Torsdag 07 okt 2010, 00:19
Supersygg lansering. Såld för miljonbelopp till många, många länder. Och en riktigt bra äventyrsroman.
Så kan man med några ord beskriva Jan Wallentina Strindbergs stjärna (Albert Bonniers förlag). Jag försöker akta mig för allt för upphausade böcker. Vis av förra årets mina - lanseringen av Lars Kepler - som för mig blev ett bottennapp, valde jag att läsa så lite som möjligt om Wallentins väl insålda debut Strindbergs stjärna. Det lilla jag redan läst hade dock fått mig rejält på kroken. En bok som har ingredienser som påminner om en Indiana Jones film och en Dan Brownbok är för mig oemotståndlig. Och Jan Wallentin, till vardags journalist med jobbadress SVT, gör mig icke besviken. Snarare fastnaglad vid sidorna. Det börjar med en dykares fasansfulla upptäckt i en gammal gruva i Dalarna. Ett lik, som vid närmare granskning visar sig ha legat där längre än vad man kan tro, och några märkliga ting kommer upp till ytan. En stjärna och ett kors. Don Titelman, historieproffessor, kan inte hålla sig från Dalarna när dykaren kallar för att få hjälp att förstå sina fynd. Don reser i sällskap med sina demoner, farmors mardrömmar från nazisternas koncentrationsläger går igen i generationer. Dessvärre är det inte bara dykaren och Titelman som är intresserade av fynden, snart inser Titelman att han befinner sig i en jakt där vissa vill röja en hemlighet, andra bevara den. Wallentin bjuder på en rafflande åktur, kantad av såväl historiska vingslag som ockulta upplevelser. Till en början stör jag mig på Titelmans nojjor/hallucinationer men ganska snart blir de en krydda som knyter ihop historien från då till nu. Stundvis riktigt ilar det i kroppen, och då är det skönt att lampan är tänd. När boken är slut återstår bara en fråga: När kommer filmen?
Onsdag 06 okt 2010, 17:48
Från Bokförlaget Mormor kom en svart påse med en bok i. Först då jag plockat ut boken och börjat läsa i husse matte & jag inser jag att det är en hundbajspåse. Och boken av Christer Themptander handlar om - just det - hundar. Söt lansering, klart jag drar på munnen och gillar upplägget.
Måndag 04 okt 2010, 01:04
Småleenden varvas med gapskratt. När Johanna Thydell skriver är det bara så mitt i prick.
Nora Jonasson är precis som vilken tonåring som helst. Hon inser det bara inte själv, i de egna ögonen är alla andra snyggare, bättre och lyckligare. Nora är jantelagstänkande i högsta grad, på ett mycket komiskt sätt. Och situation efter situation är mycket igenkännbar för den som passerat tonårstiden och fått distans till den. För läsare i samma ålder som Nora borde Ursäkta att man vill bli lite älskad vara så som en spegel av egna vardagen. Som Du är så lagom, Nora lilla, sa min jättegenomtänkta farmor en gång. Tack, svarade jag och kastade mig ut genom hennes ålderdomshemsfönster, för jag vill inte vara lagom, vill verkligen inte vara lagom, vill spränga ramar, synas ur massan, ligga i täten, liksom vara någon! Någon som någon annan kan få gåshud av, och kanske liksom älska lite. Johanna Thydell har fått otaliga läsare att gråta ögonen av sig med sin bok I taket lyser stjärnorna (utkom 2003). Här kompenserar hon tårarna med litteratur som bjuder på många skratt. Jag roas, njuter och förundras över att Thydell, 30 år, kan skriva så på pricken. När permanentade tanter på teve pratar om att Du Duger Som Du är, asgarvar jag. Varje gång. Garv garv garv med lite as i.
Måndag 04 okt 2010, 01:03
Tänk att hitta en ängel i sitt hem. Och få bli kompis med den. Det är precis vad som händer Åke i Helena von Zweigbergks magiska historia Djävulsdåd och Ängavrål (för barn 8-11 år).
Så fort Åke börjar berätta om sin nya vän, ängeln Mimmi, blir hans mamma orolig. Det dåliga samvetet gnager, hon vet att hon lämnat Åke för mycket ensam och nu har det alltså gått så långt att han hittat på en låtsaskompis. Fast Åke vet att Mimmi finns och han mår riktigt bra i hennes sällskap. Tillsammans dricker de mjölkchoklad i bästa muggarna. Och Åke förundras när Mimmi med en gnutta magi kan uträtta små underverk. Kanske är det Mimmi som ger Åke kraften att förändra sin vardag. För i skolan är det inte roligt. Där finns Martin som inte är snäll, varken mot Åke eller kompisen Sören. Helena von Zweigbergk har skrivit en spännande, varm och snudd på magisk liten pärla. Det räcker med ett kapitel för att du ska bli fast i Åkes spännande värld där de goda krafterna måste vinna över de onda. Läs den!
Måndag 04 okt 2010, 01:01
Det är lätt att bli besviken på Karin Alvtegens nya bok. Trots att den är en välskriven och ganska vacker historia.
Men det är fel att säga att Alvtegen faller på eget grepp. För en författare står det fritt att byta genre och skriva det som faller på. När Alvtegen själv upplevde att de mörka historier hon skrev (Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga) blev för mörka valde hon ett annat spår och levererar en relationsroman. På en liten gård i Norrland finns Helena, skild med en dotter i boet. Hon driver byns lilla pensionat, är långt ifrån lycklig men kämpar på så gott hon kan. En kväll kommer en sen gäst till gården. Mannen, Anders, är sjuk och uppträder kanske en aning förvirrat, men Helena får ett infall och anställer honom som målare på hotellet. Ett tilltag som inte bara förvånar Helena själv utan även omgivningen och som till en början kanske inte verkar så klokt. Men med tiden möts Helena och Anders från varsin olycklig horisont, skickligt berättad av Alvtegen som skriver både väl och bra. Men med tanke på vad jag vet vad Alvtegens kan leverera, historier som håller mig vaken till sista sidan är läst, historier som jag med vällust diskuterar med vänner och som länge stannar kvar som en rysning, så blir En sannolik historia inte mer än en långsam läsupplevelse som faktiskt lämnar mig ganska oberörd.
Tisdag 31 aug 2010, 16:41
Första kapitlet av Den som vakar i mörkret får mig att vilja köpa ett överfallslarm direkt. Men sedan avtar spänningen. Och det visar sig att jag bara har en ganska tam deckare i min hand.
Genom åren har Helen Tursten producerat nio böcker om sin kriminalinspektör Irene Huss i Göteborg. Med tiden har jag nästan blivit som kompis med Irene, följt hennes vedermödor riktigt nära, såväl på jobbet som i privatlivet. Ännu tydligare blev hon när "hon" dessutom blev film. Och det är vår gamla vänskap som gör att jag läser hela Den som vakar i mörkret. Spänningen i den är egentligen inte nog för att hålla mig kvar. Tursten använder ett ganska enkelt grepp, att varva kursiva kapitel där mördaren "talar", med kapitel som speglar polisens arbete. Huss och kompani vid Göteborgspolisen jagar en seriemördare, till skillnad från läsaren vet de inte att de söker en person som noga övervakar sina väl utvalda kvinnor. Så länge de spelar efter hans regler lever de i frid, men ett felsteg räcker... Men själva mördarjakten blir egentligen varken svår eller spännande. Bara uppenbar.
Torsdag 26 aug 2010, 14:26
Ända in i kaklet. Så länge är det spännande. Nästan.
Tyvärr, jag säger tyvärr, dippar historien lite i upplösningen. Men du som gillade Kristina Ohlssons Askungar lika mycket som jag ska inte bli avskräckt för det. Tusenskönor är nästan lika bra. Min enda invändning är slutet. Inte för att det är dåligt. Bara oväntat, kanske lite för simpelt? Eller kanske är det bara jag som önskar att det vore på annat vis.
Kristina Ohlsson, säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen och från Kristianstad, debutterade 2009 med Askungar - en av förra årets bästa böcker i mitt tycke. Därför har jag inte otippat höga förväntingar på Tusenskönor. Jag blir inte besviken, ju längre jag kommer in i historien, desto svårare har jag att lägga ifrån mig boken. Särskilt naglas jag fast vid sidorna som skildrar en ensam kvinna på resa i Thailand. Sakta men säkert inser hon att någon försöker utplåna henne - inte genom att döda henne - utan genom att skära av alla hennes band till verkligheten.
Samtidigt brottas Fredrika Bergman och kollegorna Alex Recht och Peder Rydh med att lösa ett märkligt mord och självmord i Sverige. Vid sidan om jobbet tvingas Fredrika tackla livet som blivande mamma till ett barn vars far är gift sedan länge med en annan kvinna.
Och så vet vi att en man flytt till Sverige för att finna en ny framtid. Han är inlåst, väntar på sina välgörare och på att få göra den tjänst han lovat i utbyte för hjälpen med flykten. Sedan ska han äntligen föra dit sin familj.
Allt eftersom sidorna passerar blir Bergman varse att det enkla fallet snart har förgreningar åt oanade håll. Inte mist bakåt i tiden.
Torsdag 26 aug 2010, 14:22
Elegant crime låter härligt bra. Tyvärr är det bara olidligt dåligt. I alla fall när Denise Rudberg skriver.
Det må låta hårt, men är åtminstone ärligt. Efter att ha läst halva Ett litet snedsprång (Norstedts förlag) kommer jag på mig själv att ha tråkigt och vara gruvligt besviken. För även om Rudberg inte kan beskyllas för att ha skapat klassiker har ändå hennes tidigare böcker (däribland Jenny S, Matilde och Åse för vuxen, Tillsammans och Baristas för ungdom) åtminstone bjudit på ganska mycket underhållningsvärde för en kort stund. I dessa böcker har hon skrivit med ett helt annat driv, ganska enkel dialog och ett händelseförlopp värdigt en bladvändare. Så bytte hon då genre till kriminalroman, eller som hon själv kallar det elegant crime med undertexten "Brotten är inte vackra men miljöerna är eleganta." Men tro mig, att det ska komma en svit av dessa böcker lockar inte mig. Det händer alldeles för lite saker på sidorna, miljöerna är för trista och persongalleriet för ointressant. För dig som ändå är nyfiken, Ett litet snedsprång utspelar sig i överklassmiljö där du får möta nyblivna änkan Marianne Jidhoff som återvänder till sitt jobb på åklagarmyndigheten för att arbeta med ett mordfall. Tillsammans med krimialkommisarie Torsten Ehn upptäcker hon snart kopplingar till saker som bara är ämnat för en sluten, väl bemedlad skara.
Torsdag 26 aug 2010, 14:21
I går avslöjades äntligen vem som egentligen döljer sig bakom namnet Hans Koppel, författaren till bland annat fantastiska Vi i villa. Jag hade bestämt mig för att det skulle vara en kvinna, men hade helt fel. Det var ju Petter Lidbeck! Roligt, roligt. Har ni inte läst hans barnbok Kan man - gör det bums. Den är underbar.
Torsdag 19 aug 2010, 23:25
Helena Bross kan som ingen annan skildra ett barns vardagsupplevelser. Är det inte känslan förknippad med att få glasögon och önskan om att få ha disko så är det kompisproblematiken. Eller som nu i Natt i skolan, grejen att sova borta. Iden i numera välkända 1 B, kommer upp när femmorna åker på läger. Tillsammans med en ambitiös lärare uppstår chansen att sova över - i skolans gymnastiksal. Boken, lättläst och lagom för den som just lärt sig läsa, kommer i sällskap med en ny serie böcker från samma författare. Nattspaning är första delen i Minimysterierna, även det en lättläst bok men mer lämplig för den som läst ett tag och behöver en utmaning. I Nattspaning möter vi Kevin och Dina som tältar på gården och råkar komma i en tjuvs väg. Riktigt spännande emellanåt, barnen säger inte ett pip medan vi läser. Och de första orden när boken är slut är: Läs igen.
Torsdag 19 aug 2010, 23:23
Började bläddra lite, bara "för att känna av". Blev fast och läste till orden tog slut. Bättre betyg än så går det knappast att gå.
Det är med andra ord en vass debut Josefine Sundström levererar. Tjejen som är balettdansös, har tävlat i Meldodifestivalen, är programledare och lite till. Just det där lite till gjorde att jag inte hoppades för mycket på Vinteräpplen men förhandsinformationen gjorde mig ändå nyfiken. Tur var väl det. Josefine har valt att berätta släktens historia. Mest kvinnornas. Och det är ingen munter läsning. Det handlar om kvinnor som plågats i generationer. Främst av sina män, men ibland också av föräldrar, omgivning. Vi möter Tova som en dag får nog och flyr mannen som super och slår. En mörk natt kastar hon samman några få saker, packar det i väninnans bil och kör så långt det bara går med sina två barn i baksätet. Målet är att skapa ett nytt liv långt borta. Men det är svårt att lämna, att gå vidare och framför allt att glömma. Parallellt utspelar sig Maris berättelse. Den oönskade flickan som mer behandlas som en piga än en familjemedlem i det lilla fattiga torpet på Eskilsö på 1930-talet. Och hennes liv blir inte lättare när hon i unga år föder en dotter, Tova. I sitt efterord skriver Josefine Sundström att hennes egen mamma gjorde klart redan vid Josefines födsel att det nu fick vara slut på det onda arvet av förtryck. Och ett antal år senare tycker jag Sundström gjort det enda rätta, fört vidare släktens historia i en roman. Till viss del sann, till viss del påhittad men i sin helhet en god bok.
Torsdag 15 jul 2010, 01:36
Ta inte för givet att allt är som du tror vid den första anblicken. Ett självmord kan mycket väl vara ett mord. Och författare som en gång skrev en dålig kriminalroman kan mycket väl skriva en ny som är bra.
Det är den första slutsaten både jag och kommissarie Joona Linna drar. Han några sidor in i Paganinikontraktet, årets kriminalroman från Lars Kepler. Jag då boken är utläst.
För något år sedan sågade jag Hypnotisören, ansåg den som både rörig och rentav dåligt skriven. Men nu är jag glad att jag gav Lars Kepler, psedonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, en ny chans. För den här gången gör de det riktigt bra.
I Paganinikontraktet vävs två, till en början oberoende av varandra, självmord samman i en fartfylld, spännande historia där vi möter en minst sagt rå vapenhandlare. Men det krävs en Joona Linna för att överhuvudtaget ana att Carl Palmcrona, där han hänger från taket i sin paradvåning på Östermalm, inte hängde sig själv på kroken. Och att Viola Fernandez inte tagit sitt eget liv där hon sitter i fören på en båt, med lungorna fyllda av vatten.
Årets Kepler är mer välskriven än Hypnotisören. Kanske tog den förra boken stryk av att den lanserades parallellt med att de båda författarna också skrev på varsin separat bok?
Medan föregångaren led av ett ganska långt, i mitt tyckte förvirrat mittparti, har vi nu en historia som är en riktig bladvändare. Parallellt med Linnas försök att lägga pusslet för att lösa de båda morden pågår en vild jakt på liv och död i skärgården. Och handlingen skruvas mer och mer i och med att sidorna vänds.
Mer avslöjar jag inte. Det finns inget värre än den som på förhands snuvar läsarna på en rafflande läsupplevlese.
Tisdag 13 jul 2010, 01:16
Eftersom semestern nalkas hade jag i huvudet börjat lista vilka böcker som skulle läsas under ledigheten.
Fortsättningen på Svärdet och Spiran är given, ska bara inhandlas. Jag är nyfiken på Vredens tid av Stefan Tegenfalk och hoppas hitta den på biblioteket.
Maria Zennströms Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? och Ingrid Sigfridsson Varför vill du inte ha mig? väntar också på att bli lästa.
Och så kom recensionsexet av Tusenskönor, Kristina Ohlsson. Den ligger överst i högen:-)
Måndag 05 jul 2010, 23:52
Jag gav upp en sekund för tidigt:-)
Här var hon.
Måndag 05 jul 2010, 23:47
När det gäller sommarbytet stöter jag verkligen på patrull. Lyckas med andra ord inte lösa vem som skickat paket till mig.
Måndag 05 jul 2010, 23:45
Har just gett mig i kast med den nya boken från duon Lars Kepler. Ska bli spännande, om Hypnotisören tyckte jag inte, men jag är absolut redo att ge dem en ny chans.
Måndag 05 jul 2010, 23:43
Pensionären Tore Olsson mördas rått och till synes oförklarligt en sen vinterkväll på en av Stockholms gator. Ingela Lund och hennes kollegor på Kungsholmens våldsrotel sätter igång jakten efter mördaren. Spåren leder bakåt i tiden bl.a. till raskravaller i Jönköping på 50-talet och till hårdföra fosterhemsplaceringar av barn tillhörande resandefolket.
Fröken Strömgren på barnavårdsnämnden i Jönköping och känd föreläsare inom just barnavårdsfrågor spelar en viktig roll i hanteringen av dessa placeringar. Hon grundlägger sitt rykte som pionjär inom social ingenjörskonst med sitt intensiva engagemang i de barnrika familjerna. Inget offer är, i hennes ögon, för stort för att få dessa barn assimilerade.
Så lyder beskrivningen till Ohyra, Annika Alms andra bok om kriminalinspektör Ingela Lund på Kungsholmens våldsrotel i Stockholm.
Jag bloggade kort för en tid sedan om den första boken Vingklippt, som jag rekommenderade som sommarläsning. Efter att att läst Ohyra kan jag bara varm rekommendera författaren än en gång. Den här boken är riktigt spännande.
Annika Alm skriver krimminalromaner med flera bottnar. Där finns ett mord men handlingen kretsar också runt olika problem i samhället. Ska bli spännande att läsa vidare, för det lär komma fler böcker om Ingela Lund.
Lördag 03 jul 2010, 21:29
I mitt paket, som hamnade i vackra Gävle, valde jag att lägga Askungar av Kristin Ohlsson av den anledning att jag tycker det var en av de bästa böckernajag läste förra året. (Den har ganska nyss kommit på pocket, och i höst kommer en uppföljare.) Samt Skynda att älska av Alex Schulman, en bok som min hemliga bokvän gärna ville läsa. Jag har läst den, tycker den är helt ok.
Lördag 03 jul 2010, 21:24
Den vita massajen av Corinne Hofmann och Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer var de böcker som min hemliga bokvän skickat mig i sitt paket. Den första har jag tyvärr läst men jag håller med om att det är en bra bok! Kommer skicka den vidare till en kompis som inte läst den. Bok nummer två ser jag dock fram emot, har hört mycket gott om den.
Sedan polkachoklad, mer choklad, en fläkt som under dagen fått vifta ivrigt samt en söt lykta. Jag tackar och bugar.
Onsdag 30 jun 2010, 00:50
Med glädje lyssnar jag på Sommar i P1, har faktiskt hört årets samtliga pratare (har i och för sig inte varit så många...).
Dagens var årets bästa, hittills. Pär Johansson, verksamhetsledare på Glada Hudik-teatern, bjöd på ett mycket underhållande program.
Där låg jag, ensam på stranden, och gapskrattade titt som tätt. Jag hoppas verkligen att alla såg mig. Och undrade vad jag lyssnade på, som fick mig att skratta så.
Och att de sedan skyndade hem och lyssnade de också.
Sophias schlagerblogg
Sophia Ahlin, en tvättäkta melodifestivalfantast.
noje@blt.se
Rödhårig popvardag
- only Zlatan
can judge me
Jag heter Lars Lindquist. Är låtskrivare och sångare i Billie the Vision & the Dancers. Jag ser bloggandet som ett besök hos Dr Melfi, Tony Sopranos psykolog. Här kan jag kanalisera det som behöver komma ut men som inte ryms i en låttext. "Mr Lindquist? have a seat!"
Oprahbloggen
Även om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en favorit rör hon sig inte precis i litteraturens finrum. För hon har inte en ynka poäng i litteraturkunskap. Hon läser bara väldigt mycket, ofta och gärna. Och mycket. Och gärna...
Välkommen till Annelie Henryssons Oprah-blogg
annelie.henrysson@blt.se
Karlssons filmglimtar
Filmskribenten & fritidspedagogstudenten Johan Karlssons banbrytande blogg handlar helt oväntat om film. Filmnyheter, filmtips, filmcitat och filmfrossa väntar er alla. Möt en munter bloggare som gillar bred mainstreamfilm, bakad potatis och sin söta sambo.
noje@blt.se
Krisse
"And over here we have Systembolaget. And people drink very much in Sweden. I'ts the only relief we have. And over here we have Pölsemannen, from Denmark. And there are even more alcoholics in that country" - Tiffany Persson, Hipp Hipp
I min värld är det mesta humoristiskt och lättsamt. Om inte, fake it till you make it. Utbildad till dansare i Köpenhamn. Jag älskar upplevelser. Hos mig händer allt från att hoppa fallskärm, surfa och pyssla med mina islandshästar, till magiska middagar, svettiga dansjobb och roadtrips.
Come and enjoy with me!
huvudnyheter just nu
Mössorna på för Karlskronastudenter
[Uppdaterad 2011-05-07]
Nej, det var ingen fotbollsmatch som började. Över 100 studenter satte på studentmössorna i centrala Karlskrona vid fyratiden i eftermiddag.
De marscherade sedan i ett långt tåg ner till Rosenbom vid Amiralitetskyrkan under visslingar.
Där la de i varsin femkrona som tillverkades sitt födelseår 1992. Det var startskott för årets studenter.
LÄS MER
