Varför kan vi inte både få och äta den rackans kakan?

Torsdag 30 jul 2009, 12:03

Till alla mina vänner som jag inte har hört av mig till på alldeles för länge. Från mitt hjärta. Jag ber om ursäkt och hoppas ni ger mig en chans att ta igen det. Jag behövde lite frånvaro från allt ett tag.

/Simon

"Likt havet är balsam för själen är olivolja balsam för håret"

/Simon Lussi

Godagens. Nu var det på tok för länge sedan jag skrev något men jag har faktiskt inte riktigt haft suget av att skriva. Jag har isolerat mig lite här och var för att hålla mig undan omvärlden men nu har jag hittat suget av att vara en social människa igen.

Den senaste tankeställaren jag fick var för mig svår att lösa. Jag spenderade ett par dagar i sommarstugan. Där skrev jag några låtar och läste böcker, tittade på solnedgången och cyklade runt. Samtidigt som jag njöt för fulla muggar och överfyllda karaffer så kände jag ändå en dragningskraft till att få social stimulans. Jag älskar naturen och lugnet den medför, men jag älskar också att umgås med kära vänner. Så hur ska detta lösas? Jag kan inte bosätta mig i skogen. Men jag kan inte bo i storstaden heller. Jag behöver både och. Inte förrens nu har jag riktigt insett det där. Att man inte kan få allt här i världen. Att är man på en plats vill man vara på en annan. Och är man på den andra platsen vill man vara tillbaka. Vilket dilemma! Den som har lösningen får gärna skriva ner den invecklade ekvationen så ska jag se om jag förstår den..

Så otroligt mycket spelande har det ju inte blivit. Det hela tog en liten vändning som sagt. Men nu har jag fått upp glöden igen och ska spela på Erik Thorells Augustipop nästa fredag

Augustipop

Dag: 7 augusti

Tid: 19.00

Plats: Brunnsparkens Restaurang & Café

Varför? För att det kommer bli en riktigt rackans superkväll!

Jag har även tagit mitt förnuft till fånga och fått för mig att läsa de 100 bästa böckerna enligt Time. Antagligen kommer det att ta mig åtskilliga år då mina läskunnigheter brukar jämföras med en smart 10-åring. Utifrån mitt eget perspektiv.

Livet är för övrigt en ganska trevlig syssla att syssla med på fritiden. Glöm inte bort att spendera lite tid med det. Livet alltså.

På återseende.

/Simon

• PERMALÄNK
• kommentera

Tankeställare 2

Fredag 10 jul 2009, 12:20

"Jag saknar ljudet av tystnaden"

Det finns så många saker runt omkring oss som jag vill kalla störningsmoment och som är stressrelaterade. Detta kan vara allt från mobiltelefonen till folket runt omkring oss. All tid vi spenderar på att hålla uppe ytliga kontakter och på att alltid vara glada och trevliga gör att vi glömmer bort att lyssna på oss själva. Att verkligen kunna ställa sig frågorna " Hur mår jag? Trivs jag med mitt liv? Trivs jag med vem jag är? " Dessa frågor är väldigt svåra och framförallt läskiga att ställa sig. Alla vill inte veta hur de egentligen mår för att de anar redan svaret. Men vad är det för fel med att tänka på sig själv någon gång. Att verkligen fundera över ens egen situation och prioitera sig själv för en gång skull. Det behöver inte betyda att man är egoistisk, snarare tvärtom. Om vi kan reda ut våra egna tankar om hur vi vill vara är detta mycket mer ärligt mot våra medmänniskor än när vi går runt och försöker tillfredställa andras behov.

Som ni kanske redan har märkt så har min resa tagit en liten svängom och snurrat runt i lite rondeller här och där. Det som skulle bli en geografisk upptäcktsfärd har tagit en oväntad vänstersväng och är nu påväg mot en inre resa. Jag tar mig djupare in i mitt eget medvetande för att försöka ta reda på vem jag är. Vad jag vill. Det är svårt och väldigt läskigt men ändå så viktigt att upptäcka.

För att inte ramla in i dagliga rutiner och vardagsliv (vilket är väldigt lätt att göra) ger jag mig av till en sommarstuga i Småland för att fortsätta fundera. Jag vill inte tappa de tankar som fortfarande är väldigt suddiga och difusa. Att jag reser till sommarstugan är för att där finns väldigt få störningsmoment vilket gör att tankarna kommer tillbaka. Annars är det så lätt att bara sätta på lite musik eller dra igång "dumburken" (vilken jag gjorde mig av med för ett antal månader sedan) för att ignorera de tankar som bubblar under ytan. Jag vill få grepp om de tankar som flyger runt och reda ut dem." Hur mår jag? Trivs jag med mitt liv? Trivs jag med vem jag är? " Förhoppningsvis kommer jag utveckas av detta.

En anledning till att jag väljer just en sommarstuga i ingestanns är för att jag tror det är mycket lättare att börja fundera där. Då inga människor finns runt mig. I Berlin började tankarna bubbla upp men det fanns så mycket runt omkring som hände att jag inte kunde få ro. I sommarstugan hoppas jag på att kunna finna den ro jag söker för att senare kunna ta med mig den till storstaden. Så när stressen ökar så vill jag kunna finna en inre ro utan att behöva göra en geografisk resa. Resan pågår inom mig.

Min turné är inte riktigt över trots att den har valt lite andra vägar. Jag beger mig till Prag i slutet av nästa vecka för att spela.

En funderare.

En pojke med Asperger symptom bestämde när han satt på bussen på väg till skolan om det skulle bli en bra eller dålig dag. Detta bestämdes utifrån de bilar som passerade bussen. Körde det förbi 3 röda bilar i rad var det en ganska bra dag, var det 5 röda bilar i rad var det en superbra dag. 4 gula bilar i rad betydde att det var en svart dag.

Vi kan tycka det verkar konstigt men för honom var det helt logiskt. Lika logiskt som att när solen skiner ute blir de flesta människor glada. Och när det regnar blir vi på sämre humör. Vad är det egentligen för skillnad? Kan vädret bestämma hur vi ska må så kan väl 4 bilar i rad också göra det.

"Lyssna på dig själv. Du bestämmer vem du är. Du är en egen individ. Lär dig att trivas och uppskatta dig själv för du kommer alltid att finnas där. Vare sig det regnar eller 4 gula bilar kör förbi på väg till jobbet."

Njut av livet.

/Simon

• PERMALÄNK
• kommentera

Tankeställare

Tisdag 07 jul 2009, 11:51

Godagens.

Anledningarna till att jag inte har skrivit på ett tag är många. En av dem är att Tyskland inte tror på Java och därför går det inte att skriva. En annan är att jag inte riktigt har haft tid. Berlin var på ett sett som jag hade tänkt mig och på ett annat sätt inte. Vi tar det från början.

Ny stad, nya människor, nya platser,ny mentalitet, ny syn på det viktiga i livet osv... Det är mycket att stoppa in i det lilla huvud jag har och det blev en liten överbelastning. Jag spenderade halva första dagen med att sova otroligt djupt. Alla nya intryck gör att kroppen och hjärnan blir lite trött. Iaf så släpade jag mig upp och ut på stadens gator med min gitarr i högsta hugg. Jag hamnade vid Alexanderplatz där folk i tusental vandrade runt och tittade på byggnader. Perfekt ställe tänkte jag!

3 timmar, ett antal sålda skivor, ett antal spridda applåder och en massa småmynt senare var jag helt utmattad och tog mig hem till hostelet ca 5 km därifrån. På kvällen fixade jag en spelning på en bar och jag drog med mig halva hostelet dit för att lyssna. Mycket lyckat!

Dagarna därefter gick lite trögare och var lite segare. Jag spelade på gatorna och folk uppskattade och ett par skivor såldes men jag kunde inte slappna av. Jag kände en otrolig stress och mitt hjärta gick ständigt på högvarv. Inte för att jag var nervös eller för att det gick dåligt. Utan för att jag började fundera på om detta verkligen var ett smart val att börja min musikkarriär. Var det egentligen så klokt att ge mig på det tyngsta och svåraste direkt? Att resa helt själv och försöka marknadsföra mig helt själv. Tidigare i mitt liv har jag högst spenderat 1 dag själv och sedan har jag varit tvungen att umgås eller prata med någon. Jag är en otroligt översocial person.

Och jag hade inga problem med att skaffa vänner. Under de första dagarna lärde jag känna minst 10 st och har nu 10 städer där jag är mer än välkommen att bo gratis i. Så det sociala spelet kan jag. Men denna resan skulle mer gå ut på att lära känna mig själv och umgås med mig själv och göra allt på egen hand. Och såklart att sprida min musik. Men jag tror att "vattnetnivån hamnade lite för högt över mitt huvud". Det blev lite för många saker att reda ut på en och samma gång. Jag kände att jag BORDE spela hela tiden men jag såg mer fram emot att hänga och ta det lugnt. Men även när jag försökte ta det lugnt så kände jag stressen över att jag inte spenderade mer tid på musiken. Den blev ett MÅSTE och så kan jag inte ha det. Musiken för mig ska alltid vara något underbart och absolut inte ett MÅSTE. Jag tappade helt enkelt den glädje som jag alltid känt till musiken. Så jag var tvungen att börja fundera. Och jag funderade och funderade och funderade...

Jag funderar fortfarande men jag har kommit fram till att jag kanske valde lite fel väg. Jag är inte riktigt redo att göra Europaturnén exakt som jag hade tänkt mig. Så. I korthet. Jag åker till Prag nästa vecka för att fortsätta utveckas och spela musik. Då följer min otroligt kära bror med vilket kommer vara ett stort stöd...

Dagen kommer spenderas med att skicka mina Ep:s till en sjutusans massa skivbolag och andra så kallade "coola personer som har någon form av inflytande i den så kallade musikbranschen" så återkommer jag imorgon med en forsättning.

Äventyret är långt ifrån över. Det har bara skiftat form och valt lite andra vägar.

"Trampa alltid dina egna stigar..."

Över och ut

Simon

P.S Jag är i Sverige en runda

• PERMALÄNK
• kommentarer (1)

Dagen D/Dag 1 (var)

Tisdag 30 jun 2009, 17:21

Om bara några få timmar bär det av. Då sitter jag på bussen söderut och turnén kan börja. Dock såg jag precis att söderstaden verkar gilla vatten så jag kommer att mötas av ett skyfall utan dess like kl 06.00 när jag kliver av bussen. Ytterligare ett tecken på att resan börjar bra. Jag fick även punktering på min cykel idag. Och min underläpp ser ut som om den har gått 12 ronder a la Rocky style.

Nervositeten pendlar mellan ingen och väldigt mycket. Ena stunden är jag hur säker som helst och nästa stund får jag den berömda klumpen i magen. Det luriga med denna resan är att det är väldigt svårt att veta hur det kommer att gå. I vanliga fall när man reser så vet man troligtivs om vad som ska hända. Ska man till ett solparadis så solar man antagligen en del. Men jag har ingen aning om vad som kommer hända. Jag kanske spelar hela dagarna på gatorna och hela kvällarna på barer. Eller så spelar jag nästan ingenting alls. Och alla skivor som jag har med mig. Antingen säljer jag alla. Eller ingen! Framtiden är för en gång skull otroligt oviss och även för mig är det svårt att koppla bort den faktorn och bara ta det som det kommer. Dock tror jag att när jag väl satt mig på bussen så kommer jag kunna slappna av. Vad kan gå fel?

Då var det dags för var?Jag tar bussen till Berlin och kommer stanna där i 2 veckor. Varför just Berlin? Jo för att det verkar vara en stad med otroligt mycket kultur och många musikintresserad människor glider runt på stadens gator. Och alla ska ju bli stora i Tyskand först:)

Vart jag tar vägen sen får bloggen utvisa.

Just nu försvann nervositeten och jag tänkte försöka hålla kvar vid den känslan så länge det bara går. Hur det än går så kommer detta vara en sådan stor erfarenhet att utfallet spelar egentligen mindre roll. Jag har sett fram emot det här i flera år och snart är jag där. Det kommer bli underbart.

Nästa gång ni hör från mig sitter jag säkert på ett sunkigt internetcafé med sönderspelade fingrar, en öm hals, men med ett gigantiskt leende på läpparna.

Egentligen skulle jag beskrivit hur idag men jag sparar det till nästa inlägg. Vad jag kan säga nu är att min resväska väger ca 35-40 kg och det finns mer väskor som ska flyttas. Jag kommer antingen vara en muskelknutte i slutet av sommaren eller så har jag utvecklat kroniskt ryggskott. Vi får se:)

Hej då Sverige. Vi ses snart igen.

/ Simon

• PERMALÄNK
• kommentarer (2)

Dagen före dag 1. (Varför)

Måndag 29 jun 2009, 22:03

Jag är nervös. Jag trodde inte att jag var det men så är det. Hur vet jag det? För att min underläpp har blivit dubbelt så stor av en sju tusans massa blåsor vilket är ett tydligt tecken på att jag är nervös. Detta har hänt tidigare men inte i en sådan utsträckning som dagen till ära. Jag ser det som ett tecken på att min resa börjar bra:). Däremot är jag lite orolig över hur jag ska kunna sjunga men allt löser sig.

Det är dagen före dag ett och detta är mitt första inlägg. Antagligen borde det innehålla otroligt mycket fakta om var, när, hur, varför osv och visst ska ni få svar på alla dessa frågor.I sinom tid! Just nu befinner sig mina tankar långt ifrån den lilla lägenhet som jag sitter i. Lite information kan jag dock bidra med.

Fakta:

Namn: Simon Lussi

Alias: Death Ends Here

Ålder: 23

Bosatt: Lund/Malmö

Tycker om att spendera tiden med : Spela gitarr och sjunga så att väggarna skakar

På tapeten: Europaturné som startar imorgon. Jag åker iväg med min gitarr och massa sagolika egenskriva låtar (min väska består mest av upptryckta Eps som jag ska försöka sälja för att ta mig runt).

Nog med fakta. Jag ska ge er svar på frågan om varför. Varför jag har valt att göra denna resan samt varför jag har valt att göra den själv. Först och främst har gör jag det för att jag vet att jag kommer ångra att jag inte gjorde den om några år. Jag vill inte sitta i min gungstol om 40 år och ångra något. Sen är det inte säkert att jag kommer trivas. Om 1 vecka kanske jag åker hem. Vem vet! Men jag har i alla fall testat. Och skulle jag inte testa skulle jag fundera i resten av mitt liv hur det skulle ha varit. Där har ni varför.

Varför jag åker själv är för mig ganska självklart. Jag både skriver och spelar min musik själv och äventyret blir mycket större om jag ger mig ut själv. Ordet ensam tror jag inte på.

Jag tror inte på ensamheten utan på SJÄLVHETEN. Det klingar bättre.

Imorgon ska ni få veta Var?

Det är mycket att stå i innan jag ger mig av. "Stian ska skuras och locket ska läggas på brunnen" och den biten. Men jag känner att jag har det under kontroll. Dock ser lägenheten ut som ett bombnedslag och 90% av allt som ligger på golvet ska tryckas ned i en resväska. Men det löser sig det också.

Nu ska jag vila hela kvällen och natten för att imorgon kväll ta den otroligt bekväma nattbussen söderut...

Ha en underbar kväll

/Simon

• PERMALÄNK
• kommentera