”Det är två år där som är helt jävla svarta”

Karlskrona Artikeln publicerades
En två år lång kamp är över. Nu känner sig Rasmus Holgersson fri från spelmissbruket som helt hade tagit över hans liv.
Foto:

Rasmus Holgersson var 22 år gammal och allt han kunde tänka på var spel.

Nu är en två år lång kamp mot missbruket över.

– Som jag känner det är jag tillräckligt stark att inte börja igen. Jag har sett den andra sidan och vill inte tillbaka dit.

När FK Karlskrona premiärvann för borta mot Kristianstad för en dryg vecka sedan var det med Rasmus Holgersson i startelvan. Hans frispark låg bakom det som skulle bli klubbens första mål någonsin i division 1 när nykomlingarna kickstartade sin säsong och sedan följde upp med seger även i hemmapremiären.

Glädjen på fotbollsplanen är tillbaka. Men dit har det varit en lång och mödosam väg.

– Jag är så jävla stolt att jag har löst detta och det har visat sig på planen också.

Rasmus var 18 år första gången han spelade.

– Det var inga problem i början. Jag vann och jag förlorade.

De första åren hade Rasmus kontroll. Men det som först var något spel i veckan växte till mer och mer när jakten på kickarna tog över. När det var som värst spelade Rasmus varje dag och han började delvis isolera sig.

– Jag tackade nej till kompisar för att jag hellre ville ligga hemma och lägga ett spel.

Oftast blev det tennis. Varför har 24-åringen ingen rationell förklaring till, men tennis var det som Rasmus Holgersson nördade ner sig i och la merparten av sina bet på.

– Jag kan inte säga varför, egentligen är jag helt ointresserad av tennis. Men då kunde jag allt. Om spelarna och alla turneringar.

Ingen visste hur illa det var. Utåt höll Rasmus fasaden uppe. Mot kompisar, på jobbet och i laget. Att han sov fyra timmar per natt, åt dåligt, hade panikkänslor och ångest var det ingen som visste även om familjen började se sprickorna i den där fasaden en efter en.

– Mitt mående var skit. Det är två år där när jag var 21–22 som är helt jävla svarta.

När Rasmus var 21 år tvingades han lämna sitt första egna boende och flytta hem till föräldrarna igen.

– Det var en kombination av ekonomi och att jag inte mådde bra.

Familjen insåg det Rasmus själv först inte ville erkänna.

– Att det hade gått överstyr, att jag hade ett beroende.

Samtidigt växte kampen för paradoxalt nog insåg Rasmus att han nu hade mer pengar kvar varje månad att spela för.

– Jag vill verkligen aldrig mer svika min familj, de har stöttat mig så mycket i detta. De förstod att jag var sjuk, men det blev också det där arga ”kan du inte bara sluta”. Men för mig var att sluta spela som att ge upp livet.

– ”Låt mig leva mitt liv.” Ungefär så var min inställning till min familj där ett tag.

Till slut pratade Rasmus klarspråk. Han gjorde det inför sina lagkamrater i FK Karlskrona. Med gråten i halsen ställde han sig upp i omklädningsrummet och sa:

– ”Grabbar, jag har ett problem”.

Hur togs det emot?

– Jag var rädd att de skulle se mig som en loser. Men de har anpassat sig efter mig och det är stort av dem. Från den dagen blev det lättare att gå till träningen igen.

Spelberoende klassificeras sedan 2013 som en beroendesjukdom precis som exempelvis alkoholism. Rasmus Holgersson har många gånger frågat sig själv varför just han fastnade.

– Jag kan inte riktigt säga varför jag hamnade där. Det enda jag vet är att jag inte vill att någon annan ska göra det.

– Jag har flera gånger fått höra att det är självförvållat, men jag lovar att det här är inte något som man väljer. Spel är det snabbast växande beroendet och just nu sitter det många människor som är i skiten.

Det tog Rasmus två år att ta sig ur sitt spelberoende. Två års kamp.

– Det har varit som ett heltidsjobb. Mitt spelmissbruk har påverkat så många, fler än vad jag förstod först.

Räddningen blev KBT-behandling (Kognitiv Beteendeterapi), familj och vänner. Men också att han började prata öppet om det. I januari skrev Rasmus ett långt inlägg om sina erfarenheter på Facebook. Responsen blev massiv.

– Det har varit en stor del av mitt läkande, att prata om det. Det är en sjukdom bara inte lika accepterad som andra sjukdomar. Jag fick massor av likes på mitt Facebook-inlägg och människor jag inte känner hörde av sig med sina historier. Så många sitter fast i olika typer av beroenden, det är som ett träsk - lätt att hamna där, svårt att ta sig ur.

– För mig har det blivit viktigt att prata om det. Jag hade aldrig fått den här hjälpen om jag hållit käften utan det kunde snarare ha slutat ännu värre då. För mig hade det varit helt omöjligt att sluta på egen hand och jag kom till ett stadium där jag inte hade något som helst att förlora på att prata öppet om det.

Vad har de här åren kostat dig?

– Jag tänker inte prata summor, det handlar inte om vinst eller förlust på det sättet för mig. Det är framför allt mitt mående som varit lidande. Jag förlorade min familjs tillit även om jag alltid känt att de har stöttat mig.

Känns det som att det kommer att bli en livslång kamp att inte spela mer?

– Vissa dagar kommer säkert att bli tuffare än andra. Jag har haft mina återfall och lärt mig av dem. Jag vet vad jag kan göra och inte göra, vilka situationer jag kan hamna i och inte. Jag har hittat tillbaka till mig själv och växt enormt som människa det senaste halvåret och som jag känner det är jag tillräckligt stark att inte börja igen. Jag har sett den andra sidan och vill inte tillbaka dit.

Förutom att stänga ner alla spelkonton, och till sist även byta telefonnummer för att värja sig från alla spelbolags sms- och mejlkampanjer, har minskat tv-tittande varit ett sätt att undvika lockelsen att spela igen.

– Det är helt sjukt. Jag såg den senaste landskampen och räknade till sju spelsajter i en reklampaus. Tänk om systembolaget hade fått göra reklam på ungefär samma sätt som spelbolagen – köp tio öl och få femtio på köpet. Vilket samhälle hade vi fått då?

Efter sin kamp tillbaka till ett normalt liv vill Rasmus Holgersson hjälpa andra. Framför allt unga.

– När du fyller 18 kan ingen stoppa dig längre. Jag tror det finns många där ute med den känslan.

Själv ser han sig i en roll som föreläsare så småningom. Med fem års spelberoende i bagaget vet Rasmus Holgersson vad det innebär att vara som djupast i skiten, men också att det går att ta sig ur missbruket.

– Jag är evigt tacksam för alla som har hjälpt mig, men den största bedriften har jag själv gjort. Allt slit har lönat sig och den livsglädje jag känner nu har jag inte känt på tio år.

Fakta

Spelmissbruk

• Cirka två procent (134 00 personer) av befolkningen mellan 16 och 84 år har ett problemspelande. Många drabbas av de negativa konsekvenserna av spel – inte minst barn och närstående.

• Drygt 171 000 personer delar hushåll med någon som har ett problemspelande. Cirka 82 000 av dessa är barn.

• Det finns skillnader ­mellan män och kvinnor och i olika åldersgrupper: problemen ökar bland medelålders kvinnor (45-64 år) och minskar bland män 18-24 år samtidigt som det ökar bland män 25-44 år.

• Spelmissbruk klassificeras numera som en beroendesjukdom och jämställts med alkohol och narkotikaberoende i den senaste utgåvan av diagnoshandboken ”DSM-5”. Spelberoende har lagts in under klassifikationen ”non-substance related disorders” vilket betyder att det är en sjukdom utan tillförsel av substanser.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Visa mer...