Söndag 10 okt 2010, 23:03
Drinken, drottningen och Drutten. (Jag är drottningen).
Djurtema i Malmö: Apcoola katter i ett svinkallt Malmö.
Eftersom våra vänner från Brighton/London i the Pipettes skulle komma till debaser igår hade Fridas mamma Maggan erbjudit sig att sitta barnvakt åt Janne, så att både Jannemamman och Jannepappan, dvs jag, skulle kunna gå på konserten. Det var så snällt och det var länge sedan vi var ute på galej båda två samtidigt.
Janne verkade också vilja att vi gick på konsert för han låg och sov lugnt och sansat hela kvällen.
Räknade lite på det och kom fram till att jag sett the Pipettes 17 gånger, om jag inte räknat fel. De har en speciell plats i mitt hjärta för de hjälpte oss tidigt och tog med oss på deras första sverigeturné 2006. Några i bandet är kvar och några har slutat. Efter att jag berättat för dom att Fredrik Björling flyttat till England och att om de behövde en av Sveriges bästa trummisar så skulle han nog vara intresserad så ringde de honom och frågade om han ville vara med. Det ville han. Så där satt han bakom trummorna helt plötsligt, tack vare mig! Roligt och lite konstigt.
Jag hade glömt lite hur man gjorde när man "klubbade", som jag läst i Nöjesguiden att det heter (har också läst i samma dyngtidning att det slutat vara roligt att "klubba"). Men jag är inte rädd att göra bort mig utan med två jägermeister under västan och ett glas vitt så drog vi iväg. Redan på vägen till debaser så började jag sjunga på "här är ditt liv" -låten på ett sätt som bara en cool festkatt kan göra. Det uppmärksammades dock på ett ovärdigt sätt av en annan festdeltagare. Inga namn osv…
Egentligen skulle Gwenno, en av de två sångerskorna i bandet, värma upp publiken med sitt soloprojekt. Hon hade dessutom frågat mig om jag ville sjunga en låt tillsammans med henne. En låt som jag gjort en cover på för några år sedan. Men när vi skulle soundchecka så var hennes röst fördärvad och hon kände sig sjuk så hon fick ställa in det. Hon var så ledsen för det. Men med facit i hand så var det bara skönt att slippa vara nervös och bara kunna njuta av kvällen. Men det hade varit roligt, det hade det. Att sjunga låten med henne menar jag. Men det kommer fler tillfällen enades vi om.
När vi kom fram så ville vi fira vår Jannefria kväll med en fruktig drink. Den slank ner och bandet började spelad. Sen tog jag en öl och skämtade med mina 10 år yngre vänner. Livet lekte och jag var ung på nytt. Sen började jag sakna Janne och vi tog ett snabbt föräldramöte och bestämde oss för att gå hem till den lilla grisen. Det blev precis lagom av allt. Lagom klubbande, lagom drickande och lagom lång tid från Janne. Och att se bandet var lika ljuvligt och speciellt som vanligt. Eller jag tycker nog att det var ännu bättre än vanligt. Vet inte riktigt varför men jag gillar när rösternas karaktär kommer fram tydligare, nu när de bara är två sångerskor.
Idag åt vi frukost med Björling innan han drog till sin syster i Danmark. Sedan visade vi resten av bandet runt i Malmö, fikade och uppdaterade oss om varandras planer. Det var mycket trevligt. Alltid när vi träffas är det massa tider som ska passas, men idag reste de inte hem förrän vid 20.00, så de hade hela dagen och eftermiddagen ledigt. Mycket trevligt.
Fast de hade ingen son att längta hem till så de hade varit ute alleles för länge igår natt. Sebastian skrev på sin Facebook "Malmö has destroyed me" och Gwenno svarade "I . Cant. Move". "Get a child, youngsters", tänkte jag (if anyone of you read this, I'm just kidding! - NOT! Yes, I am. …NOT!). Well, it seems lika Malmö won the battle this time!
Jag är för trött för att korrläsa detta blogginlägg, så have mercy. Mitt stavningprogram säger dessutom att när jag skriver "debaser" så ändras det, hela tiden, till "debatter". Så om något liknade fel har uppstått så är det stavningsprogrammets fel.
Godnatt och sov gott!
Torsdag 30 sep 2010, 20:15
Så här ser det ut när Fridis och Gustis kommer till repningarna på Tallet. Allt för lite uppmärksamhet. Suck.
Idag spelade vi på en skola i Eslöv. Skolan fyllde hundra år och vår kompis Olof jobbar där som musiklärare. Han frågade om vi ville vara hemliga gäster där på födelsedagen. Det ville vi. När vi soundcheckade så var det några ungdomar som såg oss spela. En av dem var tydligen ett Billiefan för hon hade utbrustit: "Det tar 8 minuter hem och tillbaks om jag springer". Sen sprang hon hem och hämtade sin billietröja. Man blir alldeles varm inombords när man hör om något liknande.
Jag har väldigt svårt för att spela för en publik som av olika anledningar "måste" stå och lyssna. Jag tror inte det var så idag, men det var inte, och det visste jag innan, en ultimat spelning. Men efter förutsättningarna gick det ändå bra. Mycket fin respons från alla möjliga.
En kille kom fram efteråt och frågade mig:
- Är du en tjej eller en kille?
- Ja, det beror på hur man ser det, men jag har snopp, svarade jag.
- Är du en transa?, frågade han vidare.
- Ja, en del kallar mig transa, jag vet inte riktigt vad jag kallar mig, svarade jag.
- Jag kallar dig en konstig människa, avslutade han.
- Ja, det kan man också kalla mig, avslutade jag.
Sen gick han. Och sen gick jag. Vet inte vem som blev klokast efteråt. Jag hoppas bara inte han uppfattade mig som arg eller typig. Det är konstigt hur viktigt det är, för mig och för andra, att sätta etiketter. Om man inte kan det så blir man frustrerad och nästan arg. Undrar varför det blivit så?
"Tack för kulturen ni bjöd på, och för att ni visade oss världen!", var ett annat fint citat som vi fick ta del av.
Tänk att en torsdag vid klockan ett kan bli så speciell. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag tror det mesta var bra. Jag vet i alla fall att vi alltid utmanar oss själva när vi tar spelningar på ovana premisser och det tror jag är bra och nyttigt. Men inte desto mindre påfrestande.
Tomas fick dessutom frågan att skriva sin autograf i pannan på två elever på skolan. "Nej, inte i pannan. Kan jag inte skriva på armen istället?" svarade Tomas. "Nej! I pannan!" krävde de. "Ok då, skyll er själva". Så nu går det omkring två elever med "Tomas" i pannan". Konstigt och kul.
Nu är jag helt slut. Janne har somnat, Jannemamman är hos sin bästis och jag har precis bloggat färdigt. I morgon ska jag hem till blekinge. Känner mig lite förvirrad.
Tisdag 21 sep 2010, 16:01
Tycker att sättet man behandlar SD och deras väljare på är väldigt underligt. Alla värnar om demokratin och SD har demokratiskt valts in i riksdagen. Det är skrämmande och sorgligt - trots det har de kommit in. Nu måste vi ju välja vilken väg ska gå. Att utesluta SD från debatter och lämna rummet så fort de kommer in, eller våga ta debatten och skärskåda deras politik. Personligen hade jag hellre sett att Lars Ohly hade sminkat sig i samma rum som Jimmie Åkesson och tagit strid för demokrati och solidaritet istället för att fly och låta Kristian Luuk stå får det kritiska granskandet. Ohly hade ju kunnat vända ut och in på Åkesson så att han inte vetat var han hade arslet. Ett sånt You Tube klipp hade jag velat se.
Blir förstås väldigt rörd när jag ser alla demonstrationer mot rasism de senaste dagarna. Det är inte dom jag har något emot, tvärtom.
Det är lätt att vara demokrat när alla tycker lika, det är nu det blir svårt men också desto viktigare att uppträda demokratiskt. Ohly och de andra partiledarna har ett ansvar att stå upp och stå emot, inte att dra sig undan när det väl gäller. Förstår Ohlys resonemang att vägra, men tror det hade varit bättre att fullfölja och ställa till svars. Att han gör en "Bengt Westerberg" känns både konstigt och fel. Om man kan spendera 15 sekunder till att ge komplimanger till Jan Björklund, så kan man väl formulera en enkel fråga till Åkesson om medmänsklighet och solidaritet i ett sminkrum på SVT, till exempel.
"Vi gillar olika" är Aftonbladets kampanj mot rasism och det är bra. Men jag tycker media, inte minst Aftonbladet, bär ett stort ansvar i de främlingsfientliga vindar som dragit fram. Om de kritiskt granskar hur och vad de skrivit om till exempel islam de senaste åtta åren tror jag att de kommer skämmas - kanske framför allt över vad de INTE skrivit. Självkritik först, självgodhet sen - tack!
Alla de ungdomar som röstat på SD som inte riktigt vet vad de står för, måste bli chockade över det hat som nu sprids. Är detta det bästa sättet att få han/hon att ändra sig och rösta på ett "godkänt" parti?
Jag tror inte det. Det kommer säkert alltid att finnas en kärna i ett parti som SD som man inte kommer att kunna nå ut till. Men det finns många ungdomar som man skulle kunna räcka ut sin hand till men som de etablerade partierna misslyckats med katastrofalt i valrörelsen.
När Jimmie Åkesson oemotsagt få svara på frågor om integration, flyktingpolitik och jämställdhet framstår han ju som både humanist och feminist. Det är då man saknar personer som Gudrun Schyman, Maria Wetterstrand, Kalle Larsson, Jenny Lindahl Persson och Mona Sahlin med flera som kan vända på den fina fasaden och visa hur verkligheten ser ut. Det är klart som fan att man inte kan begära det av personer som inte är så insatta som våra yrkespolitker. Alla partier låter ju bra så länge de inte behöver svara på kritiska frågor. Det har SD sluppit i denna valrörelsen och det är bland annat därför de fått platser i riksdagen, tror jag.
Nu har Blekinge ett enormt ansvar att ta. Vi har fyra år på oss att visa att vi är för demokrati och mångfald. Att vi vågar ta debatten på arbetsplatser, på gator och torg, i skolan och överallt. Att de allra flesta av Blekinges invånare är lika välkomnande som naturen, skärgården och skogarna i ett av de finaste länen i Sverige - Blekinge. Att de allra flesta i länet tycker att invandringen får kosta för att det ger så mycket mer tillbaka i form av solidaritet och medmänsklighet. För dessa två värden ryms inte i SD:s politik. Så enkelt är det och dessa två värden tjänar vi alla på. Det är, och kommer alltid att vara, lika skönt att sträcka fram en hand som att ta emot en. Om vi ger alla Blekingar chansen att få känna det så är nog mycket vunnit.
Kom igen nu Blekinge, vi kan bättre än såhär!
Lördag 11 sep 2010, 15:21
När jag var ung på i början på 90-talet tyckte min kompis Daniel och jag att serien SMASH var rolig. Tänkte kolla om humorn funkar idag (obs! Man får vrida huvudet lite för att se vad som händer).
Det gjorde den.
Fredag 10 sep 2010, 23:54
BarnvaktsIda har blivit malmöbo och var på besök idag - trevligt. En plump i protokollet var dock att hon försökte ta med honom, Janne, hem. Så gör man inte Ida.
Många, många säger att han är lik mig. Säger inget mer.
Janne ligger och sover, mamman är på konsert. Har precis diskat och kollat de senaste nyheterna om Zlatan. Guardiola tar på sig skulden för det som hänt och jag läser också att Zlatan kommer starta mot Cesena i morgon. Två bra nyheter.
Janne har varit lite tjurig idag. Han har varit förkyld och idag kändes det som om han tröttnat på det ordentligt. I går var det nog faktiskt ännu värre. Vi tittade på Idol och han satt som fastklistrad när de sjöng. Men så fort Jihde började snacka med de olika tävlanden eller när reklamen började så vände och vred han sig otåligt.
Sen lyssnade vi på Lisa Nilsson och the Boppers (Janne gillar dom, och jag med då förstås). Han satt på min säng och slog på tamburinen eller gitarren när man minst anade det. Sedan satt jag honom i mitt knä så att han såg mig. Han satt och lyssnade på musiken och tittade på mig i säkert 20 minuter. Det var kvalitetstid vill jag lova.
Innan läggdags gick vi ut till köket för att göra lite välling. I köket stod Frank och lagade mat. På radion spelades allo Darling och jag berättade att det var vår kompis Bobby i the Pipettes som sjöng med i duetten. Frank replikerade med att the Pipettes kommer till Malmö snart. Jag sa att jag visste det, för att min kompis Björling ska vara med och spela trummor med dom då.
Just det, det måste jag berätta om. När Björling flyttade till England så mejlade jag bröderna Falcone i the Pipettes att om de visste någon som var i behov av en av Sveriges duktigaste trummisar så har Björling nu flyttat till England. Fredrik behövde ju starta om lite på nytt där, efter att har varit väldigt het i Sverige. (Kärleken kan få en till vad som helst och det är det bästa med denna historien). I alla fall behövde de nu en trummis och då frågade de Björling. Allt tack vare mig. Jag är bäst.
Nåt helt annat. När jag har skrivit färdig en låt sätter jag upp små lappar, som är ett halvt A4, med låtens arbetstitel på, sen skriver jag vad som behöver adderas till låten, till exempel "tamburin i refrängen", det är så härligt att se dessa lappar växa fram. Nu sneglar jag på väggen och ser att jag har nio lappar med olika titlar och anteckningar på. På mobilens röstinspelning har jag också en massa idéer inspelande. Brukar lyssna på dom innan jag går och lägger mig. En del är från gatorna i New York. Det var precis ett år sedan jag var där förresten. Man ser staden framför sig när man lyssnar på. Kanske var det en Yellow Cab där i bakgrunden?
Nu börjar jag tappa tråden. Gröt i huvudet antar jag. Vill bara avsluta med att jag är emot dödsstraff men när jag hör talas om någon som Pastorn i den lilla församlingen i Gainsville är det nästan så jag byter åsikt. Ni vet han som vill ha bränna koranen på bål. Han, och vuxna människor som kör alldeles för fort i närheten av barn, borde skjutas… i benet i alla fall... med luftgevär.
Torsdag 09 sep 2010, 19:35
När du röstar tänk på att delad tårta är dubbel tårta och att jordgubbarna är röda. Röda, röda,röda.
Hade en lite kort diskussion om valet med en kvinna. Hon sa att hon inte hade en aning om vad hon skulle ska rösta på och att hon inte visste vad partierna stod för. Jag svarade att ju längre åt vänster partiet står desto mer vill de att alla ska ha det lika bra. "Det är ju en fin tanke men sen blir det ju det här med avundsjukan…" svarade hon då.
Avundsjuka?, tänkte jag och samtalet tog slut.
Jag tänkte att kapitalismen är ju inte ens en fin tanke och inte fungerar den i praktiken heller. Blir så trött på dessa invanda och inkörda sanningar som inte ens behöver motiveras. Så inkörda att en som säger sig inte veta någonting om politik alls, kan rabbla den sk. argumentationen i sömnen.
Hur mycket än Lars Ohly tar avstånd från mord och diktatur får han ändå läsa insändare och artiklar om hans "smygkommunism" till leda. Det är ta mig fan helt sjukt. Moderaterna och alla de andra borgerliga partierna har fått samhällsdiskursen precis dit dom vill.
Landet förfogar över en tårta. Lars Ohly vill att den ska delas rättvist i lika stora delar åt alla. Vad har det med mord och diktatur att göra?
Reinfeldt vill att att tårtan ska vara fri att kasta sig över för den starka och man får gärna trampa på svagare (och gärna kvinnor) för att roffa åt sig så mycket som möjligt. Här om någonstans börjar jag känna lukten av aggression och våld.
I dagens samhälle är det Reinfeldts grundsyn som styr och Ohlys som förkastas, även av den helt oinsatta, och detta är för mig så jävla konstigt.
Jag vill att Gudryn Schyman ska vara statsminister och att hon ska vara vänsterpartist. Det kommer ju inte att hända. Min röst kommer gå till de rödgröna för att alliansen får inte fortsätta att styra.
I skolan lär vi våra barn att vi ska dela lika och rättvist. Ett barn som är duktigt i skolan får inte mer mat än någon annan eller högre barnbidrag. Inte än i alla fall. När ändras den synen och framför allt varför ändras den när man blir äldre?
Onsdag 01 sep 2010, 22:54
Uppladdning inför Zlatans sista match i Barca. Ett falafellkast från La Rambla.
Yes, så var man på plats på Camp Nou. Mäktigaste arenan i världen? Mäktigaste Zlatan på plan gjorde ett konstmål som blev bortblåst för Offside. Magi anyway.
Var i Spanien och såg Zlatans sista match i Barcelona i torsdags. Träffade mina fina vänner Lourdes och hennes son Noel samt Juan. Det var sjukt varmt men en fantastisk kväll. Det var den mest avslappnade vistelsen i Spanien sen förra året. Har ju varit där fem, sex gånger på mindre än ett år. Var där förra året vid exakt samma tidpunkt . Zlatan var där i ett år, jag såg hans första match på plats och den sista också. Det är jag stolt över. Nu blir det nya utmaningar i Milan. Spännande att se vad Pato, Ronaldinho och ZLATAN kan göra med milan.
Jag är dock enormt besviken på Guardiola. Han är den som ska leda laget och se till att alla trivs. Det ligger i något som Zlatan sa idag: "En stor ledare tar tag i problemen, en liten ledare flyr ifrån dem". Han sa också att en person satte stopp för hans dröm - "filosofen" Guardiola.
Personligen tycker jag att Guardiola och Messi skulle bytt lag istället för Zlatan. Messi är bra men också den mest överskattade spelaren i världen. Tycker till exempel Tevez är minst lika bra som honom.
Jag önskar, nej jag ÖNSKAR att Milan möter Barcelona så fort som möjligt. För jag vet hur det kommer att gå. Messi kommer borra ner huvudet i marken och försöka dribbla. Medan Zlatan och Ronaldinho kommer spela fotboll med varandra och därför kommer gå segrande ur matchen.
Jag älskar Barcelona, nej jag ÄLSKAR Barcelona. Men min kärlek räcker inte till någon som förstört drömmen för någon som får andra att drömma. Min kärlek till staden Barcelona och fotbollslaget svärtas något av Guardiola, men kommer likväl vara en livslång kärlek. För staden har förändrat mitt liv. Zlatan också.
Onsdag 01 sep 2010, 22:54
Uppladdning inför Zlatans sista match i Barca. Ett falafellkast från La Rambla.
Yes, så var man på plats på Camp Nou. Mäktigaste arenan i världen? Mäktigaste Zlatan på plan gjorde ett konstmål som blev bortblåst för Offside. Magi anyway.
Var i Spanien och såg Zlatans sista match i Barcelona i torsdags. Träffade mina fina vänner Lourdes och hennes son Noel samt Juan. Det var sjukt varmt men en fantastisk kväll. Det var den mest avslappnade vistelsen i Spanien sen förra året. Har ju varit där fem, sex gånger på mindre än ett år. Var där förra året vid exakt samma tidpunkt . Zlatan var där i ett år, jag såg hans första match på plats och den sista också. Det är jag stolt över. Nu blir det nya utmaningar i Milan. Spännande att se vad Pato, Ronaldinho och ZLATAN kan göra med milan.
Jag är dock enormt besviken på Guardiola. Han är den som ska leda laget och se till att alla trivs. Det ligger i något som Zlatan sa idag: "En stor ledare tar tag i problemen, en liten ledare flyr ifrån dem". Han sa också att en person satte stopp för hans dröm - "filosofen" Guardiola.
Personligen tycker jag att Guardiola och Messi skulle bytt lag istället för Zlatan. Messi är bra men också den mest överskattade spelaren i världen. Tycker till exempel Tevez är minst lika bra som honom.
Jag önskar, nej jag ÖNSKAR att Milan möter Barcelona så fort som möjligt. För jag vet hur det kommer att gå. Messi kommer borra ner huvudet i marken och försöka dribbla. Medan Zlatan och Ronaldinho kommer spela fotboll med varandra och därför kommer gå segrande ur matchen.
Jag älskar Barcelona, nej jag ÄLSKAR Barcelona. Men min kärlek räcker inte till någon som förstört drömmen för någon som får andra att drömma. Min kärlek till staden Barcelona och fotbollslaget svärtas något av Guardiola, men kommer likväl vara en livslång kärlek. För staden har förändrat mitt liv. Zlatan också.
Söndag 22 aug 2010, 13:45
Maskinen malmöfestivalen - 2010.
Maskinen malmöfestivalen 2 - 2010.
När jag spelade med mitt gamla band Benjamin the Britt på torget i Ronneby, för över femton år sedan, stod en lockig liten kille i 11-12-årsåldern och headbangade framför scenen. Han var ensam, de andra i publiken stod längre bak. Han levde sig in i musiken på ett speciellt sätt. Vissa Hem och Skola-tanter i publiken blev rädda och trodde han var full. Han levde sig in som om det vore på liv och död och han levde in sig på ett sådant sätt som vi önskade och fortfarande önskar att publiken alltid skulle göra.
Några år senare blev han tillsammans med en tjej som umgicks med min bästa vän kompis Pontus familj. De hade årligen en midsommarfest på midsommardagen där livejam på kvällarna var en av de traditionella höjdpunkterna. Alla spelade med alla och det är fina minnen jag har från dessa fester. Den lockiga killen stod och sög i sig allt som hände på scenen. Jag har en tydlig bild av det där, att han stod och omfamnade sin flickvän och lyssnade på musiken. Jag kan inbilla mig men jag tror att han njöt. Eller så tänkte han bara hur han skulle göra allting annorlunda. Det spelar ingen roll.
Ytterligare en tid senare hörde jag ryktas om någon som börjat rappa - i Ronneby! Där höll ju alla på med grunge eller hårdrock. Han hade hamnat i fejd med någon Astrid i moderaterna var ett annat rykte. Jag bestämde mig för att åka in till Karlshamn för att lyssna på honom. Han hade nämligen gått till final i Musik Direkt. Lokala hjältar som Dance Explosion och Unchained deltog också i finalen och alla trodde nog att någon av de skulle vinna. Rockmusik hade ju dominerat flera år i rad.
När Frej körde sin grej blev blåstes jag av stolen. Ett knytnävsslag rakt på näsan som kändes så skönt. Få gånger har jag upplevt det. När juryn tillkännagav vinnaren Mr Freeze, som han då kallades (fick senare reda på att Celine Dion kallats för Mrs Freeze, har alltid undrat om det fanns någon koppling?) så såg jag mig stå upp och skrika rakt ut. Jag blev så djävulens glad att jag tror att jag blev gladare än när jag själv var med och vann Musik Direkt -94. Det ska Musik Direkt juryn ha en eloge för, att det vågade välja något annat.
Bakom mig satt Frej och blev förstås ännu gladare. Han sprang ner mot scenen och slängde sig in mot väggen. Han hade antagligen saker att få ut - energier och skit. Kanske insåg han att det var början på något stort - för det var det. Kan inte minnas att jag bilvit så glad för någon annans skull varken förr eller senare.
En tid gick. Det var sju år mellan oss. Frej ville göra en Rapdemo och jag ställde min studio till förfogande. Offerpästers Orkester hette projektet och Frej bad mig vara med. Jag skulle rappa "och reklamen dom gör för Sverige är ju verkligen fin", varpå Frej skulle köra över mig som med en bulldozer. Låten handlade om kungahuset. Han rappade med fem olika röster så att det skulle låta som fem olika personer. Han hade de olika karaktärerna klart för sig "en ska vara politiskt medveten" osv. En vinst med att till ytan vara fem personer var att man kunde ta med sig fem personer till spolningarna, minns jag att han tänkte. Känns inte helt oväntat.
Efter inspelningen gick vi till Hoby Kiosk. Köpte chips och en cigarr. Den då, som sagt, sju år yngre Frej lärde mig röka cigarr. Han berättade hur man skulle låta röken tas upp i munnen och inte genom lungorna. Senare behövde han praktikplats på ett företag. Jag hade ju ett företag och jag visste att Frej var begåvad. Så jag skrev på närvarorlistorna trots att han var i Norrköping och repade med sitt slagsmålsklubben i sex månader. Tänkt om han inte fått den chansen? Äh, han hade nog ordnat det på annat sätt i så fall. Men det är en cool tanke, att jag skulle vara lite delaktig i Frejs Succé.
När jag igår kväll såg Frej uppträda med sitt Maskinen på den största scenen på Malmöfestivalen inför fullt med folk tänkte jag på den stunden utanför kiosken i Bräkne-Hoby. Jag tänkte också på när vi spelade på Emmabodafestivalen första gången på frukostscenen. Frej mötte oss, han hade varit vaken hela natten förstås. Han var orolig att det inte skulle komma folk till vår spelning så han tog mig med till tältområdet och hotade att bränna upp festivalbesökarnas tält om det inte kom till vår konsert (jag skämdes lite, men mest av allt blev jag glad och stolt över hans engagemang). Spelningen blev för övrigt den viktigaste vi gjort och det kom mycket folk.
Jag kan bara tänka mig hur mycket skit Frej varit med om genom åren. Men det spelar ingen roll, för mig kommer han alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det värmer än skönare att han har hopp och fortfarande brinner för Ronneby. Hatten av för dig Frej.
Fredag 20 aug 2010, 00:50
Här Göran Persson. Inte att förväxla med...
...Göran Piercing. I egen hög person.
Häromdagen blandade jag ihop Leif Silbersky och Leif Pagrotski, fatta vad förvånad Silbersky blev när jag sa "Hörde att du sett Billie the Vision & the Dancers på Peace and Love för några år sedan - det är så en kulturminister ska arbeta! Well done Leffe!"
Ja, det är lätt att blanda ihop människor.
Torsdag 19 aug 2010, 21:44
Mannen på gatan var väldigt lik denna man. Inte så mycket till utseendet, men till sättet. Någon som vet vem det är?
Gick med Janne i sele ner till stan för att köpa strängar till mina gitarrer. När vi var på väg tillbaka så började det lukta så extremt illa. Det måste varit en sådan där bajslastbil som läckt eller nåt. Det luktade så ofattbart illa att jag höll på att kräkas flera gånger. Det luktade i säkert hundra meter. Det var nära Raoul Wallebergs park. När jag går där och försöker låta bli att kräkas möter jag en man, ganska kraftig och lite rödmosig i ansiktet. Han går lite i sin egen värld och när han plötsligt känner lukten så tar han förskräckt upp sin högerhand och luktar på fingrarna. Han tror att det är dom som luktar!
Jag skrattade hela vägen hem och var dessutom tvungen att ringa till min bror på vägen för att berätta. Han brukar inte skratta högt, men idag skrattade han så det ekade i örat på mig.
Vill inte tänka på vad för vanor den stackars gamla mannen har, men kan inte låta bli. Han måste klia sig i stjärten ofta, om inte hela tiden. Usch ja. Verkligheten är bäst.
Onsdag 18 aug 2010, 23:03
Foto: Lagge Laggelito
Nu har jag bara ett avsnitt av Sopranos kvar. Känns sorgligt. Har i och för sig sett hela serien två gånger innan men ändå. Vi började kolla när Janne var i mammas mage, vi tittade när värkarna kom. Sen efter någon månad fortsatte vi när tillfälle gavs. I början var man ju så trött och försökte sova så fort han somnade. Eller bloggade eller kollade mejlen.
Sopranos är så långt att man hinner glömma saker trots att man, som sagt, ser det för tredje gången. Igår såg vi ett avsnitt när Tony kommer in till Dr Melfi och säger."Jag vet det och du vet det- det här med terapi är bara trams" typ. Det är en fantastiskt scen. Han har gått hos henne i sju år. Väldigt roligt.
Och det är sorgligt, fruktansvärt sorgligt. När Adrianna måste dödas för att hon snackat med FBI. När Anthony Jr försöker ta livet av sig och Soprano själv räddar honom i poolen. Det är så bra skådisar så det är inte klokt. När Corrado drar sina skämt på löpande band på hemmet är en annan höjdare. I varje avsnitt är minst en punch line som jag skulle dö för.
Det verkar som om Janne inte vill att vi ska kunna se färdigt serien. Under näst sista avsnittet gjorde han ett ljud som inte påminde om något annat. Det var inte vackert och det var i en hög tonart. Han var inte ledsen han ville bara att vi skulle sluta titta på Sopranos. Vid närmare eftertanke så tror jag inte jag har hört något ljud i sådan hög tonart i hela mitt liv. Vi kallade honom "Stördo" men det hjälpte inte.
Igår förresten när jag och Janne promenerade genom pildammsparken och skulle gena genom Margaretapaviljongen så tog vi ett kärlekspar på bar gärning. "Sex på en offentlig plats" sa jag . "Olagligt, men kan vara en krydda" utbildade jag Janne. Tänker att jag ska vara som Jannes personliga Public Service - att inte bara underhålla utan även utbilda.
Söndag 15 aug 2010, 15:16
Hell Yes! Hellman i Helsingborg, i hällregn! Allitteration när det funkar sådär.
"Ibland vill man inte gå in fast regnet öser ner" sjöng Jakob Hellman i ösregnet i Helsingborg igår kväll och jag stod och log fånigt i min poncho, som för övrigt räddade livet på mig igår. För många år sedan såg jag Hellman på Cafe Barbro här i Malmö. Jag håller det fortfarande som en av mina bästa musikaliska upplevelser. Detta trots att han inte spelade färdigt någon av de låtar han påbörjade - jo, kanske någon men ändå.
Igår var en lika mäktig upplevelse och denna gången avslutande han varje låt. Trots att vi inte var så många som vågat oss ut i regnet konstaterade Hellman att vi var "bäst hittills". Jag antar att han menar på Forever Young turnén han nu är ute på. Yes, tänkte jag och fick vatten på min kvarn där jag stod och kände att det var något speciellt just denna kväll. Jag vet inte om det är rösten, hans stil på scenen eller myten Jakob Hellman som gör mig så fascinerad av honom. Jag hoppas och tror att det är låtarna och det faktum att det ju faktiskt är han som skrivit dem. I "Stora Havet" känns det så oerhört nära och faktiskt skrämmande när Hellman Sjunger "Jag har sett stora havet idag och jag förstod hur stort de var.". Att den låten är med på samma skiva som till exempel "Vara Vänner" gör mig så glad. Frågan är om den skulle godkännas av ett skivbolag idag. Inte det att den är dålig utan att den skiljer sig textmässigt och känslomässigt från de övriga låtarna. Och även om jag inte tycker det är den bästa låten på konserten så känns den ändå som den viktigaste. Den fungerar som Henke Larsson, den gör de andra låtarna ännu bättre och helheten till något fullständigt.
Ja, som sagt så öster regnet ner. Jag var där med Markus, Fritte och Petra. De hade så extremt regntäta kläder att jag förstod att det var inte första gången de gått på konsert i regnväder. Jag hade vanliga byxor, vanlig jacka och vanliga skor. Vissa skulle kallat mig korkad, jag skulle kallat mig så in i helvetes korkad om jag fått utrycka mig idag. Redan på väg ner till stationen var jag dyngblöt. Jag kände ganska snabbt att jag inte skulle palla mer en högst halva kvällen.
Vid åttatiden gick vi in till Tivoli för att äta. Tog av mig så mycket blöta kläder jag kunde. Fritte beställde en öl och skulle väl svept den om han inte vält ut den över min arm och min väska. Han bad om ursäkt tusen gånger och jag tyckte synd om honom…och om mig.
Sen åt vi och pratade om Stefan och Krister och om någon i deras "crew". Det var en härlig tid på många sätt. Sen så var jag tvungen att säga hej då. Vätan skulle förgjort mig om jag stannat. Jag gick till stationen och ner på perrongen, hoppade på taget som stod och väntade på mig och var sedan p väg hem. Bättre timing kunde jag inte ha. Gick in på toaletten och bytte mina blöta kläder mot torra och kände att min förfrusna tumme började vilja vara med igen. Spelade golf på mobilen och var sen framme i Malmö. När jag gick igenom malmö insåg jag att jag skulle hinna se Barcas match mot Sevilla. Gick inom Sit Tobeys och frågade kyparen vem som gjort målet "Vem tror du" svarade han och jag beställde in en öl och njöt. "Var inte dina skor blöta undrar ni?". Jo, det var dem men jag hade tagit två spypåsar på tåget som strumpor och var därför heltorr om fötterna. Såg lite ut som en baglady.
Zlatan byttes ut och Sevilla vände matchen och vann. Så går det tänkte jag men var ändå lycklig över målet han gjorde. Passingen från Maxwell var en passning från en komps. Det såg man också när de kramades efter. De två måste håll ihop nu när det blåser från alla möjliga håll. Bra taktik. Maxwell är min andra favorit i Barcelona.
Det var överlag en underbar afton och är så stolt att jag lyssnade på mina instinkter och inte stannade kvar och blev sjuk i regnet. Tack Markus, Fritte igen för att jag fick följa med er på en av de bästa konserterna jag varit på.
Vill också tacka för den väldigt korta men imponeradenade uppvisning de båda hade i det smockfulla tåget in till Helsingborg när de visade hur bra det kunde blivti om man hade gjort en hårdrockversion av Forever Young. För fulla halsar, nästan i alla fall, sjöng de båda låten med en inlevelse och tonart som skulle gjort Steven Tyler avundsjuk. Det var bra grejer. Med lika delar glädje och stolthet som förfäran insåg jag där och då att det är mina vänner (nej, bara glädje och stolthet i sanningens namn).
Lördag 14 aug 2010, 12:48
Så här såg janne ut när han fick present från sin gudkomiker Nour!
I går kväll spelade vi i Hässleholm på sommarfesten. Jag skickade ett SMS till Emil Jensen för att fråga om han hade vägarna förbi så att vi kunde sjunga låten tillsammans. Han ringde upp mig och trots att jag har näst intill prata-i-telefon-fobi så svarade jag. Han sa att han inte hade vägarna förbi men att han skulle kolla med sig själv och andra om han inte kunde göra sig ett ärende förbi Hässleholm. Helt plötsligt stod han bakom scenen och helt plötsligt stod han bredvid mig och sjöng och helt plötsligt så rös jag av välbehag när han sjöng sina verser och helt plötsligt så satt han på taget tillbaka till Malmö.
Jag kan inte uttrycka hur mycket jag uppskattar att han gjorde sig besväret. Men det är sådana saker jag ska berätta för Janne när han blir lite äldre.
Alla inblandande i festivalen var väldigt trevliga och proffsiga. När vi efter spelningen gick till Casablanka (hette det så?) och fick mat var det en arrangör som höll ett litet kort, kort tal om hur mycket de gillade vår spelning och hur glada de var över att vi kommit. Det var väldigt fint och jag fick en klump i halsen för det verkade så innerligt. Det var inte så mycket folk i publiken och "Hässleholm är en elektrostad" men det var en speciell spelning som jag kommer att minnas länge.
När vi åkte hem i den ljuva sommarnatten fick jag ett SMS från Oslipat-Markus som frågade om jag vill följa honom och Fritte med till Forever Young i Helsingborg idag lördag. "Svara direkt", sa han. Jag snabbdealade med Jannemorsan och sa att jag tar hand om Janne hela dagen, så tar du han på kvällen. "Sen sticker jag till dig en femtiolapp som plåster på såren?". Jannemorsan sa "deal" och skrattade hela vägen till banken (hon hyrde nämligen en barnvakt för trettio kronor!).
Ja, nu ligger Janne och sover bakom mig och. Snart ska Rydström och Kalmar spela fotboll på fyran. Det är lite dåligt väder och jag frågar mig om inte Janne och jag ska bege oss iväg till triangeln och köpa ett regnställ i 80-tals-stuk. Men först måste gå upp på på vinden och hämta mina puffärmar.
Jag ska se Jakob Hellman idag! Jippi, Jippi, Jippi!
Tack perrong 23, tack Emil, tack Marcus o Fritte och tack barnvakten Josefine!
Söndag 08 aug 2010, 23:31
Igår var vi på Kajsas och Valles bröllop. Det var en väldigt fin, trevlig och rolig tillställning. De hade köpt en cirkustält i vilket de hade festen, på deras torp utanför Hässleholm. Att det kom några regnskurar bekom oss därför inte en sekund och jag frågade mig själv varför inte alla har ett cirkustält? Årets julklapp 2010? Kom ihåg var ni läste det först!
Jag har lärt känna en massa härliga människor på grund av Valle. Och det känns som han är väldigt bra på att hålla liv i sina bekantskaper. En kvalité jag uppskattar mycket hos folk. Som Kalle Lind så förvånat uttryckte det: "Han ringer och mejlar sina vänner!".
Igår fick jag prata lite grand med en sådan vän till Valle. En människa som jag skrivit om här på bloggen tidigare och som jag avgudar: Sanna Persson-Halapi. Hon sa att hon läst det jag skrivit om henne och Emil Jensen och att hon blivit glad. Hon sa också att hon gillade vårt band. Jag vågade knappt se henne i ögonen - det var ett stort ögonblick. Jag brukar balla ur i sådana lägen totalt men jag tyckte att jag kunde hålla känslorna i styr. Jag sa i och för sig att jag avgudade henne - men på ett behärskat sätt om jag får säga det själv. Jag tror jag lärt mig av det som John Dunsö en gång sa till mig. "Du måste sluta behandla honom som en gud om ni ska komma vidare i er vänskap". Vem det handlade om då är en hemlis. Tänkte säga att det skulle stå på min gravsten: "Han pratade en gång med Sanna Persson-Halapi". Men med Johns tips i bakhuvudet var jag tyst. Men det är sant det jag sa: Jag avgudar henne.
Janne fick syn på Johan Glans och glodde som en liten stalker. Det var faktiskt löjligt var han glodde. Stolt insåg jag att Janne fått i alla fall en gen av mig - stalkergenen. That's my boy!
Mia, Fia och jag spelade några billie-låtar på natten på Valles bägaran. Han sa att jag inte skulle få någon mat om jag vägrade. Fair enough tänkte jag och skrattade hela vägen till matbordet, det var snuskigt gott.
Kom hem klockan fyra i morse och dagen har varit underlig. Mycket intryck och mat att smälta. Just det, fick också träffa Valles stora idol Rickard från Björns Vänner. Så mycket Valle har pratat om honom! Det var underbart att höra honom sjunga Nick Caves "Into My Arms" för bröllopsparet under ceremonin. Rickard verkar också vara en helskön snubbe.
Tack Valle och Kajsa för att jag fick vara med på eran dag, för att ni är fulla av projekt och för att ni och era vänner är helt underbara!
Sophias schlagerblogg
Sophia Ahlin, en tvättäkta melodifestivalfantast.
noje@blt.se
Rödhårig popvardag
- only Zlatan
can judge me
Jag heter Lars Lindquist. Är låtskrivare och sångare i Billie the Vision & the Dancers. Jag ser bloggandet som ett besök hos Dr Melfi, Tony Sopranos psykolog. Här kan jag kanalisera det som behöver komma ut men som inte ryms i en låttext. "Mr Lindquist? have a seat!"
Oprahbloggen
Även om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en favorit rör hon sig inte precis i litteraturens finrum. För hon har inte en ynka poäng i litteraturkunskap. Hon läser bara väldigt mycket, ofta och gärna. Och mycket. Och gärna...
Välkommen till Annelie Henryssons Oprah-blogg
annelie.henrysson@blt.se
Karlssons filmglimtar
Filmskribenten & fritidspedagogstudenten Johan Karlssons banbrytande blogg handlar helt oväntat om film. Filmnyheter, filmtips, filmcitat och filmfrossa väntar er alla. Möt en munter bloggare som gillar bred mainstreamfilm, bakad potatis och sin söta sambo.
noje@blt.se
Krisse
"And over here we have Systembolaget. And people drink very much in Sweden. I'ts the only relief we have. And over here we have Pölsemannen, from Denmark. And there are even more alcoholics in that country" - Tiffany Persson, Hipp Hipp
I min värld är det mesta humoristiskt och lättsamt. Om inte, fake it till you make it. Utbildad till dansare i Köpenhamn. Jag älskar upplevelser. Hos mig händer allt från att hoppa fallskärm, surfa och pyssla med mina islandshästar, till magiska middagar, svettiga dansjobb och roadtrips.
Come and enjoy with me!
huvudnyheter just nu
Mössorna på för Karlskronastudenter
[Uppdaterad 2011-05-07]
Nej, det var ingen fotbollsmatch som började. Över 100 studenter satte på studentmössorna i centrala Karlskrona vid fyratiden i eftermiddag.
De marscherade sedan i ett långt tåg ner till Rosenbom vid Amiralitetskyrkan under visslingar.
Där la de i varsin femkrona som tillverkades sitt födelseår 1992. Det var startskott för årets studenter.
LÄS MER
