Connie Nilsson: Snedseglarresor utan något existensberättigande

Blekingesport ,
Veckorna innan seriestarten fick Karlskrona HK lägga fokus på allt annat än det fokus borde ligga på. Idrott och alkohol är ingen gångbar kombination och det har inte minst Karlskrona HK fått erfara genom åren. Bilden är en illustration, seglarna på bilden har ingenting med artikeln att göra.
Foto:

Karlskrona HK seglade i väg till Polen.

Väl i hemmahamnen igen väntade ännu en alkoholskandal.

Det är lätt att raljera över Karlskrona HK och allt som varit av alkohol. Med risk för att ha glömt någon eller några drar jag mig till minnes Manneken Pis (den kissande pojken i Bryssel) -historien utanför Statt, trion Mario Altmanns, Steve Yetmans och Atte Vallis festkväll på krogen där Altmann fick en varning och Valli fick sparken, korgstolsstölden och inkilningen på Stortorget.

Och så nu då en sportchef som visar dåligt omdöme.

Det är i sanning inget vackert facit och det är beklagligt att enskilda individers dåliga omdömen tillåts svärta ner det goda en förening försöker och vill stå för.

Nu ska Karlskrona HK skriva en ny uppdaterad alkohol- och drogpolicy, för vilka och till vilken nytta?

I ett anfall av hybris skulle jag själv, i kraft av min profession, kunna räkna mig till de offentligas skara. Med det kommer krav från arbetsgivaren på ett visst mått av uppförande i offentlighetens ljus.

Med det jag sett, vet och läst mig till, tycker jag att det finns fog för föreningsrepresentanter och anställda, som också kan räkna sig till kategorin offentliga, att noga tänka sig för.

Man bör och ska inte synas i sammanhang där ens integritet kan ifrågasättas.

Den som tvunget måste ta sin sommardrängfylla, varför göra det i publika sammanhang där trovärdigheten kan ifrågasättas eller där föreningar eller arbetsgivare riskerar att skadas?

Att flera lagidrotter har ett problematiskt förhållande till alkohol visar undersökningar.

Speciellt utpekad anses ishockeyn vara.

I en uppsats från 2006 undersökte två GIH-studenter, Jonas Tomth och Tobias Wallbom, ett stort antal lagidrottares, i åldern 18-20 år, alkoholvanor. De lagidrottande unga vuxna konsumerade i genomsnitt 578 centiliter alkohol per år, vilket motsvarar fyra starköl per vecka enligt Tomth och Wallbom.

Anmärkningsvärt var att unga hockeyspelares alkoholkonsumtion var betydligt högre, 892 centiliter per år. Som skäl till den höga konsumtionen angavs ökat nöje i samband med fest och lättare att få kontakt med andra människor.

Mats Trondman, professor i kultursociologi, har kommit fram till sina slutsatser för föreningsidrottande unga vuxna:

De dricker mer än genomsnittet.

Alkoholkonsumtionen är mer omfattande ju mer de idrottar och desto större idrottsintresset är.

Lagidrottare har mer omfattande alkoholvanor än individuella idrottare.

Man kan ju fråga sig vilka de här ungdomarna har haft som förebilder?

Många var de som tog avstånd från Patric Larssons agerande.

Ännu fler var de som visade ryggdunkar-, sticka huvudet i sanden-, ”nu fokuserar vi på SHL-säsongen i stället”- och ”nu vänder vi blad”- mentalitet.

Som om ingenting hänt.

Jag delar inte den senare attityden.

Det här är allvarligare än så. Både på ett sportsligt och personligt plan, men också på ett varumärkesmässigt plan.

Nu har problematiken hamnat i knäna på lillebror Tobias Larsson och det blir en grannlaga uppgift att hantera, både på ett känslomässigt, men också på ett professionellt plan.

På kort sikt går det att blåsa faran över. SHL-säsongen står för dörren och Patric Larsson har ett viktigt jobb framför sig.

Värre på lång sikt därför att Karlskrona HK aldrig tycks kunna skaka av sig alkoholstämpeln och vad det innebär för varumärket återstår att se.

Med Larssons bagage och hans ärliga och rättframma intervjucitat om att här finns det ett problem i förhållandet till alkohol så skulle jag vilja säga att det finns en riskfaktor och ett beteendemönster. Därför kan man med rätta fråga sig varför Karlskrona HK ens släppte ombord Larsson på ett flytande nöjespalats med alla dess frestelser och utmaningar.

Naivt och godtroget, men omdömeslöst och direkt oansvarigt mot en person som dessutom säger sig ha varit öppen internt om sin bakgrund.

Man kan också fråga sig om de här resorna, i ett vidare begrepp, ens har något fortsatt existensberättigande, avdelningen kopplingen mellan idrott och alkohol.

Nya klubbdirektören Charlotte Gustavsson, har fått en otacksam start på sitt nya jobb. I stället för att få lägga fokus på att vända röda siffror till svarta och att locka publik till arenan satt Gustavsson där plötsligt med Svarte Petter några veckor före SHL-premiären.

Gustavsson har utåt bland annat kommunicerat ord och citat som ”vi tar ansvar, vi ska hjälpa, det är en av våra anställda” och ”vi är ett team”.

Självklarheter i sig. Det jag stör mig på är det där om att ”alkohol och sport går inte ihop, samtidigt är det ingen SHL-arena som inte säljer alkohol”, också sagt av Gustavsson.

Dels en självklarhet och en faktauppgift i en och samma mening, men det blir lätt dubbelmoral när samtidigt arenaidrotter, främst fotboll och ishockey, säljer alkohol som en ren business- och överlevnadsfråga.

Jag frågar mig, vilket ansvar klubbarna tar när de dels släpper in redan alkoholpåverkade personer till sina event, tillåter dem att bli mer berusade inom sina egna ansvarsväggar för att sedan släppa hem dem till man, hustru, sambo eller barn?

Jag har sagt det innan och säger det igen: Det ansvaret tar inte klubbarna och jag förstår inte att man kan sälja alkohol på våra arenor med trovärdiga argument.