Connie Nilsson: Drömmar kan försvinna bakom lås och bom

Blekingesport Artikeln publicerades
Tv-pengar till SHL är en av orsakerna till att det blir allt svårare att nå SHL. Som det är nu finns det en tröghet i systemet som gör det
Foto:Hasse Holmberg/TT
Tv-pengar till SHL är en av orsakerna till att det blir allt svårare att nå SHL. Som det är nu finns det en tröghet i systemet som gör det

I samband med omgörningen av SHL, när ligan utökades från 12 till 14 lag, tog Karlskrona HK, Rögle och Malmö chansen att hoppa på tåget.

Enligt Karlskrona HK var det kanske någon säsong för tidigt, men med facit i hand var tajmingen perfekt.

I mars var det egentligen första gången som det nya systemet testades och även om det finns öppningar och möjligheter så tror jag att vi är på väg mot en stängd liga. För vem ska kunna utmana de 14 med förutsättningar som nu råder?

Det har pågått en intensiv debatt de senaste veckorna som i mångt och mycket handlat om Karlskrona HK verkligen förtjänar att vara ett SHL-lag. Vad jag kan härröra så ser det främst ut som om det är en Stockholmsmaffia som har åsikter därför att det var allsvenskans seriesegrare AIK som blev snuvat på en SHL-plats.

Fakta är att nykomlingen Karlskrona HK blev sist i SHL med bara fem segrar på 52 matcher. Det var 30 poäng upp till säker mark och det var 80 poäng mindre än vad seriesegraren Skellefteå AIK spelade ihop. Det var en vinst på var tionde försök. I sig är det ju ett alldeles bedrövligt facit, men skärskådas förlusterna så var det, om jag har räknat rätt, 26 förluster med uddamålet eller med ett motståndarmål i tom bur när KHK jagade en kvittering.

Men ändå bara fem segrar på 52 försök.

KHK:s siffror ska ställs mot de två främsta utmanarna från allsvenskan, seriesegraren AIK och tvåan Tingsryd. Hur förtjänta av att få utmana Karlskrona HK och Modo var de? Både AIK och Tingsryd förlorade tolv matcher. Tingsryd vann bara hälften av sina matcher efter ordinarie tid medan AIK vann en mer än hälften. Knappast kvaliteter som räcker för SHL.

Man kan väl också diskutera kvalitetssäkringen med Timrå som exempel. Timrå kom åtta i allsvenskan, med fler förluster än vinster. Ändå hade Timrå en möjlighet att nå SHL via slutspelsserien.

Med nuvarande system finns det här scenariet: Jumbon i SHL skulle kunna förlora alla 52 grundseriematcherna för att vinna direktkvalet med 4–0 eller 4–3. 
Seriesegraren i allsvenskan skulle kunna vinna alla 52 matcherna i allsvenskan, vinna den allsvenskan finalen med 3–0 och förlora direktkvalet med 4–3. Seriesegraren skulle alltså kunna vinna 58 matcher av 62 och ändå inte gå upp i SHL.

Jag tror alla kan vara överens om att det finns en tröghet i systemet. Det avtal som tecknades mellan Svenska Ishockeyförbundet och SHL 2015 gör det ännu svårare att nå SHL och inom överskådlig framtid ser jag det som svårt att Karlskrona HK inte skulle ha ett lag i SHL med tanke på förutsättningarna.

Dels på grund av arenakraven med 5 000 åskådare, varav 3 500 ska vara sittande. De kraven tar exempelvis direkt bort Tingsryds AIF. Jag kan tycka att det var lite synd att Tingsryds kommun inte fick chansen att utmana SHL. Något säger mig att de styrande i Tingsryds kommun inte vikt sig för utpressningskraven.

Dels på grund av kraven på fyra miljoner i eget kapital.

Det ska bli intressant att se hur Karlskrona HK löser det egna kapitalet med tanke på den kommande bolagiseringen, eftersom klubbdirektören Rolf Lindberg i en radiointervju den 24 mars flaggade för en ansträngd situation – om än under kontroll.

Örebro Hockey var i ungefär samma situation inför sin bolagisering. Örebro Hockey lät en revisionsbyrå värdera föreningen. Värdet sattes till 36 miljoner kronor. 33 av de miljonerna flyttades över i Örebro Elithockey AB. Aktiebolaget licenssökte för spelrätten i SHL och med bolagiseringen i ryggen var inte fyra miljoner i kapital något problem och kommer inte att vara inom överskådlig tid.

Jag skulle kunna tänka mig att Karlskrona HK ser en liknande möjlighet för att klara licensspöket, men även om det löser ett problem på sikt så är det ändå pengar på banken till de löpande utgifterna som räknas.

Aftonbladet skrev nyligen att SHL-lagen får 28 miljoner i tv-intäkter och reklamavtal för 2016–2017. De allsvenska lagen får 1,7 miljoner kronor. Leksand, som visade att dörren trots allt ännu står på glänt, får också 28 miljoner, men måste, precis som KHK fick göra förra säsongen, nu ge Modo sex miljoner i omställningsbidrag. Men säg de allsvenska lag som ska försöka utmana SHL-lagen, minus då Modo, när de redan startar med 26,3 miljoner kronor mindre i kassan.

I fotboll är det ett känt faktum att det finns en 93-procentig korrelation mellan omsättning och tabellplacering sett över en tioårsperiod. Det var bland annat det som till slut fick Mjällby AIF på fall och inget säger mig att situationen skulle vara annorlunda i SHL.

Därför en stängd liga och frågar någon mig så tillhör jag fortfarande den där utdöende särarten som tycker att det är en trist utveckling. Jag förstår synpunkterna att det kanske ska vara en tröghet i systemet med tanke på de ekonomiska värden som står på spel, men jag behöver inte tycka om det därför att jag tycker att svensk idrott ska bygga på drömmar där det omöjliga i alla fall ska vara möjligt.

Jag tycker att om man har vunnit en serie, oavsett kvaliteten på spelartruppen, oavsett arenafaciliteterna eller hur stor omsättningen är, då har man förtjänat att få utmana systemet därför att det måste få finnas något att vinna. I konsekvensens namn måste det då också finnas något att förlora.