Blekinge

Säkerheten styr i ridhuset

Ridsporten har en oerhörd lockelse. Men fortfarande är det i första hand tjejernas värld.
De lever inte helt ofarligt.
Ett rigoröst säkerhetstänk följer alla steg i stallet, till övningarna på hästryggen i ridhuset, och ut i det fria.

Blekinge
Säkerhetstänket följer alla steg i stallet.
Foto:
Lisa och Annie Landström med en kompis i mitten tar hand om hästen Madam inför en väntande lektion.
Foto:
?Vi startar nybörjargrupper varje termin. Tillströmningen av nya medlemmar är stor?, berättar verksamhetschef Kristina Printzlow.
Foto:
Lektionen har börjat och ryttarna sitter upp med hjälp av pallar ? inte minst för att spara hästarnas ryggar.
Foto:
Säkerhetsvästar visas upp av Kristina Printzlow.
Foto:
?Vi har fysisk och mental träning som inte bara handlar om resultaten på banan utan också är en del av säkerhetstänket?, säger Camilla Svensson i styrelsen.
Foto:
Ibland finns det anledning till särskilda säkerhetsanvisningar, som regelbundet uppdateras i stallet. Kontrollen av utrustningen är en del av arbetet.
Foto:
Hanna Svensson, 11, har skaffat sig stor vana på hästryggen.
Foto:

Ridsporten är en del av ungdomsidrotten – med en ibland underskattad uppslutning. Tusen och åter tusen unga tjejer – för här handlar det fortfarande mest om tjejer – lägger sin fritid ihop med hästarna. Det handlar inte bara om att lära sig rida. Skötseln och handhavandet av djuren är lika viktiga.
Men livet i stallet är inte ofarligt. Olyckor händer. Ibland också dödsolyckor.
–Sett till antalet utövare är olyckorna över huvud taget inte många. Men när de händer blir de kanske värre än i annan idrott. Det är skillnad att slå sig på marken på en fotbollsplan eller i ett högt fall från en hästrygg, säger Kristina Printzlow, verksamhetschef i Karlskrona Lyckå Ridklubb.
Där har man också utformat säkerhetsregler som ständigt granskas och uppdateras, också vässade flera gånger om sedan föreningen drabbades av en döds-olycka 1999 genom en sparkande häst.
Men det är de mindre olyckorna typ stukningar eller benbrott som återkommer regelbundet, omkring ett tiotal i föreningen varje år. Oftast efter fall.
–Inte så mycket under ridlektioner och tävlingar. Det sker mest med ensamma ryttare som rider ut, kanske när hästen skräms av en bil eller liknande.
Föreningen har en enorm verksamhet med 580 medlemmar, 450 ryttare varje vecka, och sju lektionsgrupper varje dag.
–Större delen är motionsgrupper som inte tävlar. I alla fall inte i början, säger Kristina Printzlow
Redan där tas första steget i säkerhetsarbetet.
–En del ridskolor tar emot elever från tre–fyraårsåldern. Men vi har en lägsta åldersgräns på sex år, berättar Camilla Svensson i styrelsen.
Alla under 18 år som handhar hästar i stallet ska bära hjälm. Det finns säkerhetsvästar att låna, även om de flesta köper egna. De är obligatoriska på hopplektionerna.
Ridklubben är noga när de köper hästar.
–Det kommer hit en lastbil med ett antal hästar. Och sedan får vi prova, som i vilken affär som helst. Vi använder oss alltid av öppet köp på tre månader. Vi har inga hästar som har lätt för att kasta av ryttare. De byter vi ut, säger Kristina Printzlow.
Regler är ett måste i ett stall, exempelvis spring inte i stallet, skrik inte, gå inte bakom hästen, sitt av om du ska ta av dig jackan. Det ska alltid finnas personal från föreningen i stallet.
Ett grönt kort, likt golfsportens, har införts för de som vill börja tävla med en lägsta åldersgräns på 13 år.
Dessutom håller sig föreningen med egna ”värdegrunder”. Det handlar till exempel om att alla ska känna sig välkomna, att man hälsar även om man inte känner varandra.
Sist men inte minst står hästarna själva i fokus.
–Hästar som mår bra är en del av säkerheten, förklarar Kristina Printzlow.
Klubben ska också hantera den eviga frågan om tillgången till begränsade resurser i ridhus och stall. Trycket på att utnyttja anläggningen är stort och det är ett ständigt rakande mellan tider för privata ryttare och ridlektioner.
Men livet i stallet går vidare med en ständig tillströmning av nya medlemmar. För många av ung- domarna blir det inte bara en kul tid att minnas – utan också en fortsättning livet ut.
– Det roliga med ridsporten är att man kan hålla på hur länge som helst. Vi har grupper som ridit ihop i 20 år. Och vår äldsta, 84 år, rider fortfarande på lektion, säger Kristina Printzlow.