Efter lite om och men (mest min seghet) kommer här Johannes favoriter från resan.
Flodråttorna
De kallar sig river rats, männen som bor och jobbar i träsken. Hillbillys vid vattnet. Vi ser gitarrer, öl och hör countrymusik och massa rödnackigt skitsnack.
Bostäderna och campingställena (vissa sunkigare än andra) är uppbyggda på bryggor längs träskfloderna. Det är omöjligt att ta sig dit på annat sätt än påbåt. I alla fall om du inte vill simma din väg ut och riskera att fastna i alligatorernas käftar, vill säga. Träskmarkerna utanför New Orleans är fascinernade platser – inte enbart på grund av den vilda naturen.
Ekorre
Gullig ekorre i Central Park. Hela området myllrar av de små långsvansade däggdjuren. Den gulligaste av dem alla såg vi dock inte i New York. Den såg vi i Kentucky. Med kvicka steg korsade den landsvägen för att hinna hem till sin ekorrfamilj med alla kottarna innan mörkret föll. Dessvärre hann den inte ända hem. Andreas den besten mosade djuret med bilen och nu bor den lilla ekorren i himlen. R.I.P.
Kyla och värme i NY
(varmt)
(kallt)
Det syns inte här, men första morgonen i New york frös vi nästan ihjäl i Central Park. Det måste varit mer än fem minusgrader. Andreas sprang runt och försökte hitta billiga handskar överallt. Inte så enkelt att fotografera med stelfrusna fingrar. Han hittade aldrig några handskar, så vi brydde oss inte om parken förrän värmen nådde ett humnare tillstånd igen. Det vill säga nästa dag. Då hade temperaturen ökat till femton plusgrader.
Färgglada vattenfall
Regnbågigt över Niagara Falls. Vi såg regnbågens fot, men inga guldkistor eller andra skatter fanns på platsen. Dumt.
Välkommen till Ikea
Man blir nästan lite nationalistisk på Ikea i Brooklyn!
Jag ber om ursäkt. Av okänd anledning så buggar bloggen med bildern i bland och som du säkert förstod så var vissa bildtexter vid fel bilder i förra inlägget.
Jag ska försöka fixa det asap men om du inte pallar vänta så kan du läsa texterna och sen titta på bildspelet längst ner (som förhoppningsvis visas).
Sent i torsdags kom jag och Johannes hem från resan efter runt 36 timmar på resande fot (inklusive åtta timmars väntan på Heathrow mer döda än levande) - resan är slut och snart även bloggen.
Men först ska jag och Johannes bjuda på våra favoritbilderkim från resan. Vi har publicerat över 500 bilder totalt på resan, mest i början och sen mindre och mindre ju segare vi blev. Det var jättesvårt att välja ut bilderna och vissa saker hade jag nästan glömt att vi besökte men här kommer mina Greatest hits (både jag och Johannes har fotat).
Favoriterna bland favoriterna - bilder som gör att jag kan få tillbaka känslan bara genom att blunda och tänka efter
Plats: Deli i New York City
Det här var första morgonen i USA vid ungefär niotiden på morgonen. Vi hade traskat runt lite precis söder om Central Park innan vi gick in på detta deli. Min frukost var färskpressad apelsinjuice, en banan och två bagels med cream cheese - stod mig på det hela dagen!
Plats: Bussen till Boston, någonstans utanför New York City
Jag älskar den här bilden. Den har så mycket, från bilarna i förgrunden vidare till den gigantiska kyrkogården och New York Citys skyline i bakgrunden - allt ackompanjerat av åskgrå moln blandade med blå himmel som slåss mot varandra i skyn.
Plats: Blue Ridge Parkway i Appalacherna, Virginia
Under en hel dag kryssade vi runt i bergskedjan Appalacherna. Till slut hittade vi till Blue Ridge Parkway, en väg som går genom hela bergskedjan i Virginiadelen. Vi var väldigt högt uppe i luften och sockervaddstäta dimman gjorde att det kändes som om vi var med i en skräckfilm. Det förstärktes också av att GPS:en lurade in oss på små snöbeklädda stigar där vi bara såg några meter framför oss.
Plats: Bluegrass Inn i Nashville
Efter NHL-matchen mellan Nashville och St. Louis gick vi runt på Broadway och spanade in countryklubbar. Den här var unik eftersom ett band med bara kvinnor spelade och de var jävligt sköna.
Plats: Jack Daniel's-destilleriet i Lynchburg, Tennessee
Vi var på klassisk mark och fick en grym guidning på det mytomspunna destilleriet som ligger mitt i ett dry county (förbjudet att sälja sprit där). På bilden är det statyn av Jack Daniel's himself.
Plats: Mammoth Caves i Kentucky
Den grymt sköne guiden Jack (som i varannan mening kallade sig själv hillbilly) framför klotterväggen från tidigt 1900-tal i de storslagna grottorna.
Plats: Träsk utanför Slidell i Louisiana
Johannes håller här en ett år gammal alligator som vår guide har som husdjur. Båtturen mitt ute i träsket med flodråttan Jack var långt över förväntan med alla djur och växter vi såg.
Plats: Doak Campbell Stadium i Tallahassee, Florida
Jag framför 50-yardslinjen på Florida State Seminoles legendariska hemmaplan som tar in runt 80 000 åskådare. Platsen är magisk eftersom Seminoles är mitt stora favoritlag i collegefootballen.
Dagen efter baseballmatchen bar det av mot Seaworld för att titta på djur i fångenskap, ska tydligen vara rätt trevligt.
Patriotisk späckhuggarshow.
Seaworld är väldigt känt för sina delfiner och späckhuggare men det finns mycket mer än så. Förutom de djuren finns även fåglar, fiskar, sälar, valar (ja jag vet att delfiner och späckhuggare också är valar), hajar och lite annat om man vill nörda loss inom det området. När man fått nog av djur finns en del karuseller och simulatorer. Häftigast var bergochdalbanan Kraken som har maxfart på 105 km/h! Aningen bättre än Axels tivoli och Ölands djurpark!
Det enda tråkiga med Seaworld är den överdrivna patriotismen och Disneygulligull som man stöter på överallt. Exempelvis späckhuggarshowen Believe som är kul att se eftersom djuren verkligen gör häpnadsväckande saker - men man får även mycket amerikansk patriotism på köpet och en känsla av att man är på ett väckelsemöte (sjukt)!
Farsan med en nallebjörn han vann efter att ha kastat amerikansk fotbollar (skriver man så?).
Sista dagen i Orlando tillbringade vi i Tampa! Ja, man skulle kunna säga så eftersom vi trodde att Busch gardens låg i Orlando (duktigt!) - men i stället låg det en timmes (eller två avsnitt av Skilda världar) bilresa bort.
Det är inte många som känner till Busch gardens, vi gjorde det inte. Busch gardens är en gigantisk nöjespark med helt sjuka bergochdalbanor (mer om det sen) och mer än 2 700 djur (mest från Afrika eftersom parken är byggd som en minikopia av kontinenten).
Hur som helst så hade vi åkt dit för de feta bergochdalbanorna. Det fanns flera stycken som var och en hade något unikt.
Gwazi - en duellerande (två banor som går nära varandra och i bland nästan krockar) träbergochdalbana. Vi åkte den som första åktur. I vagnen skakade det hela tiden så huvudet svajade som ett träd under stormen Gudrun samtidigt som det kändes som om vi skulle störta. Johannes satt längst fram och han tyckte Gwazi hörde till de otäckaste bergochdalbanorna på grund av skakandet som gjorde att det kändes som att vi hade högre fart.
Sheikra - bergochdalbana som har två stycken 90-gradersbackar. Sheikra är den häftigaste bergochdalbanan jag åkt i mitt liv. Under stigningen på 61 meter i den första backen innan första stupet hade jag stora funderingar på att ta mitt liv (hur det nu skulle gå till fastspänd och helt utan vapen) i stället för att åka. Vi åkte sakta upp till toppen 61 meter upp, åkte några meter och stannade precis innan stupet - plötsligt for vi neråt som en havsörn på jakt efter sitt byte! Jag skrek och skrattade med känslor av skräck och njutning, efter åkturen var jag helt vimmelkantig med ett leende på mina läppar.
Kumba - bergochdalbana som har hela sju loopar (var och en unika på sitt sätt, bland annat en som ger tyngdlöshet). Vi hade precis åkt Sheikra innan den här och därför kändes den lite tamare i sammanhanget. Bortser man från det så var även Kumba väldigt cool med sina sju loopar.
Montu - bergochdalbana som (när den byggdes 1996) var världens högsta och snabbaste bergochdalbana med loopar. Montu (namnet kommer från egyptiska krigsguden Menthu) var vår sista åktur innan vi lämnade parken. Bergochdalbanan var den näst bästa för dagen med sina sju loopar (mest i världen för "inverted"/"du-sitter-under-spåret"-bergochdalbanor).
Om du någon gång besöker Florida så rekommenderar jag starkt både Busch gardens och Seaworld.
Snart är det slut för vår del på bloggen (men vi bjuder på våra favoriter från resan i ett inlägg under helgen).
I går var det sjukt varmt i lekfulla Orlando med 27 grader Celsius, solsken och fullkomligt vindstilla.
- Jag måste köpa shorts till i morgon, annars dör jag, sa Johannes som bara hade långbyxor med sig.
Just nu är det baseballfeber i Florida eftersom runt hälften av lagen i Major League (baseballens NHL) har sina vinterläger i delstaten och spelar många matcher under tiden.
Självklart ville vi gå på en match och vi valde New York Yankees mot Minnesota Twins. Vi valde Yankees av flera anledningar.
1. Laget spelar på George Steinbrenner Field - en arena som deras ägare (verklighetens motsvarighet till Bamses Krösus Sork) byggt med stor omsorg, den är en liten kopia av kända Yankee Stadium i New York.
2. A-Rod, A-Rod, A-Rod. Jag vet inte hur stor uppmärksamhet Yankeespelaren Alex Rodriguez fått i Sverige, men när vi var i New York så var han i stort sett på alla löpsedlar eftersom han tryckt in lite steroider i kroppen och det är tydligen obra.
3. Yankees är en stor popkulturikon för vår generation, man kan se blå kepsar med NY-loggan på överallt i Sverige - men nästan ingen har sett en match live med laget. Så nu kan vi slå dem lite på fingrarna med att ha sett i alla fall en match (i och för sig en träningsmatch, men det försöker vi hålla tyst om).
Matchen var väldigt spännande, precis som baseball kan vara i sina bästa stunder. Eller det kanske den inte var, vi lärde oss reglerna helt först efter fjärde inningen (ungefär halva matchen). Vi hade väl inte jättemycket av själva matchen i sig men det var ändå häftigt att uppleva en av USA:s nationalsporter så nära. Det roligaste var att runt hälften av publiken gick efter lite mer än halva matchen eftersom köplaget (baseballens svar på Malmö Redhawks gånger tio) Yankees låg under stort mot talangfulla Twins från svenskstaten Minnesota042.
På torsdagen nådde vi ett slags slutmål på roadtrippen, Key West - så långt söder i USA man kan komma (bortsett från vissa ögrupper). Staden med samma namn (Key West) allra längst på ön ut var varm och karibiskt fuktig och överfylld av turister. Före oss har legendarer som Ernest Hemingway, Tennessee Williams och Harry S Truman vandrat (och bott) på ön. Herr Hemingways gamla bostad står i dag öppet för allmän beskådan - givetvis i utbyte mot en liten summa pengar. Turistfälligt värre. Vi nöjde oss med att titta på huset från utsidan. Sen gick vi en sväng på stan och tog senare på kvällen bilen tillbaka till fastlandet. Key West är egentligen inte särskilt märkvärdigt alls. Men vägen dit - flera mil på broar och smala öar (Florida Keys) - är mäktig. Det finns till och med chans att se hjortar på några av öarna.
Två turister vid USA:s sydligaste punkt.
Den natten övernattade vi i närheten av Everglades (ni vet, de evighetsstora träskmarkerna med massa alligatorer i södra Florida). Det var också sista natten på motell. Resten av resan utgår från turist- och nöjesfältsparadiset Orlando ...
Just nu är vi i Naples, västra Florida - intill Everglades. Men jag ska nu berätta om vad vi gjorde häromdagen, när vi passerade Alabama. I staden Mobile ligger det mäktiga slagskeppet USS Alabama som tjänstgjorde under andra världskriget och numera är ett flytande museum. Givetvis besökte vi fartyget eftersom en av oss älskar krigsfartyg (gissa vem).
USS Alabama är 210 meter långt och hade kapacitet för nästan 1 800 besättningsmän - som du säkert förstår finns det mycket att se där. I stort sett hela fartyget är öppet och man kan även hoppa in i de stora artilleripjäserna för att se hur flottans glada gossar hade det när man attackerade japanerna och tyskarna. Om du inte får nog av militärfordon finns även en gammal ubåt och många flygplan man kan kika på. Har du vägarna förbi Mobile rekommenderar vi ett besök på USS Alabama.
En stor del av scenerna i Under belägring med Steven Seagal spelades in på USS Alabama.
I Sverige firas fettisdagen. I USA och särskilt New Orleans firas Mardi Gras (fettisdag på franska). I Sverige äter vi semlor för att förbereda oss inför fastan. I New Orleans pågår karnevaler och festligheter i flera dagar. Skillnaderna i firandena är minst sagt stora ...
De trånga franska kvarteren i stadens hjärta är fullproppade med festglada människor. Stora pärlhalsband kastas från de hundratals balkongerna. Allt är så glimrande och blimmande att det påminner om paraderna i propagandafilmer från 30-talet. Undantaget är att dekadensen, till skillnad från i gamla filmer, här i New Orleans inte har några problem att visa upp sitt allra vildaste nylle. Festpeppade kvinnor och män kastar (i vissa fall) av sig kläderna på gatorna för att locka åt sig fler pärlhalsband från folket på balkongerna. På Bourbon street vinglar fulla människor fram och tillbaka mellan barer, restauranger, voodooshoppar, strippklubbar och gayklubbar. I de friska vindpustarna skönjs ibland en lättare marijuanadoft.
En bit bort, på gräset intill Mississippifloden, sitter ett gäng långhåriga överåldriga hippies på en filt och sjunger lulliga visor med freds- och antivåldsbudskap. Mitt i alltihop delar ett par jesusfrälsta bibelfanatiker desperat ut lappar om frälsning. Det är inte så många som bryr sig, även om firanden har sin botten i katolsk tro. Den här fetiskvällen vinner de hämningslösa festligheterna över alla seder och bruk.
De senaste dagarna har vi varit väldigt ineffektiva och din dag har inte varit lika bra som den är när du läser vår blogg. Vi lovar här bättring och håller tummarna för att internet inte ska strula mer på vårt hotell i Orlando som blir sista anhalt för oss.
Bilder från vårt besök på Florida State Seminoles hemma-arena i Tallahassee.
Mardi Gras i New Orleans var riktigt coolt. Här får du se några av våra bilder. Notera de kristna fanatikerna mitt bland folket på Bourbon street, ett annorlunda inslag.
Nere i Loisianas träskområden bor alligatorer, mäktiga hägrar, tvättbjörnar, sköldpaddor och flera hundra år gamla cypressträd. Inte nog med det, och inte nog med fiskarna, kräftorna och de skrikande kalkongamarna som cirkulerade ovanför vår båt. Ovanpå vattnet längs träskfloderna har även rednecks, fiskare och annat löst folk byggt charmiga kåkar och campingställen som används året runt.
Under den runt två timmar långa träskturen insöp vi den underbara naturen runt omkring - det kändes som om vi var på Amazonasfloden. Förutom naturen så var vår guide, Jack (han har spelat football med Brett Favre), väldigt bra. Enligt honom själv är han en äkta "river rat" (flodråtta). Hans hus förstördes när Katrina svepte fram och längs med vår tur kunde vi se märken på hus och träd från orkanens framfart.
I eftermiddag och kväll blir det Mardi Gras i New Orleans för vår del.
Det är nu 21 februari och vi har lite mer än hälften kvar av vår resa i USA. Vi har åkt mycket mer bil än vad vi trodde från början men det gör inte så mycket - en roadtrip innebär mycket bilåkande. Enligt Googlemaps har vi kört minst 4 230 km sedan vi började i Boston 14 februari - det är lika långt som bilvägen från Karlskrona till Aten, Grekland och vidare till Rom, Italien eller lite längre än sträckan Karlskrona-Luleå tur och retur.
Det går utmärkt att åka så långt när man är på gott humör och när bensinen kostar runt 1,75 dollar per gallon (cirka 3,90 kr per liter)
Kvar på vår tripp är resa till New Orleans och sen ner till Key west och slutligen Orlando, Florida innan hemfärd till Sverige.
Två dagar senare än vi trodde blev det äntligen besök på Jack Daniel's-destilleriet. Dagen började med att vi begav oss till Lynchburg som ligger mitt ute i ingenstans och är en jätteliten by som verkligen bara lever på Jack Daniel's. Det paradoxala är att byn ligger mitt i ett så kallat dry county (innebär att ingen sprit får säljas i området), men Jack Daniels har specialtillstånd att sälja en viss sort till sina besökare.
Varken jag eller Johannes är några stordrickare av whiskey men det är ändå väldigt intressant att besöka stället som har anor långt tillbaka i tiden. Destilleriet grundades av Jasper Newton "Jack" Daniel 1866 när han var 16 år gammal - men han började med whiskeytillverkning redan när han var 13 år! Det finns många myter om drycken och så är just Jack Daniel's en stor "ikon" inom rockvärlden.
Själva touren på destilleriet är helt gratis och under ungefär en timmes tid får man följa med en mycket kunnig guide (vår pratade riktigt grötig Tennesseedialekt) och kolla på alla steg i tillverkningsprocessen. Från tillverkning av kolet som drycken silas genom och visning av vattenkällan som whiskeyn görs av till tillverkningen av tunnorna och själva bränningsprocessen.
Det var en intressant tour med lagom info och vi rekommenderar den även för dig som inte är en stor whiskeydrickare eller så intresserad - de flesta har något att hämta tror vi.
Efter rundturen i Lynchburg blev det färd ner i Alabama och ännu en mysig bildag med lite småstopp när vi såg något kul längs vägen, men inget som är värt att nämnas här. Efter ungefär 60 mil på vägarna och inpassering i Mississippi har vi stannat till för övernattning. I morgon blir det satsning mot New Orleans där vi förmodligen stannar i minst två dagar.
Dagens mest rädda: När vi stannade med bilen vid ett rödljus i Birmingham, Alabama kommer en förmodligen knarkpåverkad snubbe från ingenstans och börjar tigga pengar samt vifta med sina händer. Andreas hoppade till, för det var som att se ett spöke.
Eftersom huset Johnny Cash bodde i innan han lämnade jordelivet är nerbränt (who knew?) fanns det inte speciellt mycket att hämta i Hendersonville. Därför svängde vi upp till Kentuckys jättelika mammutgrottor istället - längst i hela världen. Hela grottsystemet (214 km långt - planetens längsta grottor) ligger under en av delstatens skogiga (och hjortrika) nationalparker.
Väl framme steg vi på en grön gammal buss med en entusiastisk parkranger-hillbilly (han kallade sig själv hillbilly hela tiden) i spetsen som körde oss bort till grottorna. När vi timmen senare kom ut igen fanns det inte så mycket att säga förutom att Lummelundagrottorna på Gotland kan slänga sig i väggen. Stora valv, blått sipprande vatten långt nedanför våra fötter och väggar som liknande rastaflätor gav oss verkligen mersmak för grottmänniskolivet.
Vår rundvandring varade i en timme och kändes som en barnlek - vi gick på trappor och ramper och allt var upplyst med lyktor. För de som vill så finns det även möjlighet för mer äventyrliga och klaustrofobiska upptäcktsfärder i grottorna. Då måste man anmäla sig 90 dagar innan och klä sig i (minst sagt) tåligare kläder än vi hade, så det får bli en senare utmaning.
Vi övernattar ungefär på gränsen mellan Tennesee och Alabama. I morgon när lämnar motellet - det ligger mellan en skabbig stripteaseklubbb (ser det ut som) och ett redneckhak - ska vi sätta fart mot Alabama och förmodligen även Louisiana.
Lite efter lunchtid anlände vi till Nashville efter att ha kört cirka 50 mil från Kingsport i östra Tennessee. Långa bildagar är inget vi stör oss på - det är ett sätt att se hur landskapet förändras och det är en del skillnad på södra Ontario, Kanada och Tennessee.
När vi anlände till Nashville gick vi runt ett par timmar i centrala delarna - efter ett tag konstaterade vi (och efter att ha frågat runt i de affärer vi gick in i) att det var Broadway som var "Nashville". Jag och Johannes är inte galna countryälskare och därför räcker en eftermiddag och kväll gott i staden, man hinner se det mesta. Fast är man ett stort fan av musiken (som Lars nog är. ;-)) så kan man spana in bland annat Grand Ole Opry (populär radioshow i Nashville) och Country Music Hall of Fame innan man drar ut på landsbygden och jagar ifatt Coal Miner's Daughter.
På kvällen var vi på NHL-matchen Nashville Predators - St. Louis Blues i Sommet center, Nashville. Det var nog mest jag som var glad att vi fick biljetter. I New York försökte vi få tag på biljetter men de billigaste kostade 150 dollar styck - här kom vi undan med 38 dollar.
Hockey i Tennesssee, går det ihop? Nja, folk var väl inte jättekunniga vad vi hörde när de skrek på läktarna under matchen. Fast det var ändå häftigt där inne - även om det var ett bottenmöte så slår det KHK - Kristianstad med hästlängder (som var förra hockeymatchen jag såg). Arenan var också cool - den har plats för 17 000 personer när det är hockey, aningen större än Telenor Arena Karlskrona.
Efter hockeymatchen, som Nashville förlorade i förlängningen, gick vi ner på Broadway för lite livemusik (i stort sett varenda bar har liveband och de flesta är rätt hyfsade). Det var en härlig kväll och ett måste även för oss som inte älskar country.
I dag bär det vidare mot Hendersonville (Johnny Cashs grav) och sen Lynchburg (Jack Daniel's) - efter det vet vi inte riktigt men det löser sig.
FAKTA: NASHVILLE Delstat: Tennessee Smeknamn: Music city Befolkning: 600 000 Känt för: Countrymusiken och Tennessee Titans
Här får du lite bilder av vårt Nashvillebesök, i morgon bitti när vi vaknar (01.00 här) blir det lite textblogg också. Tips: Det går att visa bilderna i fullskärm om du klickar på knappen nere till höger.
Ursäkta dålig kvalitet på bilden, men fotad med webcamen.
I dag skulle vi egentligen besökt Jack Daniel's i Lynchburg men vi kom i väg för sent från motellet och därför blev det Nashville direkt och Jack D i morgon i stället.
Om cirka 30 minuter blir det hockey för vår del - Nashville Predators möter St. Louis Blues i sin hemmahall (förmodligen lite större än Telenor Arena Karlskrona).
Efter hockeyn blir det lite countrybarhäng någonstans i centrala Nashville.
Finns det plats för unga, arbetssökande och nyutbildade i Blekinge? Jag råkar vara just det - en ung, arbetssökande och nyutbildad sjuksköterska med sitt hjärta i Blekinge. Tillhör du också någon av kategorierna, stanna gärna till och gör din röst hörd. Här tar i varje fall Syster Linn plats.
Jag heter Lars Lindquist. Är låtskrivare och sångare i Billie the Vision & the Dancers. Jag ser bloggandet som ett besök hos Dr Melfi, Tony Sopranos psykolog. Här kan jag kanalisera det som behöver komma ut men som inte ryms i en låttext. "Mr Lindquist? have a seat!"
Även om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en favorit rör hon sig inte precis i litteraturens finrum. För hon har inte en ynka poäng i litteraturkunskap. Hon läser bara väldigt mycket, ofta och gärna. Och mycket. Och gärna...
Dansa så att ingen vill se dig, älska så att det aldrig kommer att göra ont!
”Din musik bits, Lisa. Det gör inte ont, men den bits. Den är rättfram på ett varsamt sätt och insvept i en dimmig popmagi. Det skramlar, klappar, skriker och trummar. Ett korus av popljud, som kröns av din ärliga, egna och uttrycksfulla röst.”
Lisa Bouvier; Hemvändande musiker från Karlshamn. Soloartist med kompbandet The Pop Messengers, basist i Fourever samt inhoppare i alla omöjliga popkonstellationer. Jobbar med Blekinge Upp och Popkollo Karlshamn.
Hej.
Johanna Simonsson heter jag och är 34 år gammal. Gift med Magnus och är just nu mammaledig med mitt 5:e barn. Har 5 st flickor som är 14, 12, 8, 2 och 3 månader gamla. Mina intressen förutom min familj är att läsa böcker, sy tavlor samt min nya hobby, tårtdekorering på lite mer avancerad nivå. När jag inte är hemma med mina goa tjejer arbetar jag som sjuksköterska.
Filmskribenten & fritidspedagogstudenten Johan Karlssons banbrytande blogg handlar helt oväntat om film. Filmnyheter, filmtips, filmcitat och filmfrossa väntar er alla. Möt en munter bloggare som gillar bred mainstreamfilm, bakad potatis och sin söta sambo.
"And over here we have Systembolaget. And people drink very much in Sweden. I'ts the only relief we have. And over here we have Pölsemannen, from Denmark. And there are even more alcoholics in that country" - Tiffany Persson, Hipp Hipp
I min värld är det mesta humoristiskt och lättsamt. Om inte, fake it till you make it. Utbildad till dansare i Köpenhamn. Jag älskar upplevelser. Hos mig händer allt från att hoppa fallskärm, surfa och pyssla med mina islandshästar, till magiska middagar, svettiga dansjobb och roadtrips.
Mitt namn är Björn och jag kommer ta er med på en fem veckor lång resa genom Europa.
En hektisk och underbar resa med spelning varje dag, sovande på kalla tyska golv, mycket kaffe och promenader genom vackra och fula städer. Allt är gott!
Hej alla läsare!
Nu är vi här va och ska skriva va. Ja, så kan man börja en reseblogg om man vill vara klyschig. Vi undviker gärna den fallgropen som vi förmodligen kommer falla i sedan ändå.
Vad är detta, undrar du. Det vet ingen och allra minst vi. Förmodligen kommer bloggen innehålla allt från klyschiga reserapporter i sann Packat och klart-anda till nördiga popkulturella utsvävningar som bara vi förstår.
Burras resväska är packad • Fler fristående Apotek • Dagens leende • Hjälten dog trots sin snabbhet • Dantes inferno som brutalt spel • Fåglarnas vårliga rop
Så gott som varje dag hittar du färska webbtv-reportage från Blekinge på BLT.se. Här hittar du även våra bildspel, oftast med bilder som inte publicerats i papperstidningen.
Du kan även söka gamla tv-reportage och bildspel här.
LÄS MER
