Blekinge

15 poliser jobbade med fallet

Hundratals förhör, systematisk spaning, och ett enormt pusselarbete med alla sorters fakta är till ända.
Polisen kan pusta ut med en misstänkt mördare inför rätta.
Kriminalinspektör Lennart Mårtensson satt mitt i det tunga utredningsarbetet.

Blekinge

När de var som flest jobbade närmare ett 15-tal polismän med fallet Peter Ivarsson, 23, som mördades i sin lägenhet i Karlskrona och senare hittades dumpad i en sjö.
– Det var en stor apparat för polisen. Särskilt i lilla Blekinge, säger Lennart Mårtensson som kanske inte kan luta sig tillbaka, men i alla fall slippa den värsta anspänningen från utredningen.
– Det började som ett vanligt försvinnande. Men ganska snart fick vi en konstig känsla. Killen beskrevs som plikttrogen och brukade dyka upp punktligt på jobbet varje dag. Det kändes inte särskilt trovärdigt att han skulle ge sig av frivilligt, säger Lennart Mårtensson när han tänker tillbaka.
Han blev inledningsvis spaningsledare och fick en grupp polismän att jobba med.
– Noggrannhet och kartläggning av allt är nyckelord. Även av sådant som kanske verkar mindre trovärdigt. I början hade vi en massa rykten att ta ställning till. Om att det fanns en hotbild kring den försvunne pojken. Men inget tydde till slut på det heller.
– Vi delade upp arbetet och sammanställde resultaten av olika förhör. Ibland kunde vi själva upptäcka att en viktig fråga inte hade blivit ställd eller behövde upprepas. Då var det bara att gå på personen igen. Samma person kunde höras både en, två, eller tre gånger.
En polisman utsågs som registrator och fick uppgiften att samla allt material i en databas.
Olika saker gjorde att polisens blickar leddes åt ett visst håll. En misstänkt person - Peter Ivarssons 27-årige barndomsvän - kunde snart mejlas ut i det omfattande materialet.
– Innan en person ska hämtas in första gången görs en liten kartläggning. Var håller han hus, var jobbar han, och hur ser det ut på platsen där han ska hämtas? Ofta är det inte mer dramatiskt än att vi ringer på dörren, berättar Lennart Mårtensson.
I det här fallet valde polisen att hämta in fyra personer samtidigt. De andra tre, förutom 27-åringen, fanns med i utredningen antingen som vagt misstänkta eller bara som personer som skulle höras.
Förhören skedde med två polismän, och för det mesta en försvarsadvokat, närvarande. Ofta hämtades 27-åringen ner från häktet och samtalen genomfördes på kriminalens vanliga tjänsterum. Men det finns också särskilda förhörsrum, framför allt för möjligheten att spela in video, på polishuset.
– Det handlar mycket om att skapa en relation med den misstänkte. Att försöka stå på god fot med varandra. Inte bli ovänner. Mitt jobb är inte att fälla honom utan att få fram sanningen. Också om den är till hans fördel.
Det tog inte mer än en dag innan 27-åringen erkände.
– Det var ju förlösande och visade att vi varit rätt ute. Även om det fanns en massa saker som redan pekade åt det hållet. När kroppen hittades kändes det också som en viktig framgång.
Nu var det bara en transportsträcka kvar. Men den var lång. Hundratals förhör fortsatte med den misstänkte och personer i hans närhet.
– Återigen detta med noggrannhet. Kolla upp olika påståenden.
När det var som mest intensivt kunde inte ens en erfaren polisman som Lennart Mårtensson släppa tankarna på fritiden.
– Visst tar man med sig en del funderingar hem även på kvällar och helger. Man ska ju också vara gripbar som spaningsledare. Det innebär att kollegor kan ringa på kvällstid. Och ska göra det.
– Men det har aldrig gått så långt at jag har haft svårt att sova. Jag tycker mycket om att vara ute och brukar ta en runda i skogen när jag vill släppa lite på trycket.