Alla transporter sköts med båtar, och båtar är ju generellt mycket snällare och mindre aggresiva än bilar. När en båt kör runt ett gatuhörn busvisslar mannen vid rodret högt som ett sätt att förbereda eventuellt mötande båtar på att han är på väg. Ett tämligen trivsamt trafiksystem skulle jag säga. Tänk er en bilist som visslar lite försynt i korsningen Hornsgatan/Långholmsgatan i Sthlm. Han hade ju blivit påkörd med en enda gång.
På vägen hem från restaurangen på kvällen bestämmer vi oss för att ta ett glas, vilket visar sig vara ett mycket klokt beslut. Klockan är närmare elva och turnisterna är sedan länge i säng och laddar batterierna(för sina kameror menar jag då). Alltså är det vi och lokalbefolkningen som sitter utmed en av kanalerna och dricker en öl och försöker göra oss förstådda. Italienarna är generellt rätt dåliga på engelska, men de vet att använda händerna och det funkar allt som oftast väldigt bra.
Tidig morgon dagen efter och iväg till studentkvarteren. Bästa sätter att hitta "genuia" miljöer är att kolla upp var universitetet ligger. Brukar funka i de flesta städer. Vi hittar ett underbart litet torg och sätter oss ner för en kaffe. Men slita oss kan vi inte riktigt. Solen gassar och vi sitter i t-shirt mot en vägg och betraktar folk som passerar förbi. En man står mitt på torget helt stilla i ca fyrtio minuter med sin hund och läser en tidning. Ingenting bekommer honom. Kan tittar upp ibland, liksom mest för att försäkra sig om att ingen i smyg lyft upp honom och ställt ner honom i en annan del av staden. Men ingen fara. Han står där han står och läser sin tidning. Det verkar vara en kvalitet som italienarna generellt besitter. Förmågan att ta det lugnt.
Reggio Emilia dagen efter Venedig. Spänd på att se vad det kan innebära. Aldrig spelat i Italien innan och vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Börjar bra. Kommer in till Reggio Emilia och stan verkar hur trevlig som helst. En studentstad, vilket ofta är en bra färutsättningar för spelningar.
Men, så man kan missta sig. Min GPS flippar ut och hävdar att det är 17 km till spelstället. Vi står mitt i stan och vet inte vad vi ska göra. Ringer arrangören och får en vägbeskrivning som får string-teorin att framstå som lågstadiematematik. Efter en timmes snurrande och ytterligare några samtal till arrangören hittar vi vad som mycket väl kan vara världens underligaste spelställe. Det ligger vid en rondell på en landsväg mitt i ingenstans. Jag blir såklart helt ställd. Vad är detta för ställe. Ser ut som något hämtat ut Twin Peaks. Råfuru och rejäla träbord och stolar. I högtalarna spelas Pearl Jam, AC/DC och Jimi Hendrix. Vid baren sitter en man och en man endast.
Vi käkar lite, dricker några öl och sen gör jag en spelning som hör till de mer underliga jag gjort. Stället är helt plötsligt fullt med folk. Lätt över hundra pers. Alla sitter vid sina bord och äter och pratar och dricker öl. Och där står jag och spelar. Extremt underligt. Och inte alls min grej. Jag är van vid små ställen där folk kommer för musiken och inte hamburgarna och ölen. Kort spelning och sen iväg till hotellet för dusch och sömn.
Mariano Camino igår. På vägen kör vi förbi Gardasjön och jag tar ett snabbt dopp. Min gode vän Olis pratar alltid så varmt om hur han badade där sommaren -92 och jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Var tvungen att göra det jag också. Och det var verkligen helt fantastiskt. Inte en människa så längt ögat kunde nå och vattnet slam-grå-grönt. Kallt men behagligt. Innan avfärd mot Mariano Camino stannar vi på en liten ort och köper bröd, ost och oliver. Dukar upp på en bänk med utsikt över alperna och sjön och njuter i fulla drag. Finns nästan ingenting bättre än att äta på det sättet. Smakar så gott.
Spelningen på kvällen sen liknar allt för mycket den dagen innan för att jag ska orka skriva om det. Underligt helt enkelt. Jag hade rätt kul på scen, men det var mer en upplevelse för mig själv än en samverkan med publiken. Sov i en bäddsoffa i en inspelningsstudio hos en väldigt trevlig kille som hette Daniel. Hans engelska var helt ok och vi hade en väldigt trevlig frukost imorse där vi pratade om Berlusconi och IKEA. Stereotypa samtalsämnen kan tyckas. Men det var trevligt.
Alltså. Detta har hänt de senaste tio dagarna. Och nu ligger vi i en dubbelsäng i ett iskjallt rum i Vicenza. Jag skriver och Yrsa läser "She came to stay" av Simone de Beauvoir. Hon är helt uppslukad. Den ska jag lätt lägga vantarna på när hon är klar.
Nu vila lite och sen soundcheck, middag och spelning. Imorgon lång dags färd mot Wien. Ser redan fram emot det. Bra spelställe, sjukt trevlig arrangör och framförallt Daniel Kehlmanns hemstad. Ut på stan och leta!
Allt gott B
Måndag 05 okt 2009, 14:46
En redogörelse för de första dagarna helt allena.
Andi, min gode vän från Hannover stack hem igen efter Göttingen den 29:e så jag har varit helt själv sen dess. Vilket är grymt kul ibland och lite jobbigt andra gånger. Spelade tillsammans med gamla goda Sophia i Wiesbaden i Fredags. Dom hade eget förband med sig(ganska standard för band i den storleken) och jag fick ett 25minuters-set i början av kvällen. Ett riktigt underdog-läge som jag älskar. Var på ett strålande humör och arrangören fick säga till publiken att sluta klappa för det fanns inte tid till extranummer. Haha. Jag punkade skiten ur Sophia om jag får säga det själv.
Alltså. Sådana kvällar har jag ingenting emot att vara själv. Då kan det nästan bli en styrka. Jag har väldigt svårt för när band blir företag. Musiken kommer helt plötsligt i andrahand och man står där och tittar på de där banden(Sophia t.ex.) och undrar om de verkligen har roligt. Så när jag hamnar i ett sådant sammanhang kan jag verkligen uppskatta att slå ur underläge. Här kommer taniga svenske snubben i en Audi90 han köpt på kredit och packar upp en billig gaffa-tejpad gitarr. Då känns det riktigt bra att spela. För då känner jag att jag behövs.
För övrigt hände en helt otrolig grej i Wiesbaden. En man strax över trettio kommer fram till mig och undrar om han får ställa en "underlig fråga". Jag ser direkt på honom att han inte är nån skojare, och tar med honom backstage. Han är tämligen nervös och efter många om om men visar det sig att han gifter sig nu på fredag. Tydligen är en av mina låtar, Starlit Queen, "deras" låt och frågan han ville ställa var om jag skulle kunna tänka mig att ringa till hans blivande fru Nina och spela låten live per telefon när dom står på trappan efter vigseln. Jag sa självklart ja, och jag tror vi var väldigt tagna av situationen båda två, det hela slutade med att vi med gråtandes gav varandra en lång kram. Så jävla fint. Det är just därför jag sliter runt som ett djur år efter år. För att folk faktiskt bryr sig på riktigt. För att det betyder något.
Efter Wiesbaden var det Frankfurt. Aldrig varit där, och trots att jag inte hade så mycket tid(allt för ofta är det så när man kommer till en stad) hann jag gå en rejal promenad och dricka kaffe på en pråm. Bara en sån grej. Spelningen på kvällen var nog en av de underligaste på turnén. Publiken(som var ganska liten 30-35 pers på ett trevligt litet ställe) är helt tyst rätt igenom spelningen. Ingen ger en antydan av att tycka spelningen är speciellt bra. Jag har rätt trevligt själv, men känner mig inte hundra procent avslappnad. Så går jag av, och då blir jag inklappad inte en utan tre gånger. Var grymt. En verkligt fin kväll som avslutades med datorn på magen i sängen. Kollade på "Inside the actors studio" med Ricky Gervais på youtube. Kan rekommenderas starkt. Fan, allt den mannen gör är ju helt brilliant!
Igår Gent i Belgien. Aldrig varit i Belgien överhuvudtaget och spelat innan så jag var spänd. Gent är en grym stad. Helt otroligt vacker. En gammal medeltida stad som tydligen var en av förläparna inom textilindustrin för länge sedan. En viktig stad för handel. En besviken invånare jag pratade med det hela om sa: -And now we have Brussels. Always fucking Brussels.
Sällan får jag hotel när jag är på turné, så när jag nu fick det för andra(!) gången denna resan blev jag såklart uppspelt. Men det är alltid samma sak. Det är helt enkelt inte lika trevligt som att sova hemma hos folk. Man lägger sig på sängen när man kommer hem och sätter på tv's, mest för att man tror att det är så man gör. Men allt är på konstiga språk. Frukosten är tråkig(jag sover ju på hotel där ett enkelrum kostar max 300 spänn).
I Solingen körde det ihop sig med frukost. Vilket utvecklades till en mycket trevlig liten händelse. En kompis till arrangören kom och hämtade mig på morgonen och körde mig(en mycket mycket livsfarlig chaufför var hon) hem till sig där det serverades frukost. Inte nog med utmärkt frukost. Hennes halvt vansinniga serbiska mamma var där och ville tvunget prata med mig om den svenska kungafamiljen i två timmar. Jag tror aldrig jag suttit så still och bara nickat så länge. Att prata i detta fall var exakt samma sak som att hålla käften.
Ok. Kramp i vänsterarmen nu. Duscha nu och sen iväg ner på stan, fixa lite smågrejer och soundchecka. Blir nog trevligt ikväll.
Rock out with your _ _ _ _ out! / Björn
Fredag 02 okt 2009, 12:09
God Morgon.
Sovit länge. Var en hektisk dag igår. Nästan allt som kunde gå fel gick fel. Lyckades glömma min gitarrr i Köln och fick åka tillbaka. Otroligt dum grej att glömma. Den är liksom viktig. Gick ok ändå. Kom fram till spelstället här i Solingen en halvtimme innan spelning tämligen utpumpad. Men det var ok. Var väldigt skönt att spela efter allt stök.
Igår eftermiddag gjorde jag en spelning i Essen på ett hem för mentalt handikappade. En bekant som arrangerat spelningar för mig innan jobbar på hemmet och vi gjorde ett test för att kolla om det vore en god idé för honom i fortsättningen att göra liknande saker. Var väldigt lyckat. Människorna som bodde där var väldigt fina och snälla. Vi körde t.o.m. lite allsång. Herr Wohlitz(som fyllde 88 år igår!) satt längst fram i sin rullstol och tog i för kung och fosterland. Var så himla fint. Sista tre låtarna drabbades en kvinna precis bredvid mig av en fruktansvärd skrattattack. Hon kunde verkligen inte sluta. Och inte jag heller. Det var utan tvekan de tre mest uppsluppna låtar jag någonsin spelat. Det fanns nog inte en enda person i lokalen som inte log just då. Väldigt fint. Spelningen avslutades med an kvinna längst fram som direkt efter sista ackordet reser sig upp och säger: -Bra röst, men vad är det för ett jävla språk.
Senaste dagarna har annars varit hur bra som helst. I köln igår spelade jag på ett av mina favoritställen. Stereo Wonderland. Ett pyttelitet ställer på 40 kvadrat som alltid är helt fullpackat. Vi hade över 80 pers och stämningen var helt fantastisk.
Alright. Jag hinner inte mer nu. Måste duscha och sen iväg. Ikväll spelar jag på ett väldigt bra ställe i Wiesbaden tillsammans med Sophia. Blir spännande.
Alles gute B
ps. Bilderna verkar inte funka. Ingen aning varför. Ska försöka få koll på detta snart.
Söndag 27 sep 2009, 18:42
God kväll.
Sitter backstage i Bielefeld och har äntligen fått tummen ur och fixat några bilder. Lite från de första dagarna på turnén.
Som varit helt otrolig hittills. Vet inte om jag gjort en så här bra resa någonsin. Min gode vän Andi är ett utmärkt resesällskap, Ray(Pink Moth, singer/songwriter från Kanada) som jag gjort två spelningar med var en jättefin ny bekantskap såväl musikaliskt som personligt, spelställena är hur bra som helst och publiken är minst sagt underbar.
Ikväll spelar jag med några kompisar från Holland som heter The Black Atlantic. Väldigt trevligt folk som gör utmärkt lågmäld folk. Ska bli väldigt trevligt. Spelstället rymmer tydligen 650 pers, vilket jag väldigt starkt tvivlar på kommer bli relevant ikväll. Söndagkväll och val i Tyskland. Verkar som om resultaten börjar komma in redan. TV's står på här uppe i lilla bandlägenheten och Cayan som sätter upp spelningen ikväll vankar nervöst av och an kedjerökandes och svärandes.
Imorgon ska vi till Kassel och spela på ett litet galleri där. En av höjpunkterna på resan tror jag. Galleriet drivs av fem konstnärer och vi har gemensamt gjort en liten release för denna turné. Jag släppte ett mp3-album tidigare i år och nu kommer det ut på deras förlag på cd. Tillsammans med fem olika omslag i poster-form. Handtryckta helt underbara saker i små små upplagor. Sextio stycken. Om man ska vara indie kan man ju ändå passa på att riktigt överdriva.
Nu en rask promenad, mat, kaffe och en trevlig spelning. Ljudet är helt otroligt ikväll. Jag låter som en hel jävla maskör. Det är så mycket reverb på sången så man kissar på sig. Wunderbar!
Allt gott !B
Lördag 26 sep 2009, 14:07
Hola!
Tidig eftermiddag i Hannover och jag sitter vid Andi's skrivbord och lyssnar pa New Noise med Refused och studsar upp och ner som en vansinnig. Mitt humör är pa topp, vädret är underbart. Har precis varit ute pü en land promenad och druckit en kopp undermaligt tyskt kaffe i solen. Mycket bra. En annan sak som var mycket bra var spelningen igar. Spelade hos nagra bekanta i deras lilla galleri. Var väldigt lykat. Lyckades klämma in drygt 70 pers pa 40 kvm. Far ju ses som en rent logistisk framgang om inte annat.
Bilen är i samma skick som förr. Maste hitta nan verkstad som har en ljuskontroll till en audi90. Kan nog bli rätt svart tror jag. Vad hände med tuggummi och lite jävlar anamma. Killen pa verkstaden i Hamburg hade skjorta och armani-jeans pa sig. Hjälpte definitivt inte hans trovärdighet. Fast han kallade mig Herr Kleinhenz vilket saklart alltid är ett stort plus. Haha. Dom är fortfarande väldigt artiga och väluppfostrade här nere i vissa lägen. Man blir tilltalad "ni" och "Herrn". Mycket speciellt.
Nu ner till Mr Muffin som är Tysklands bästa café. Dom har koll pa läget. Pa vissa sätt bättre än i Sverige. Dom fattar att det är mycket trevligare om de anställda är 42-ariga punkare med tatueringar i ansiktet som spelar stenhög hc ut i caféet och liksom inte bryr sig. Men kaffe, det kan dom.
Hoppas solen skiner även hemma.
!B
Torsdag 24 sep 2009, 09:58
God morgon.
Precis vaknat på en solig veranda i Köpenhamn. Har en kopp mycket starkt kaffe framför mig och dagens problemlösning har börjat. Ljuset på min nya bil la av igår kväll på väg hem från spelning. Så just nu håller jag på att försöka hitta en audi-verkstad i Hamburg som kan titta på det när vi kommer dit i eftermiddag. Jag är hjälplös vad gäller bilar. Fick följande sms av Hans som jag köpt bilen av för en stund sen. Blev inte ett dugg klokare av det.
"Verkar som dåligt m ström. Kolla generatorrem. Är ny, men kan vara för slak. Generator och laddningsregulat är nya. Kollas lättast gm undre smala grillen."
En gratis skiva på posten till den som lyckas förklara detta för mig.
Spelningen igår var väldigt trevlig. 40-50 pers på ett lugnt och trevligt ställe mitt i stan. Utmärkt trevlig personal, skitbra ljud och bra publik. Kändes fiint att få en så bra start på turnén. Är trots allt ett drygt år sen jag var ute och spelade regelbundet, så det är klart man känner sig lite ringrostig.
Nu är det flottig dansk frukost som gäller och sen mot Tyskland, världens bästa land för er som inte visste det. Andi har med sig en cd-spelare som vi ska försöka montera, och sen blir det hc-disco i bilen hela långa vägen. Har tagit med mig en hög riktiga gamla godingar!
Allt godt! B
Måndag 21 sep 2009, 23:37
Framme i Skurup. Kom förrgår och känner mig väldigt trött. Känslomässigt och kroppsligt. Hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att lämna Fårö, men det är något speciellt med den platsen. Är nog bara att inse, man kommer aldrig hitta en sån plats igen. Huset här är fint och alla förutsättningar egentligen bra, men jag lyckas ändå inte lösa upp klumpen i magen. Jag hoppas innerligt att turnén kan råda bot på det hela. Så kan man få en nystart när man kommer hem istället.
Imorgon sticker jag och Yrsa in till Malmö på dagen och hittar på något trevligt. Sen lämnar jag henne på stationen för färd till Stockholm och föräldrarhemmet på Hornstull. Så ses vi igen i Geneve. Låter ganska romantiskt tycker jag. Efter det är det direkt upp till Hässleholm för att lämna vår kanin Humle på pensionat Thompson. Pete ska ta hand om honom när vi är borta. Kommer bli utmärkt. Humle har varit uppspelt hela kvällen för Yrsa har lurat honom att han ska utomlands. Jagat upp honom så till den milda grad. Han har hoppat runt här och förtvivlat upprepat mantrat "pengar, pass, p-piller".
Alltså. Imorgon bär det av. Bilen är nystädad, all merch packad, kängorna står klara med nya innesulor. Allt borde gå som smort.
B
Onsdag 16 sep 2009, 09:52
God morgon.
Steg upp klockan fem i morse för att köra en kompis till Visby. Han kom hit häromdagen med en bil jag köpt i Alingsås. En gammal Audi90 från 1988 som jag ska ha på turnén. Känns som alltid när jag skaffar bil ångestfyllt och helt fantastiskt på en och samma gång. Mina bilar har en tendens att vara från just slutet på åttiotalet, lukta konstigt, bli inbrutna i och stanna i korsningar utan synbar anledning. Får hoppas att den här funkar bättre. Min mammas kusin Hans, som jag köpt bilen av sa: -Det är lugnt Björn, kamremmen är precis bytt och jag har gjort ett ventillyft nu i sommar. Jag harklade mig lite i telefonen.
På Fredag lämnar vi Fårö. Även det är en väldigt kluven grej. Ju mer jag tänker på det, desto mindre vill jag lämna denna plats. Är så otroligt fint här så jag fattar det nästan inte. Igår tog vi nya bilen upp till Ekeviken och Fårö fyr och jag ömsom grät och skrattade. Hade väldigt svårt att kontrollera mina känslor. Det är väldigt mycket dagsformen som styr. Nu hoppas jag kunna sysselsätta mig med praktiska göromål fram till avfärd och släppa det där lite. Jag vet ju att en höst och vinter här inte är något alternativ. Hade nog helt enkelt blivit för mörkt och ensamt.
Inför turnén är allt i stort sätt klar. Ska inom Göteborg på Fredag och hämta lite plattor, t-shirts och grejer. Eventuellt stjäla lite spolarvätska i replokalen. Sen är det bara några dagar kvar. Det hela börjar i Köpenhamn så första etappen är tämligen modest. Borde bli tid över för något annat också. Hoppas att den här indiansommaren håller i sig både här och nere i Europa.
Nu kaffe. Vakna.
!B
Torsdag 10 sep 2009, 21:13
God kväll.
Ett första inlägg i nystartade bloggen här på blt.se inbjuder ju till en introduktion. Mitt namn är Björn Kleinhenz, jag är 28 år gammal, och bor i några dagar till på Fårö norr om Gotland med min flickvän Yrsa och vår kanin Humle. Jag är musiker, och som Tage Danielsson förhoppningsvis med överseende hade sagt, diversearbetare. För det mesta i någon taxi- eller färdtjänstbil i Göteborg, men just nu sitter jag och Yrsa och arbetar med att skriva frågor till en quiz-site på nätet. Ett i många avseenden idiotiskt arbete, men ett arbete som passar vår belägenhet ganska bra. Taxitrafiken på ön är i stort sett obefintlig.
Vi kom hit till Fårö i början på Februari i förhoppning att finna lugnet, och det har vi också gjort. Vilopulsen är nere på en handfull slag per minut, och jag känner mig inte ens stressad över att vara overksam. Under de första två, tre månaderna jobbade jag intensivt med låtskrivande och inspelning. Låste in mig i ett litet rum på ovanvåningen och kom ut några månader senare med två album klara.
Det är dessa album som släpps nu i September, och det är turnén i samband med dessa skivsläpp som fört mig till blt.se. Den 23e September sticker jag ut i min helt nyinköpta Audi90 från 1988 och blir borta i fem veckor. Jag kommer spela huvudsakligen i Tyskland(jag är född i Stuttgart och kom till Sverige som liten grabb), men även Schweiz, Österrike, Belgien, Frankrike, Italien, Tjeckien och Danmark. Yrsa har som vanligt plockat russinen ur kakan och ansluter mellan Paris och Prag, så den största delen av resan gör jag själv.
Jag älskar att turnéra, att spela och träffa vänner och bekanta i Tyskland och andra länder. Jag gjorde min första turné för sex år sen, och hungern är fortfarande kvar, Jag vill inte sluta. Det är tufft ibland. Långa resor, sena nätter, späckade scheman. Det sättet jag turnérar på skiljer sig väldigt mycket från vad man skulle kunna tänka sig är gemene mans bild av turnéliv. Pratade med min gode vän Thomas Denver Jonson häromdan som även han är ute på ändlösa turnéer och han sa något som stämmer mycket väl in på detta. - Man känner sig aldrig lika mycket som en rockstjärna som när man kommit hem och börjat på jobbet igen och alla undrar hur "rockstjärnan" har haft det.
Jag hoppas ni ska tycka det är intressant läsning och jag ska göra mitt bästa för att beskriva turnérandets fram- och baksidor. Att stå på scen och bli inklappad för tredje gången klockan elva för att tre timmar senare somna på en tvåsitssoffa med en icke kastrerad hankatt i ansiktet.
Heaven and Hell. (Eller som Mark Twain sa: Go to heaven for the climate, hell for the company. )
Om några dagar flyttar vi ner till ett gammalt hus utanför Skurup som vi ska hyra ett tag. Detta betyder att vi är mitt uppe i flyttpackning och allt vad det innebär. Dåligt humör är väl den mest påtagliga biverkningen. Men när allt är klart med flytten till Skåne är det bara några dagar mellan mig och Europa. Ska bli grymt att komma iväg.
Från ett mörkt och blåsigt Fårö / Björn Kleinhenz
VM-bloggen
Hanna Marléne Mattsson 26 år, livsnjutare av allra högsta grad!
”Det bästa du kan ge en god vän är en bra passning”.
Bloggen är inte av syftet att försöka ta plats och hävda mig som kvinna eller damfotbollsspelare. Jag är här för att ta plats för den jag är och ingen annan!
Här kan ni följa mina tankar & åsikter om VM i Sydafrika 2010!
”Världsmästerskapen i fotboll är inget man leker med. Fotboll är mer än en sport, det är ett liv!”
Äntligen är VM 2010 i Sydafrika här! Nu kör vi!
Hanna.mattsson@se.dsv.com
Rödhårig popvardag
- only Zlatan
can judge me
Jag heter Lars Lindquist. Är låtskrivare och sångare i Billie the Vision & the Dancers. Jag ser bloggandet som ett besök hos Dr Melfi, Tony Sopranos psykolog. Här kan jag kanalisera det som behöver komma ut men som inte ryms i en låttext. "Mr Lindquist? have a seat!"
Studentbloggen
I vår blogg kommer ni få följa vår student och allt var det innebär. Allt från den finaste studentklänningen till den roligaste studentfesten.
Och så klart mycket mer.
Malin Hjalmarsson och David Svensson
Oprahbloggen
Även om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en favorit rör hon sig inte precis i litteraturens finrum. För hon har inte en ynka poäng i litteraturkunskap. Hon läser bara väldigt mycket, ofta och gärna. Och mycket. Och gärna...
Välkommen till Annelie Henryssons Oprah-blogg
annelie.henrysson@blt.se
Bloggprofil: Syster Linn
Finns det plats för unga, arbetssökande och nyutbildade i Blekinge? Jag råkar vara just det - en ung, arbetssökande och nyutbildad sjuksköterska med sitt hjärta i Blekinge. Tillhör du också någon av kategorierna, stanna gärna till och gör din röst hörd. Här tar i varje fall Syster Linn plats.
Sophias schlagerblogg
Sophia Ahlin, en tvättäkta melodifestivalfantast.
noje@blt.se
Tråkiga Mammans Blogg
Hej.
Johanna Simonsson heter jag och är 34 år gammal. Gift med Magnus och är just nu mammaledig med mitt 5:e barn. Har 5 st flickor som är 14, 12, 8, 2 och 3 månader gamla. Mina intressen förutom min familj är att läsa böcker, sy tavlor samt min nya hobby, tårtdekorering på lite mer avancerad nivå. När jag inte är hemma med mina goa tjejer arbetar jag som sjuksköterska.
Karlssons filmglimtar
Filmskribenten & fritidspedagogstudenten Johan Karlssons banbrytande blogg handlar helt oväntat om film. Filmnyheter, filmtips, filmcitat och filmfrossa väntar er alla. Möt en munter bloggare som gillar bred mainstreamfilm, bakad potatis och sin söta sambo.
noje@blt.se
Krisse
"And over here we have Systembolaget. And people drink very much in Sweden. I'ts the only relief we have. And over here we have Pölsemannen, from Denmark. And there are even more alcoholics in that country" - Tiffany Persson, Hipp Hipp
I min värld är det mesta humoristiskt och lättsamt. Om inte, fake it till you make it. Utbildad till dansare i Köpenhamn. Jag älskar upplevelser. Hos mig händer allt från att hoppa fallskärm, surfa och pyssla med mina islandshästar, till magiska middagar, svettiga dansjobb och roadtrips.
Come and enjoy with me!
Tango för enbenta
Mitt namn är Björn och jag kommer ta er med på en fem veckor lång resa genom Europa.
En hektisk och underbar resa med spelning varje dag, sovande på kalla tyska golv, mycket kaffe och promenader genom vackra och fula städer.
Allt är gott!
bjornkleinhenz@gmail.com
huvudnyheter just nu
LÄS MER
