Tisdag 09 feb 2010, 13:28
"Könsdiskriminering? Undrar bara om du tänkt på att att kalla sig för "syster" Linn kan ha ganska (och mest) negativa inverkningar för sjukvården? Att kalla sig för "syster" utesluter de manliga sjuksköterskorna från sin profession. Att kalla sig för "syster" innebär att professionen aldrig kommer få den respekt och därigenom lön den förjänar, för låt oss se till sanningen, mansdominerade yrken får högre status." Postad av Sjuksköterskestuderande 2010-02-09 01:06
.......
Jag blir så trött på att vi kvinnor hela tiden måste hävda oss och yppa jämställdheten. Varför måste allt vara svart på vitt? Jag är feminist, för det är vi alla som tror på människans lika värde, men om vi hela tiden upprätthåller klyftan genom att göra den påmind under vilda diskussioner som handlar om våra könsskillnader, försvinner den aldrig. Tyvärr tillhör jag dock dem som ropar högst om allmänna skillnader. Men egentligen, till vilken nytta?
Jag lägger inte någon vikt i mitt val av namn, som jag inte valde med för stort allvar. Titeln speglar väl ändå inte min profession? Är det så, har vi väl indirekt tillskrivit ordet "syster" som något mindre och negativt. Och varför ska det vara så? Ännu en gång upprätthåller vi könsklyftan och försätter oss i en offerposition. Så nej, jag tycker inte det är könsdiskriminerande. Jag och mitt namn här på BLT speglar inte mängden, även om det är smickrande att tänka tanken.
Vidare har jag haft en manlig kollega som har kallat sig syster. Det är ett vedertaget uttryck och en förkortning på sjuksköterskeyrket. Och visst kan man tycka vad man vill om att ordet sköterska, som har ändelsen femininum, är diskriminerande. Och i så fall också skådespelare, som har ändelsen maskulinum. Vill man förändra det, kontaktar man svenska språknämnden.
Jag tror inte att sköterskeyrket är så lågavlönat pga själva titeln. Snarare pga att historien bjuder på en tradition av kvinnliga arbetare inom yrket. Tyvärr har det varit så sedan urminnes tider. Och det suger att det ska behöva vara så eftersom kvinnodominerat yrke = lågavlönat. Det är ett faktum, oberoende av ansvarsgrad, erfarenhet och kunskap. Mansdominerande = högavlönat och förhöjd status (oberoende av ansvarsgrad, erfarenhet och kunskap).
Så, vad kan jag då göra förutom att klaga? Jag kan fortsätta att göra mitt bästa på jobbet och respektera min egen kunskap, därigenom min professiln. Då kanske andra gör det också.
Tack för kommentaren! Den uppskattas. Jag tror vi har samma mål, men olika åsikter om hur vi ska ta oss dit och vad vi ska lägga fokus på.
Måndag 08 feb 2010, 19:53
Har precis varit på mitt sista möte med min jobbcoach som jag tilldelades via arbetsförmedlingen i höstas. Nu bedöms jag som färdigformad till en perfekt yrkesmänniska, skulpterad att fånga arbetsdagen... Eller inte riktigt. Men bra har han varit!
Idag har vi dock pratat om hur jag kan maximera min vardag i kontrast till mitt yrke, alltså istället för att prata om hur jag kan maximera min sjuksköterskeprofession. Sedan jag fick vikariatet har jag nämligen kanaliserat hela min tillvaro på det. Jag har skrattat, gråtit och varit allmänt tillfreds. Men allt har haft med jobbet att göra (vill poängtera att inga tårar är fällda PÅ jobbet. Skrubben har inte använts till annat än tvätt och således inte som ett tillhåll för någon gråtandes Linn), medan jag har spenderat tiden hemma mest halvsovande och halvhjärtat.
På jobbet, på alerten. Lycklig. Men hemma, socialt dränerad och fesljummen. Jag tycker absolut inte synd om mig själv, snarare om min älskade sambo. Jag lever för att jobba istället för att jobba för att leva. Jag menar, att ens få jobba har varit mitt primära behov det senaste året, dels av ekonomiska skäl och dels för självkänslans skull, och nu verkar jag ha tappat mitt privata jag.
Jag behöver helt enkelt en hobby som jag orkar med. Att sjunga i lägenheten fungerar inte för mig längre... There's only so much mina grannar tål.
/Tråkmånsen
Onsdag 27 jan 2010, 16:06
Uppdatering. Status: arbetande. Numera deltidsvikarie under en kort tidsbestämd period. Glädjen är total. Planering. Snart sommar. Semestervikariat ordnat. Inkassering. Kan nu leva på annat än nudlar.
= Jag klättar på den, inom landstinget, berömda LAS-stegen. Regeln till segern.
Fredag 08 jan 2010, 19:07
Offentlig sjukvård är ingen lukrativ bransch. Vi säljer tjänster som inte ger någon ekonomisk vinst, om möjligt skulle det i så fall vara på lång sikt då folkhälsan har förbättrats. Vi har en budget som är baserad på tidigare års utgifter, men vad är det som säger att vi under detta år kommer att ha lika många benbrott och således lika mycket kostsamma röntgenundersökningar eller hjärt-lungsjukdomar som kräver kostsam hjärtörevakning osv? Det kanske rent av blir fler detta år. Då är ju budgeten sprucken redan där. Och sen får vi inte glömma att vi redan har en skuld 100 miljoner kronor från 2009 års budget som släpar med oss detta år. Detta år är omöjligt att komma i fas med budgeten.
Nej, landstinget kan aldrig tjäna på våra patienter. Tack och lov för det, för inte vill vi att våra patienter tvingas betala mer än de 80-120 kr per natt/läkarsamtal som de redan gör pga att de råkar ha oturen att bli sjuka? Nej, där ser jag knappast någon etiskt riktig vinst. Jag tänker mig istället statligt stöd. Jag kanske talar för mig själv, men jag skulle lätt kunna tänka mig att lägga en extra procent i skatt om jag visste att det gick till sjukvården som ändamål.
Nu har förvisso staten lovat att låna en hjälpande hand inför stundande år och visst var det i grevens tid? Jag ser det som ett nyårslöfte. Det låter bra, men man undrar om det kommer att hållas. Främst i dessa tider.
Det återstår att se...
Onsdag 23 dec 2009, 16:23
Det är svårt att bli inkastad att jobba i en krisens tid. Allt man kan göra är att titta på när personalen blir näsknäppta gång på gång via alla neddragningsförslag. Även om personalen gör ett hästjobb med god min gentemot patienterna, tar ovissheten kring framtiden ut sin rätt. Fler arbetsdagar möter fler vårdplatser. Orimliga krav möter en redan sliten personal.
Och där kommer jag in för att avlasta. Jag behövs, men får inte anställas. Jag blir inringd via resursen, och tack och lov för det. Men frågan är vad landstinget tjänar på det? Löner som måste betalas ut till både mig och resursens administrerande kontra lönen för en fast anställning. Visst ser det bra ut på pappret med få anställda, men landstinget går nog snarast plusminusnoll med tanke på ovanstående.
Ingen vet vad framtiden håller för vårt lilla landsting, men vi arbetande kommer i varje fall att kämpa för att se till att göra den ljus för våra patienter i den mängd och mån som står i vår makt. I natt är åttonde dagen i sträck jag kliver på för att jobba. Mina kollegor och mina patienter behöver jag i alla fall inte övertyga att jag behövs...
Måndag 14 dec 2009, 16:22
I natt har jag suttit vak för en patient som behövde extrainsatt tillsyn. Även om patienten mestadels sov känns uppgiften viktig. Patienten kommer förmodligen aldrig att minnas att just jag satt med min odelade uppmärksamhet och en vakande, varm blick. Trots det känns det fint att få vara en del av patientens chans till tillfrisknande. Jag utförde inga stoartade verk. Jag bara satt och kanaliserade lite krya-på-dig-tankar i tysthet för att trygga patienten med min närvaro om han vaknade.
Det är svårare än man tror att sitta pall i tio timmar och lyssna på dåsiga, sövande snarkningar. Att vaka är inte mest aktiverande och följaktligen inte det roligaste, men det känns bra. Man är pradoxalt nog onyttjad men betydelsefull på samma gång.
Det gäller således att ha respekt för sin egen betydelse när man sitter vak. Man tillåts in i en människas personliga sfär, inpå dennes integritet. Det är ett förtroende jag vill värna om. Tänk dig själv att en okänd människa sitter och tittar på dig medan du sover. Det kanske skrämmer, men tanken är att egentligen att betrygga. Det gäller att gå in med rätt intentioner och en positiv syn på uppgiften.
Jag blev inringd att sitta vaket på en avdelning utöver den jag brukar vara på, vilket gav utdelning. Efter ett samtal med avdelningschefen erbjöd hon mig en timanställning. Glädjen gör mig euforisk. Det kommer tydligen solsken efter regn...
Tisdag 08 dec 2009, 03:05
Svar på tal.
Jag räknar mig själv som en ganska driftig person. Jag har tydliga visioner och strävar flitigt efter att nå mina mål. Egenskaper som man idag kan tänkas tillstå en karriärskvinna. Men ända har jag i nuläget inget behov av att byta yrkesroll för att göra karriär och tjäna mer pengar. Jag vill inte "byta upp" mig till en bättre tjänst enbart för någon löns skull, då detta ofta innebär att det blir mer administrativt jobb och mindre patientnära arbete. Jag trivs med och älskar vad jag gör, nämligen att jobba just patientnära. Däremot inte att säga att sjuksköterskor tjänar alldeles för lite i lön i förhållande till den höga ansvarsgraden. Men det är en gåta som är en annan femma.
Nej, jag klättrar nog hellre på Maslows behovstrappa än på någon avlägsen karriärstege för behovet av mer lön. Men vem vet, kanske är jag en framtida avdelningschef...
Lördag 28 nov 2009, 01:59
Jag är i full gång med mitt arbetssökande. Söker i närliggande län samt håller på att ansöka om norsk sjuksköterskelegitimation. Varför jag söker i närliggande län och inte i låt säga Lappland är för att min sambo har fast tjänst i Karlskrona. Jag vill således ha pendlingsmöjighet.
Tänkte även söka praktikplats på någon annan avdelning på sjukhuset utöver den jag har min nuvarande timanställning på. Gratisarbete som ger erfarenhet! Tanken är att meriten sedermera kan ge mig lite extrajobb även på den nya avdelningen. Plus att jag inte mår bra av att gå hemma och känna mig onödig, liksom överflödig för världen, under väntan på svar på mina arbetsansökningar som 300 andra slåss om.
Men eftersom jag är under 25 år och heller inte räknas som arbetslös i rätt bemärkelse eftersom jag är timanställd, kan jag inte nyttja min rätt till arbetspraktik! Vilken ironi. Jag menar vill man aktivera sig och undvika att hamna i soffan tillsammans med sin självömkan och försmäkta, så måste man ju få komma ut och arbeta under kontinuitet. Jag har alltså ingen rättighet att få göra det jag tycker om (inte ens lönefritt) så länge jag jobbar som timanställd. Inte ens om jag styr upp min praktik själv. Det måste helt enkelt gå via Arbetsförmedlingen.
Släpp in mig, Byråkratisverige!
Måndag 23 nov 2009, 13:32
Så är det sagt. Alla sjuksköterskor som har fast tjänst kan nu bli utan den utlovade löneförhöjningen på redan knappt nämnvärda procent.
Vi jobbar inte för att tjäna pengar – obviously! Men den där moroten som lockar i slutet av året planeras slopas, varpå detta slitsamma jobb kvarlämnas utan erkännande och vidare uppskattning från staten. Ledsen syrran, men storebror bestämmer!
Besparingar hit och dit. Och visst vet staten att det är omöjligt för alla sköterskor att strejka för att få sin röst hörd. Det tillåter varken samvete eller avdelningschef. Så där kan landstingspolitikerna sitta och känna sig nöjda över att de har monopol på bestämmanderätten över vårdyrket.
Någon löneförhöjning har dock aldrig varit aktuellt för mig då jag fortfarande kämpar som timanställd, men visst är det tråkigt att vårdyrket inte kan fungera som på andra jobb?
Låt storfräsarna gå hem med miljonbelopp i bonus innan årets slut och låt syrrorna jobba heltid för ringa 21 100 kr per månad (således oberoende av den höga ansvarsgraden samt vår treåriga utbildning).
Den svenska rättvisan i klassisk gråskala. De rika blir rikare och de fattigare blir fattigare. Jag verkar kanske vänsterröd, men det ska jag låta vara osagt. Jag menar bara, vem kan säga att de står bakom ovanstående besparingsknep?
/Robin Hood
Torsdag 19 nov 2009, 17:50
Först och främst. Om mig. Jag blev färdigutbildad sjuksköterska i våras. Jag är 22 år ung och har haft två sommarvikariat samt har en pågående timanställning på Karlskrona sjukhus. Jag är följaktligen allt annat än "gammal och erfaren", men inte desto mindre arbetsvillig. Tvärt om. Jag vill inget hellre än att få arbeta.
Sedermera. Om Blekinge landsting. Det finns inga jobb att söka, varken som sjuksköterska eller som undersköterska. Vikariaten är få och redan öronmärkta de som har varslats p.g.a. de orimliga nedskärningarna. Dem är självklart de första att få sina vikariat tillbaka (som vi kunde läsa om idag), vilket är bra och rättvist.
Summa summarum; det finns ingen fast punkt för såna som mig, en timanställd sjuksköterska i det gråa mellanlandet. Vi pendlar mellan en samhörighet då vi blir inkallade att jobba och ett utanförskap då vi inte längre behövs.
Och eftersom tid ger erfarenhet, således också större möjligheter till att få vikariat eller fast tjänst, kan jag inte nog vänta på att tiden ska gå.
Tick, tack...
Snart...
Tisdag 17 nov 2009, 14:05
Hockeybloggen
Martin Magnusson är lös.
Välkommen till länets vassaste hockeyblogg.
martamagnusson@gmail.com
Bloggprofil: Syster Linn
Finns det plats för unga, arbetssökande och nyutbildade i Blekinge? Jag råkar vara just det - en ung, arbetssökande och nyutbildad sjuksköterska med sitt hjärta i Blekinge. Tillhör du också någon av kategorierna, stanna gärna till och gör din röst hörd. Här tar i varje fall Syster Linn plats.
Sophias schlagerblogg
Sophia Ahlin, en tvättäkta melodifestivalfantast.
noje@blt.se
Rödhårig popvardag
- only Zlatan
can judge me
Jag heter Lars Lindquist. Är låtskrivare och sångare i Billie the Vision & the Dancers. Jag ser bloggandet som ett besök hos Dr Melfi, Tony Sopranos psykolog. Här kan jag kanalisera det som behöver komma ut men som inte ryms i en låttext. "Mr Lindquist? have a seat!"
Oprahbloggen
Även om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en favorit rör hon sig inte precis i litteraturens finrum. För hon har inte en ynka poäng i litteraturkunskap. Hon läser bara väldigt mycket, ofta och gärna. Och mycket. Och gärna...
Välkommen till Annelie Henryssons Oprah-blogg
annelie.henrysson@blt.se
Life by Lisa
Dansa så att ingen vill se dig, älska så att det aldrig kommer att göra ont!
”Din musik bits, Lisa. Det gör inte ont, men den bits. Den är rättfram på ett varsamt sätt och insvept i en dimmig popmagi. Det skramlar, klappar, skriker och trummar. Ett korus av popljud, som kröns av din ärliga, egna och uttrycksfulla röst.”
Lisa Bouvier; Hemvändande musiker från Karlshamn. Soloartist med kompbandet The Pop Messengers, basist i Fourever samt inhoppare i alla omöjliga popkonstellationer. Jobbar med Blekinge Upp och Popkollo Karlshamn.
www.myspace.com/lisaiwannateaseya
www.daisyrock.com
Tråkiga Mammans Blogg
Hej.
Johanna Simonsson heter jag och är 34 år gammal. Gift med Magnus och är just nu mammaledig med mitt 5:e barn. Har 5 st flickor som är 14, 12, 8, 2 och 3 månader gamla. Mina intressen förutom min familj är att läsa böcker, sy tavlor samt min nya hobby, tårtdekorering på lite mer avancerad nivå. När jag inte är hemma med mina goa tjejer arbetar jag som sjuksköterska.
Karlssons filmglimtar
Filmskribenten & fritidspedagogstudenten Johan Karlssons banbrytande blogg handlar helt oväntat om film. Filmnyheter, filmtips, filmcitat och filmfrossa väntar er alla. Möt en munter bloggare som gillar bred mainstreamfilm, bakad potatis och sin söta sambo.
noje@blt.se
Krisse
"And over here we have Systembolaget. And people drink very much in Sweden. I'ts the only relief we have. And over here we have Pölsemannen, from Denmark. And there are even more alcoholics in that country" - Tiffany Persson, Hipp Hipp
I min värld är det mesta humoristiskt och lättsamt. Om inte, fake it till you make it. Utbildad till dansare i Köpenhamn. Jag älskar upplevelser. Hos mig händer allt från att hoppa fallskärm, surfa och pyssla med mina islandshästar, till magiska middagar, svettiga dansjobb och roadtrips.
Come and enjoy with me!
Tango för enbenta
Mitt namn är Björn och jag kommer ta er med på en fem veckor lång resa genom Europa.
En hektisk och underbar resa med spelning varje dag, sovande på kalla tyska golv, mycket kaffe och promenader genom vackra och fula städer.
Allt är gott!
bjornkleinhenz@gmail.com
huvudnyheter just nu
Vattenläckan på Aspö reparerad
[Uppdaterad i dag 15:32]
Vattenläckan på Aspö är reparerad och alla ska ha fått tillbaka normalt tryck i ledningarna.
LÄS MER
